Spanskt sommarlov.

Jag imponerar på mig själv genom att fortfarande klara av att göra en kullerbytta. Det är ungefär där min smidiga förmåga når sin pik. Det är sommarlov i Spanien. Solen är för varm för att leka i mitt på dagen. Så alla sängkläderna är förflyttande till vardagsrummet. Lillebror har byggt koja bakom fåtöljerna. Och vi övar kullerbyttor.

Ring Socialen.

Barnens lunch. Köttbullar med ketchup. Inget mer. För andra dagen i rad. Ni förstår nu varför jag behöver en matkunnig barnflicka i huset när maken är bortrest. Det här med sommarlov och matlagande hemmamammaliv är inte (heller) min kärnkompetens. Jag vet att det är sorgligt och att jag borde skämmas, men jag kan inte låta bli att le åt min inkompetens. Gör det ni också. Jag bjussar på det.

So Spain.

När vi flyttade hit till Barcelona till fanns inte dessa torn framför vårt hus. Vi hade Medelhavet som vår enda utsikt från terrassen. Efter fyra år är byggandet klart. Det finns några fotbollsstjärnor som köpt sig en våning i huset för ca. 15 miljoner kronor. Det är normalpris. Högst upp är lägenheterna ännu dyrare. Därför förstår jag inte hur de kan hänga ut banderoller för att göra reklam på halva fasaden med olika telefonnummer. Med text på katalanska förstås. (Klicka på bilden så syns det tydligare) So tacky. Internet? Hemnet for the people.

En tjänst jag måste testa.

Emotioncards. Skickar vanliga vykort som du tillverkar av dina Facebook-bilder.

Tanterna på min gata.

Jag gillar att spanjorer umgås utomhus. Till synes helt spontant. Hänger i parken. Och pratar. Det här är jag om 30 år. Om vi bor kvar då.

Barcelona.

Hemma igen. Har precis käkat middag på terrassen. Vid midnatt. Ser ut över Medelhavet. Det är svart. Känns som jag ätit en halv ko. Chuleton. Och druckit ett par glas Priorat. Träffade Kristian & Karin på flyget ner. Andra utlandssvenskar här i stan. Börjar planera upp partaj inför hösten.

Ganska okej liv här vid Medelhavet också. Har packat upp resväskan och börjar boa lite. Skön feeling i magen.

Dimitri är kanske lite väl pushig.

Lyssna här.

På återseende Sverige.

Efter en månad i mitt hemland är det dags att bege sig tillbaka till Barcelona igen. Till högsommaren. Två månader badstrand. Klart det lockar när hösten knackar på dörren här i Sverige och alla är alldeles för upptagna med skolstarter och jobb för att ha tid att leka.

Men ändå, det är något speciellt med Sverige på hösten. Förväntan i luften. Nystart. Folk fixar fötterna, börjar träna och köper anteckningsblock.

Själv laddar jag för 40 grader och AC. Helt annan grej.

Sista sommarlovsdagen i Sverige.

Skansen, Stockholm, 20 grader och sol i augusti. Det är klart man funderar på om man ska flytta tillbaka till Sverige. Fast när? Och hur?

Turist i Stockholm.

Grabbarna på Skansen. Favorit i repris.

Gåshaga skulle kunna ha varit underbart.

Planen var fin, men havererade. Jag lär mig aldrig. Storebror leker hemma hos sin kusin. Lillen ska somna i bilen, så vi kan käka en nice lunch i solen ute på Gåshaga.

Ha ha ha. Han vaknar naturligtvis alldeles för tidigt, redan innan maten anlänt till bordet och sedan springer han iväg. Ut på bryggorna. Vill hoppa i vattnet. Vill köra båtarna. Skriker. Springer. Vägrar. 

Så jag häver i mig min sallad själv medan maken jagar lillen. Han hinner knappt äta sin mat innan det är dags att åka ut till Arlanda. Hans vinglas Chablis står kvar på bordet. Fullt. 

Betalar 540 SEK och åker iväg utan att ha suttit ned en minut tillsammans. 

Vilken harmoni. 

Mitt perfekta gehör.

Jag har ju som bekant lite svårt med att få alla bitar att falla på plats när det gäller spanskan. Det kommer inte helt naturligt. Jag får kämpa. Tror det är någon liten (stor?) komponent som saknas i pallet. Kanske är det samma beståndsdel som gör att jag fick etta i gehör av musikläraren i högstadiet och som ledde till att jag hade följande konversation häromdagen:

Jag:
- Du har dialekt. Västkusten va? Göteborg?

Charlotta:
- Nä, Lund.

Jag:
- Jaha, det är skånska du pratar alltså. Jaja.

Tystnad och byte av samtalsämne.

Social Stockholmsvecka.

Stockholm känns som hemma. Det är alltid intensivt och socialt. Förutom familj och släkt har jag hunnit träffa både nära vänner och sköna bekanta den senaste veckan.

Läste precis en filmrecension: "Filmen Benjamin Buttons otroliga liv är en mycket sällsam och vacker historia om hur ingenting varar för evigt. Det vi kan hoppas på är stunder av lycka och möten som förgyller våra liv". Lite så är det.

