fredag 15 april 2011

Vid havet.

Äter en getostsallad till tonerna av vågskvalp när telefonen ringer. Det behövs tydligen bara några dagars offlineliv för att min kära Lena i Zurich ska undra om jag lever. Jag ska göra bloggpaus oftare. Underbart att höra hennes (din) röst.

Hade ett samtal klockan ett på natten på Riche förra veckan när mitt onlinejag blev ifrågasatt av en gammal bekant så pass hårt att jag övervägde att aldrig blogga mer. Och det sades i all välmening av en person i musikbranschen som jag respekterar. Fick mig att reflektera över vad jag gör och varför. Inget beslut fattat.

Har haft matta dagar. Börjar äntligen släppa min mentala fosterställning. Ikväll kommer maken hem. Han har varit bortrest hela veckan.

3 kommentarer:

Unknown sa...

Det är bra med pauser ibland...haha se på mig, nä men skämt å sido, det kan vara bra att bryta vanor som nästan osynligt kan bli till ett beroende. Let go of commitments and accomplishments...Du ska bara göra det som får dig att må bäst, bara dig, glöm inte bort dig, det är lätt hänt när du tänker på alla dina läsare! Älskar din blogg btw! KRAM OCH HOPPAS VI SES RIKTIGT SNART

Maria Agrell, Barcelona sa...

TACK JESS!! Ja vi måste ses snart. Länge sedan nu. Över en vecka. Kram.

Anonym sa...

Hahaha, jag kände mig glad och upprymd efter vårt samtal. Borde ringa oftare än en gång om året... men då verkar jag kanske tjatig. Kram gumman vi ses om några dagar!!
Lena