Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Med min bok Los Hombres på Fotografiska 2012. Titta på bilden för att köpa.
Klicka på bilden för att se TV-reportaget för Expressen RES
Min bok "Totalt ointegrerad" som blev utnämnd ÅRETS BLOK 2008.
Illustratör: Eva Ramirez
Ted, Henrik, Max & Maria
7500 inlägg om att vara svensk invandrare i Katalonien av Maria Agrell under åren 2006-2011. Ersatt blogg med Instagram: mariaagrell.
Los Hombres
Med min bok Los Hombres på Fotografiska 2012. Titta på bilden för att köpa.
Sök denna blogg
Mina fotoutställningar
Mitt Barcelona
Klicka på bilden för att se TV-reportaget för Expressen RES
My life online
Min bok
Min bok "Totalt ointegrerad" som blev utnämnd ÅRETS BLOK 2008.
Press
OM ÅRETS BLOK 2008
Bildspel.
Random Rendezvous Barcelona from Maria Agrell on Vimeo.
Pressklipp
Maria
- Maria Agrell, Barcelona
- Barcelona, Spain
- Född i Norrland. Hemma i Stockholm. Bor i Barcelona sedan 2005.
The Agrell Family
Vem är jag
Sedan 2005 bor jag med min familj i Barcelona.
Föreläser gärna roligt med allvar om krocken glassig utlandssvensk i Barcelona kontra missanpassade vardagslivet som invandrare i Katalonien under temat: Integration vs Assimilation.
Arbetar som kommunikationschef på Telemedicine Clinic och driver det egna konsultbolaget Barcelona Stockholm Connections. Är stolt Goodwill ambassadör för innovationsdistriktet 22@Barcelona.
Privat är jag gift med Henrik och pussig mamma till Max & Ted.
Föreläser gärna roligt med allvar om krocken glassig utlandssvensk i Barcelona kontra missanpassade vardagslivet som invandrare i Katalonien under temat: Integration vs Assimilation.
Arbetar som kommunikationschef på Telemedicine Clinic och driver det egna konsultbolaget Barcelona Stockholm Connections. Är stolt Goodwill ambassadör för innovationsdistriktet 22@Barcelona.
Privat är jag gift med Henrik och pussig mamma till Max & Ted.
Nära mig.
Bloggarkiv
-
►
2013
(1)
- ► september 2013 (1)
-
▼
2011
(1523)
- ► december 2011 (3)
- ► oktober 2011 (1)
-
▼
september 2011
(43)
- Snart 40.
- 24 år.
- 23 år.
- När jag fyllde 22 år...
- När jag var ungefär 10 år.
- 40.
- Dagens mötte Lassie.
- Intervjuvad om min passion i Hudiksvalls lokaltidn...
- Utställning...
- Morgonkaffe med Kika.
- Hos Rosa och Rick.
- Eljest.
- Hemma igen. En snabbis.
- Bortskämda jag.
- 10 år sedan.
- Spanien.
- Beachparty.
- Glada efter sexakt.
- Maria och 40 Barcelonasvenskar.
- Badalona.
- Maria x 2.
- Vi börjar med att handla på marknaden.
- Drottning (hembiträde) bland prinsar.
- I hissen upp till kontoret.
- TV.
- En av dagens arbetsuppgifter.
- Skam den som ger sig tänker visst vissa.
- Pressklipp Offentliga affärer nr 4, 2011
- My Eva.
- BBQ afton.
- Först får barnen hamburgare.
- Sedan har barnen hejvilt maskeraddiscodansparty.
- I valet och kvalet.
- När en 4-åring lär sig nya ord.
- Eva & Bernadette.
- Första vardagen.
- Barcelona.
- Sharing coffee - på Autobahn.
- Ellen & Lena
- Marcelo.
- Schweiz.
- Vägbeskrivning till bilbesiktning.
- Max slog halva dagen...
- ► augusti 2011 (165)
- ► april 2011 (144)
- ► februari 2011 (239)
- ► januari 2011 (230)
-
►
2010
(2453)
- ► december 2010 (216)
- ► november 2010 (231)
- ► oktober 2010 (241)
- ► september 2010 (230)
- ► augusti 2010 (237)
- ► april 2010 (187)
- ► februari 2010 (158)
- ► januari 2010 (117)
-
►
2009
(1535)
- ► december 2009 (118)
- ► november 2009 (141)
- ► oktober 2009 (159)
- ► september 2009 (195)
- ► augusti 2009 (91)
- ► april 2009 (74)
- ► februari 2009 (99)
- ► januari 2009 (109)
-
►
2008
(808)
- ► december 2008 (109)
- ► november 2008 (89)
- ► oktober 2008 (72)
- ► september 2008 (49)
- ► augusti 2008 (27)
- ► april 2008 (59)
- ► februari 2008 (57)
- ► januari 2008 (76)
-
►
2007
(634)
- ► december 2007 (82)
- ► november 2007 (39)
- ► oktober 2007 (58)
- ► september 2007 (39)
- ► augusti 2007 (52)
- ► april 2007 (50)
- ► februari 2007 (27)
- ► januari 2007 (25)
-
►
2006
(180)
- ► december 2006 (25)
- ► november 2006 (19)
- ► oktober 2006 (21)
- ► september 2006 (19)
- ► augusti 2006 (14)
Barcelona
Stockholm
Mina taggar
✯
(42)
Att vara jag
(3)
Avis
(1)
Barcelona
(1)
Barcelona International Network
(7)
Barnen
(4)
Bloggande
(7)
Bloggkommentar
(10)
Bok
(34)
Borne
(1)
Bröllop
(1)
Bus
(1)
Condé Nast Traveller
(3)
Designer Henrik Agrell
(1)
Designer Lisa Wixell
(28)
Du
(1)
Ego
(20)
Eva Ramirez
(1)
Fair Play
(12)
Film
(3)
Flickr
(1)
Flygrädd
(1)
Fotboll
(8)
Fotograferande
(4)
Gräset_är_inte_grönare_däremot_är_regnet_ihärdigare
(1)
Humor
(8)
Humör
(2)
Husletande
(13)
Högtid
(1)
Impad av Sverige.