Tack Patricia, Cecilia, Fredrik, Katerina, Martin, Lotten, Johan, Charlotta, Gabriel och storfamiljen förstås för våra fina möten i veckan.

Om man flyttar hem till Sverige någongång kanske man kan höra om man får hyra Victorias snart övergivna flygel.

Träffade några katalaner från Girona ute vid Drottningholms Slott och började genast showoffa min spanska. På hemmaplan låter den bättre. Man är underdog på ett helt annat sätt. En turist är inte lika kräsen som vår portvakt Antonio i Barcelona som brukar fråga mig hur i helskotta jag inte kunnat lära mig ordentlig spanska på fem år i landet. Visserligen brukar kontra med varför han inte lärt sig katalanska på 20 år, men ändå. Det svider lika fullt.

Tack Katerina, du sexiga kvinna.

Katerina Janouchs blogg hos Amelia.

Lux

Tack Tandi, Eunice och Ulf för en god middag på LUX. Vilken fantastisk present. Trevligt sällskap hade jag också. Däremot verkar det som om min mage blivit liten av parasiten, för jag orkade inte ens varmrätten.

Mina snygga lunchdejter.

Charlotta, Katerina, Lotten och jag på restaurang på Vapiano i Gamla Stan.

Dagens citat.

"En dag kommer ordet gigabit att verka lika litet som ordet dussin"

ur Microslavar av Douglas Coupland, 1995

En timme före antiklimax.

Fiskgryta på Strömma för att ladda magen inför båtsemester i Stockholm skärgård. Vi åkte ut varje sommar tidigare oavsett regn eller solsken, men nu var det ett par år sedan och vi längtar, längtar. Bilen full av konserver, täcken, gasolkök, bikini, regnställ och en massa god mat på väg ut till Djurö för att hoppa i båten. Men...på havet blåser det upp och radion varnar för att åka ut på sjön. Stormvarning. Vi bangar och ägnar resten av dagen i bilkö och försöka trösta varandra.

Uppkoppling.

Det är märkligt hur man känner sig naken utan uppkoppling. I alla fall jag. Eller snarare kroppsdelslös. Som om någonting ramlat av.

Är i Stockholm. Uppdaterar bloggen. Lägger in bilder med datum bakåt i tiden. Det känns som fusk, men det blir tydligare. Mer kronologiskt rätt. Old school.

Nu när jag gått igenom veckans bilder i kameran och publicerat några kan jag börja fokusera på nuet igen. Så funkar jag.

Pip. Här är jag. I nuet.

Tack Bibi och Björn.

Födelsedagskalas för maken med familjen i Stockholm.

Stockholm.

Modevisning på Chambre Separée, Nybrogatan i Stockholm med kreationer från Heart of Lovikka, Ulf Andersson, Lantana. Eco, Funken Design, Chambre Lingerie och Dala Glogs by Wosch. Tack för inbjudan Maria.

Hej då Hölick.

Solnedgång made in heaven.

Henrik & Kiki

Naturskön middag med räkor och lamm på Davids strandnära Tallbar ute på Hölick.

Dessertpajen är bakad med blåbär som storebror plockat i Hälsingeskogen.

Tack David & Nina.

Vertikal position.

Min utsikt.

Hölick.

Inget bredband är som ett hem utan toalett. Det ska liksom bara finnas där. Och här ute på landet finns bara en kackig lina. Sämre än utedass.

Farbror doktorn ringde från Skåne. Jag hade visst en parasit i magen. Den har bott där över en månad. Fräscht. Bra att det inte var stressmage i alla fall. Nu käkar jag piller och kan snart pumpa upp tempot igen.

Naturen är fin. Nu ska vi bada. Puss puss.

Uppdatering: Jag ligger bara här på stranden och slappar hela dagarna istället för att vara uppkopplad. Är det lagligt att vara så här ledig?

Röda vinbär från syrrans trädgård.

Min gudson Milo & Noah, kidsens kussar.

Hälsingland

Det är inte helt lätt med familjebilder....men Henrik blev ordentligt firad i alla fall. Tack syrran, Fredrik, Noah, Milo, Aina, Barbro och pappa.

Kan inte prata riktigt ännu - men putta går bra.

Barnen springer själva till minigolfbanan på Hölick och spelar. Vilken frihet. För alla inblandade.

Hej då Skåne.

Nu reser vi norrut. Utan att passera Stockholm.

Har jag blivit en madonna istället för Madonna-wannabe?

Just nu skulle jag ha varit på Madonnas konsert i Göteborg, men istället hänger jag här i Skåneland som om det inte funnits en morgondag. Bestämde mig för att slappa en dag på stranden med familjen istället och låta någon annan få mina biljetter. Jag såg ju ändå konserten i Barcelona nyligen. Fast det känns som att jag helt tappat stinget. Eller har jag hittat hem?

Två av mina grabbar.

Vinden blåser lite här i söder.

Mina små gula knytten.

En dag på stranden i Falsterbo.

Är det bara vi som tycker den här clownen ser ut som reklam för en skräckfilm?

