Jag är en nybörjare.

Jag är nybörjare på att blogga.
Jag är nybörjare på spanska.
Jag är nybörjare som invandrare.

Det är läskigt. Fast det är viktigt.

Jag visste facit när jag bodde i Stockholm. Det är tryggt att luta sig mot sina vanor. Allt var enkelt. Ja inte riktigt allt. Men jag visste hur saker borde vara i alla fall.

Nu är det svårt med allt. Jag vet knappt vad min revisor pratar om och hela min ekonomi vilar i hennes händer. Jag måste verkligen anstränga mig. Och vilken lycka när jag lyckas köpa rätt saker i affären, beställa bredband i hemmet. Och det funkar. Vardagen är helt plötsligt spännande och jag uppskattar små små framsteg varje dag.

Vi har flyttat från Stockholm till Barcelona.

Livet är nu mer ovisst, svårare, ensammare fast mer utmanande och betydligt mer levande. Vi vet helt plötsligt ingenting om någonting. Nästan. Och varje dag blir en seger eller ett totalt missförstånd.

Hur börjar man i en ny stad, med ett nytt språk i ett nytt land? Varje ny bekantskap kan bli en vän eller någon du bara träffar en gång och aldrig mer. Varje café kan bli ett stamhak eller ett one-night-place.

Kommer vi att trivas, lära oss språket och få vänner? Eller kommer vi att famla i mörkret i evighet. Jag vet inte vad som ska hända eller hur något borde vara. Det finns inget facit. Jag känner att jag lever.