(1)
Istället för Spotify.
(1)
Katalonien
(2)
Konst
(1)
Livet
(8)
Mat
(2)
Moto
(6)
Nonchig
(1)
Okänd
(1)
Oscar Hedin
(1)
Party
(20)
Positivt tänkande is the shit.
(1)
Pressklipp
(14)
Robyn
(3)
Samtal
(41)
Skryt
(6)
Släkt
(2)
Snygg.
(1)
Spoilervarning.
(1)
Spotify
(104)
Stockholm
(6)
Stolt.
(1)
Streetphoto
(202)
Sydney
(1)
Tant
(60)
Tantsnusk
(2)
Telemedicine Clinic
(19)
Tips
(6)
To do
(3)
Utlandssvensk
(8)
Vardagsliv
(14)
Visitkort
(4)
Väder
(1)
Åren går
(1)
Jag och barnen
Illustratör: Eva Ramirez
Därför plåtar jag okända.
Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.
Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.
Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.
Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.
Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.
Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.
Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.
Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.
Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.
Mina engagemang o jobbprojekt
Telemedicine Clinics kontor
Om Barcelona
Mission
Med min blogg försöker jag inspirera människor att förverkliga sina drömmar.
Dessutom är min nya roll som svensk invandrare i Katalonien något jag konfronteras med varje dag. Jag har insett att "det svenska" inte alltid anses vara det normala och det vill jag gärna prata om.
Familjen
Ted, Henrik, Max & Maria
Filmklipp
Föreläsningar
Feedback efter föreläsningar
Därför bloggar jag
Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.
Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.
Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.
Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.
Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.
Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.
Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.
Mest lästa inlägg
-
Johanna Garå, Anna Brolin, Advokat-Anna och Johanna Frändén. Bra gäng!
-
Träffar Johanna Garå ikväll och hon berättar om intervjun med Zlatan som jag totalt missat fastän jag tycker jag läser allt hon skriver. ...
-
Visserligen kan jag bara prata spanska med infinitivform av de flesta verb, så jag är glad att jag jag ändå lyckas med den administrativa oc...
-
-
Dagens höjdpunkt. Molnig dag. Nästan inga människor på stranden. Vi är tydligen där nudisterna håller till i vanliga fall så jag passar på ...
-
-
Jag minns att Max hade vattkoppor när han var liten och var sjuk en vecka. Sedan opererade han bort halsmandlarna några år senare och då var...
-
Brunch på Il Caffè med Johanna Garå och Anna Brolin, som reser hit och dit i världen och tittar på sport. Vilket jobb.
-
Efva Attling, fascinerande duktig kvinna som berättade sin livshistoria i korta drag som bakgrund till de vackra smyckena. Jag pratade oc...
-
Frankrikes first lady Carla Bruni-Sarkozy har tackat ja till att medverka i Woody Allens nästa film. – När jag blir mormor så vill jag kunna...
View Maria Agrell's profile
Följ min blogg
Följ med Bloglovin
Copyright.
Om du citerar något från min blogg: ange källan. Gärna med en länk. Bilderna däremot får inte användas utan fotografens medgivande.
30 kommentarer:
Vackra, fina du<3 Ser inte en dag äldre ut än 23...Puss
Hallå, vart har du tagit vägen? Saknar ditt bloggande.
Tack. Mitt bloggande vilar lite just nu. Kanske bara någon dag. Vet inte. Försöker fokusera energi på några projekt och i bästa fall får jag mer kraft om jag koncentrerar mig inåt en stund :-)
Sorgligt, en hel vecka utan insyn i ditt liv!
Maria C
Hej Maria,
Tack för tanke. Jag testar var mitt liv tar vägen om jag inte bloggar och delar varje tanke samtidigt som den tänks...
Fast än så länge är allt som vanligt. Förutom att min kamera är trasig och jag måste köpa ny. Kram.
Grattis i förskott vackraste!
