Tack.

Efter drygt 5 års dagligt bloggande med mer än 7500 skrivna inlägg och omkring 10 000 besökare i månaden...

Att blogga har varit en sanslöst rolig resa. Jag har älskat det. Inte någonsin har det känts jobbigt eller kravfyllt. Jag trodde aldrig att jag skulle få en sådan oerhörd respons och kärlek från ingenstans när jag började lite stapplande den 5 maj 2006. Har sparat alla 5901 kommentarer.

Fast så pang bom en dag fick jag en längtan efter tystnad. Att bara vara själv med mina tankar. Att känna efter hur det är att inte spela ut det privata i det offentliga. Vad som händer med jaget då? Försvinner jag? Vissa dagar känns det så och jag saknar min blogg där mitt ego får breda ut sig.

Fast jag tror jag behöver vila en stund. Samla ihop mig. Uppleva lyckokänslor utan att behöva skryta om dem. Älta var vi flyttar bara i mitt eget huvud. Bryta upp. Sätta upp ett staket. Finna andra ventiler. Göra annorlunda.

Förbereder mig för en nödvändig sorgeprocess.

Oklart vad som kommer ut på andra sidan. Kanske bara tomhet. Eller något nytt. Något bättre. Hittills är allt som vanligt. Kanske möjligtvis lugnare. Mer rofyllt. Och lite ensammare. Eller precis tvärtom. Det har blivit en intensivare en-till-en dialog med människor som står mig nära och jag har blivit aktivare i andra nätverk.

Tack för att ni lyssnat, peppat och på något märkligt sätt varit en del av mitt liv. Några i flera år. Andra bara en endaste gång. Kanske av nyfikenhet, omtanke eller för inspiration. Vilket som. Tack.

Förlåt, men jag vet inte om det här är en paus eller ett avslut. Det digitala ryggdunkandet är som en drog och kanske behöver jag en sil igen.

Puss och kram,
Maria

P.S. Jo, måste bara passa på att lägga med några bilder från min 40-års dag då jag blev ordentligt bortskämd med vackra ord från världens alla hörn.

Tack till Charlotte, Maria, Catrin, Patrik, Mia, Beppe, Lena, Marcelo, Scarlett, Lily, Bibi & Björn som spelat in alldeles underbara små födelsedagsgrattisfilmer till mig. Tack till Patricia, Petra, Lovisa, Ulf, Lotta och Karl som flygit ner till Barcelona från Stockholm, Trondheim, Hudiksvall och London för att fira min dag med mig. Tack Eva för ditt vänskapsarmband. Tack Rodrigo och Salomon som hjälpte till att grilla. Tack pappa för dina rörande ord! Tack mamma för ditt kärleksfulla brev. Tack för hjälpen under kvällen Cornelia.

Tack för tjejmysnatt på hotell i Borne. Tack Jess, Nunu, Lisa, Bernadette, Malin, Kristin och alla andra Barcelonabor som kom till min 40-års BBQ. Tack brorsan som ringde och sjöng med hela sin stora kör Sonora... tänk jag fick en alldeles egen Maria - 40 års sång, vilken grej. För att inte tala om Facebook-love-bombningen. Glad förstås för alla samtal, sånger, tal, presenter och blommor också. Och tack till min make som styrt upp och fixat allt. Det är fantastiskt att fylla år. Jag måtte vara en lyckligt lottad människa! Är oerhört tacksam för min familj och mina vänner.

Landat; Lotta, Petra, Patricia, Lovisa & Ulf som möter upp Lisa & kidsen.