Förskola: Barcelona versus Stockholm

Det är vardag igen. Min son Max, som är drygt 4 år är på förskolan och jag ska jobba. Som mamma är min son förstås världens viktigaste person och jag vill att han alltid ska vara trygg och bli en lycklig människa. När vi nu valt att flytta utomlands har jag ett stort ansvar som förälder. Min son ska ju också trivas och få en chans till ett bra liv, både nu och i framtiden. Självklart är dagis och skola annorlunda här. Jag oroar mig över vad som är rätt för honom. Inget är ju som det "ska vara".

Efter drygt ett halvår har Max börjat förstå och kan prata någorlunda med lärare och klasskompisar, men vi vet inte hur mycket, eftersom vi själva inte kan katalanska. Nu har han vänner och har t.o.m. träffat flickan han vill gifta sig med... Men det var tufft i början när han grät och klängde sig fast vid oss varje morgon under nästan en hel månad och sa: "Snälla mamma/pappa lämna mig inte här, jag har inga kompisar och jag förstår inte vad de säger". Min man var redo att flytta tillbaka till Sverige, medan jag slet Max ifrån mig och snörvlade på vägen hem med en övertygelse om att det snart kommer att bli bättre.

Min personliga erfarenhet och jämförelse mellan förskolan i Stockholm (Sthlm) respektive Barcelona (BCN):

Sthlm: Privat förskola i Stockholms innerstad
BCN: Katalansk privat förskola i stadsdelen Poble Nou i Barcelona

Sthlm: Möjligt att börja efter 1 års ålder.
BCN: Möjligt att börja vid 4 månaders ålder.

Sthlm: Språk: svenska
BCN: Språk: katalanska och engelska (inte spanska!) Barcelona tillhör ju Katalonien och här finns det katalanska skolor och internationella skolor, men inga spanska skolor, vilket är ett problem för övriga spanjorer och oss som inte planerar att bo här hela livet. Vi bor en timmes resväg från någon internationell skola och har därför valt en privat katalansk skola nära hemmet.

Sthlm: Maxtaxa 1 260 kr/mån
BCN: Månadsavgift: ca 4200 kr/mån: 250 Euro+ mat 160 Euro + mellanmål 26 Euro. Dessutom tillkommer kostnader för skoluniform och utflykter. Skolan finansieras endast av elevavgifter och får inga statsbidrag.

Sthlm: 20 barn och tre personal, varav en förskolelärare. Blandade åldersgrupper.
BCN. 12 barn och en lärare. Alla elever i Max klass P4 är födda år 2001.

Sthlm: Lämning före 9.00. Hämtning under eftermiddagen. De flesta barn gick hem mellan 15.00-16.00. Max var oftast kvar själv vid 17.00.
BCN: Alla lämnar 9.00. Alla hämtar 16.45. Skolporten är även öppen kring lunchtid för de barn som äter mat hemma. Övriga tider är skolporten låst.

Sthlm: Snygga dyra märkeskläder eller Spindelmannen-Stålmannen-Batman kläder
BCN: Skoluniform

Sthlm: Jättetrött kille som ville äta och sova efter en stökig dag på dagis.
BCN: Pigg kille som vill leka efter en stillasittande dag med eftermiddagsvila/siesta på förskolan.

Sthlm: Fri lek, rita, måla och bygga, social träning. Fokus på att lära genom lek.
BCN: Bokstäver, siffror, Mozart, schack, Leonardo da Vinci. Fokus på inlärning, bildning och arbete i skolböcker.

Jag kan tycka att det är synd att det är så mycket undervisning här. Max fick t.ex hemläxa i sin skrivbok när vi åkte på semester till Australien tidigare i år. Däremot tycker jag att det är bra att barnen redan från 3-års ålder har daglig undervisning i engelska, vilket inte minst var praktiskt när han lekte med mina vänners barn i Aussieland.

Det är bra med skoluniform för ingen blir utanför om de har "ocoola" kläder. Redan när Max var 2 år vill han ha Spindelmannen kläder "som alla andra".

Som svensk gillar man ju svensk förskola. Det känns tryggt och bekant. Numera ser jag också fördelar med vårt nya system. I Sverige är vi duktiga på fakta. Under min skoltid lärde jag mig allt om rullstensåsar och moräner. Men däremot blev åtminstone inte jag "bildad" förrän under gymnasieåren då vi läste filosofi, etik, idéhistoria, musikhistoria och konstvetenskap.

Här lyssnar 4-åringarna på klassisk musik och har Da Vinci som tema i skolan. Schackläraren kommer till skolan en gång i veckan, så Max gjorde min Londonväninna schack matt förra helgen. När det var karneval i skolan klädde barnen ut sig till figurerna i Mozarts opera Trollflöjten istället för Spindelmannen. Det vi svenskar tycker är "finkultur" blir en naturlig del av barnens liv och inte särskilt märkvärdigt. I den bästa av världar kommer denna generation att växa upp och inte bli lika styrda av kommersiella marknadskrafter och oroliga för att inte vara tillräckligt trendiga. De kan vila i sin kunskap om andra värden och skapar sig en medvetenhet som förhoppningsvis sträcker sig bortom vilken dokusåpakändis som legat med vem under tonårstiden.

Antingen kommer min son att bli professor vid Harvard eller också skoltrött drop out redan vid 12 års ålder.