Tack Jessica. Den 1 oktober är det no more thirty something...
Saknar dig!
Jag har gått in på bloggen nu flera dagar i rad för att läsa om vad som händer i ditt liv men ingen uppdatering så långt ögat når. Jag förstår om det är jobbigt att varje dag roa oss läsare men jag hoppas du tar upp bloggandet igen.
Tack, bloggande har aldrig någonsin varit jobbigt. Jag har älskat det. Som en förlängd del av mig. I över 5 år. Är dock nyfiken på att se vad som händer med dagarna när jag bryter en vana. Vill utforska det. Oklart hur länge. Reflekterar också kring det privata samtalet i det offentliga rummet. Om jag vill vara en del av det eller inte. Och i vilken utsträckning. Jag vet inte ännu själv om detta är en paus eller ett avslut. Sol på er!
Hej Maria, jag är i hudik lver veckoslutet. Vad får jag inte missa? Har aldrig varit här förr? Passa på att ge "byn" lite reklam. :)
Om jag vore där skulle jag äta Hogges fisksoppa på hans nya restaurang i Centrumhuset, promenera kärleksstigen med någon kompis runt Lillfjärden och åka ut till Hölick och grilla korv med min familj. Barnen skulle få leka på Mulle Meck någon dag också. Vid Möljen skulle jag ta en glass om jag vore turist. Ha en trevlig helg.
Saknar dig! Även om du förstås måste få lov att hålla dina tankar för dig själv när andan faller på :) Kram
Tack Carin. Ja, det känns ovant för mig också. Hard core avvänjning... Fast bra. Mycket bra. Du och jag får "umgås" via Facebook istället :-) Kram.
Menar du allvar med att sluta blogga? Kom tillbaka!
Maria, nu får du snart blogga igen. Saknar dina inlägg.
Kram
Jossan
Tack Jossan, jag å andra sidan känner mig bloggmätt. Vill hålla mitt liv för mig själv just nu... Däremot skulle jag gärna apa efter dig... Grymt coolt med din nya bok! Artikeln i DI var ju dessutom hur stor som helst. Å ball bild! Vilken grej. Du inspirerar mig. Kram.
Tack söta. Men jag tycker att det är trist att inte få läsa om ditt liv till morgonkaffet.
Hoppas att du får nya krafter när du är 40.
Kram
Jossan
Jag har följt dig nästan varje dag i flera år. Känns tomt att inte dela din vardag och dina tankar längre. Hoppas att allt är bra och tack för att du delat med dig den tid som varit.
Bryr mig inte vad som händer i ditt liv, men det är roligt att se alla bilder du tar. Fester, kalas. barnbarn, dotter och måg
Fyller du inte 40 år imorgon? Den 1 oktober? Grattis i förskott. Ha det gott.
GRATTIS på din födelsedag.Hoppas du får en trevlig fest i kväll.
Vore roligt om du visade lite bilder från den. HIP HIP hurra.
Tack. Jo, det var min födelsedag igår. Kanske min bästa någonsin. Kände mig oerhört uppvaktad. Bortskämd. Fast bilderna behåller jag för mig själv. Nytt kapitel i mitt liv nu. Har ett skriande behov av att hålla det privata privat. Åtminstone i den här fasen i mitt liv. Kovändning kan man säga. Förvånad själv. Återkommer säkert framöver. I någon form. Kram.
Saknar att läsa din blogg!/Tina
Suck.. ingen uppdatering idag heller. :-(
Känns fint att mina texter är saknade. Jag gillar inte att göra någon besviken, men just nu lyssnar jag mycket inåt. Kanske är det 40-års mognaden som gjort att jag fått större integritet och vill behålla mer av mig för mig själv och hellre ha en 1 till 1 dialog med människor i mitt liv.
Fast min vardag är i övrigt som den brukar. Jag funderar på samma ämnen, träffar många människor, myser med mina barn, min make reser som vanligt, den här veckan är han i USA, jag jobbar och tar mina dagliga strandpromenader. Så inget nytt under solen...
Ni får scrolla bakåt i tiden och tänka att det är ungefär samma saker som händer nu som då. Ta hand om er!
"Din vardag som den brukar"... Du gör ju alltid olika saker, det har varit det roliga med din blogg... att man aldrig i förväg vet vad som händer.
Jag saknar också dina fina bilder.
Jag saknar dig.
Jocke, roligt att du saknar mina bilder. Jag plåtar fortfarande. Och kanske är det så att det konstanta med min vardag är att den varierar. Har några roliga resor framför mig och det känns ovant att inte blogga om det. Fast skönt med en liten högre vägg mellan mig och världen utanför. Ibland behöver man det. Även om jag också saknar att skriva av mig varje dag och få feedback på det. Nu är det papper och penna som gäller. Old School :-)
Marie, kommer det ett sista "tack för mig inlägg" så man kan ta bort bloggen för gott från ens favoriter i IE eller ska man låta den ligga kvar och med jämna mellanrum gå in och kika om du mot förmodan skrivit något?
Skicka en kommentar