Gokart + Grand Prix = Snäll fru

Första och sista gången jag satte mig i en gokart var en total förnedring. Min dåvarande klasskompis Henrik ville leka och bjöd med mig till en gokartbana vid Umeå flygplats. Jag var 20 år, lång och smal. Tyckte jag. Supertjocka gubbar satte sig i den lilla "bilen" bredvid mig. Själv fick jag inte plats. Mina höfter var för breda! Och jag har INTE breda höfter eller bred rumpa heller, varken då eller nu, 14 år senare. Den lilla ministolen rymde bara pyttesmå killrumpor utan höftben. Jag fick stå bredvid och se stans lönnfeta gubbar och min blivande man köra runt varv efter varv och jaga varandra. Sedan dess har jag vägrat.

Idag fick samma man bestämma schemat. Det blev gokartrace med/mot vår nya kompis Marcelo från Argentina/USA/Tyskland/Schweiz, som också bor i Barcelona och svenskfinska basisten/musikproducenten Heikki, som är här över helgen. Det var fullbokat på stans fränaste indoorbana så vi drog till ett sunkigt gokartställe, som ligger precis intill motorvägen vid Castelldefels, där det för övrigt alltid står sorgsna glädjeflickor i vägkanten och väntar på kunder. Gasen i botten och lättaste föraren vann. En liten spanjor på 14 år spöade alla. På eftermiddagen såg vi Formula 1 Grand Prix hemma hos Marcelo och Lena. Schumacher och Ferrari segrade. Alonso från Spanien kom tvåa.

Under Australiens Grand Prix år 1989 jobbade jag i vinodlare Andrew Garretts VIP-tält nere vid banan. Det regnade och det mest spännande den helgen var att hälften av bilarna körde av eller krockade. Då applåderade alla, men jag tyckte mest att det lät för mycket. Jag fattar inte riktigt grejen. Men jag förstår att jag idag är en snäll fru som hejar, tittar och är någorlunda tyst. Lyckligtvis har tävlingen ett slut och vi kan prata igen, bada i poolen, äta feta biffar och mumsa på den fantastiska sallad som Penélope Cruz kompis Lena Victoria blandat ihop. Slutet gott allting gott. Nästan. För kommande helg ska hela Formula 1 cirkusen hit till Barcelona.