Some things just never change.

Maken ringde precis. Han är på väg hem efter en solig skidhelg. I telefonen hör jag någon kvittra: Var klara om en timme, så hämtar jag upp er så vi kan åka på utflykt.

Om ett dygn reser han iväg igen och blir borta en vecka. Jag trodde grejen med hus var att min kära man skulle vilja vara hemma mer...

Denna förbannade rastlöshet. Jag får skaffa mig en stilig hantverkare 24/7 som kan hjälpa mig att hänga upp lampor, tavlor och packa upp kartonger. Han får gärna vara snygg och ivrig också. Arvodet för jag över från makens konto.

P.S. Från min mans horisont antar jag att han tycker att han har en tråkig sur fru som aldrig vill hitta på något skoj.

Alla har vi saker man måste lära sig att acceptera. Annars funkar inte en familj. Jag övar och övar på detta.