Pay back.

Min 8-åriga son berättar the true story på maxagrell.blogspot.com.

Om att jag bara vilar på golfbanan och att jag är skraj för branta rutschkanor. Kanske är det inte så bra att han bloggar ändå...snart outar han väl familjen totalt - med helt fel vinkel. Ha ha.

P.S. Det är jag som tvingar på honom den rosa tröjan.

Kära bloggläsare.

Jag träffar sällan de som läser min blogg förutom några få i Barcelona. Martina typ. Övriga 199 har jag bara en svag uppfattning om. Särskilt anonymt blir det när jag inte får några kommentarer. Man sitter liksom och skriver för sig själv. Med kanske en enda läsare i åtanke.

Mina vänner brukar säga att de inte har tid att läsa. Alla utom Agnes, Cecilia och syrran. De har gett sig till känna. Kommit ut som min bloggläsare. Ha ha. Och Charlotte läser sporadiskt.

Därför blir jag verkligen chockad när jag sitter framför någon vid en middag som droppar att de sneglar någon minut på bloggen innan sängdags. Blir glad och nyfiken. Utgår alltid från att de tycker det är vulgärt. Det brukar folk tycka som inte själva bloggar. Fläka ut sig på det sättet, så B.

Fick höra av Sara att jag inte direkt refererar Kafka, men att bloggen är lite smårolig. Och jag tyckte du sa att jag var mindre ytlig i verkliga livet än på bloggen. Vet inte riktigt om det är en komplimang eller inte. Mina bloggtexter är ju till stor del mina tankar - även om jag behåller min inre kärna/stjärna (!) för mig själv.

Å andra sidan kan jag förstå kritiken. Det ligger lite i bloggens karaktär. Som idag. Imorse skrev jag ett sorgligt inlägg samtidigt som jag grät och nu på kvällen vältrar jag mig i min egen navel totalt ohämmat precis som om allt är som vanligt. På bloggen ligger texterna precis intill varandra. Och hoppet mellan ämnen utan övergångar blir ytligt.

Jag är i alla fall glad, egentligen vet jag inte varför, men jag är det, över att Ni läser. Detta är min kreativa kanal och det är roligare att ha en liten tyst publik än ingen alls.

Min vän klarade sig inte. Jävla skitcancer.

Vår älskade mamma Gunnel Birgitta har lämnat oss.
Idag den 6 Augusti 2009 klockan 16.27 somnade våran kära mamma in. Hon kämpade tappert in i det sista. Vi känner alla en lättnad att hennes lidande är över. Nu får hon frid.

Mamma vi älskar dig.
Anders, Peter, Kiki och Frida

Källa: Gunnels egen blogg: http://gunnelbirgitta.bloggsida.se

När jag blir stor vill jag också bo så här.

Sara & Nicolas sagolika hus med utsikt över vida vidder och havet intill är ont i ögonen- vackert och när jag blir stor vill jag också bo precis så. Vilket ljus. Bedårande. Enda kruxet är att jag tror att mitt norrländska hjärta har lite svårt att finna ro i Skåne men man kan ju hinna ändra sig?

Nicolas & Sara, lyckliga finaste-Skånehuset-ägarna.

Stort tack för skaldjursmiddag i skymningen och lycka till med regin på Malmö Stadsteater chica. Kram.

Barnen kan leka runt runt runt på de stora ägorna.

Kanske maken har rätt när det gäller det här med hus ändå? Fast å andra sidan...det här med pendling till jobb? Osäker. Kan man inte bara ha ett stort fett hus mitt i stan - med värsta utsikten - fast ändå mitt i? Eller är man tvungen att ha en en filmkuliss på bakgården då kanske? Som i en Kalla Anka film när han parkerar husvagnen vid en soptipp och drar upp back-droppen med storslagen vybild?

Och så en romantisk solnedgång - precis lika vacker som på film.

Inte alltid glamour på semestern.

Nä, nu är det för mycket bara fina bilder här på bloggen tycker jag. Det behövs lite mer stuns. Och nedtramp i vardagen. Så jag kan väl nämna att jag besökte doktorn häromdagen för att fråga varför det ser ut som jag är gravid i femte månaden varannan dag fastän jag väger mindre än vanligt och absolut inte är gravid. Han skickade mig till labbet och de ville ha ett prov av mig. "Nummer 2". Det var inte särskilt fräscht tycker jag. Tänkte genast på personen som ska ta emot provröret på labratoriet för att försöka odla fram bakterier och kolla igenom det ordentligt. Vilket skitgöra.

Falsterbo.

Piratbåten kommer till stranden och säljer glass. Dubbelt så dyra. Barn springer dit från alla håll och kanter. Kanske världens bästa affärsidé. Ja, typ, nästan. Men riktigt poppis i alla fall.

Skanör.

Den obligatoriska glassen på Aldos.

Staffan, Henrik, Max, Ted & Carin.

Jag trivs i släktens sommarhus i Ljunghusen.

Socialt är bra.

Staffan & Agnes hälsar på med sina barn Edvin, Hilda och Agaton. Jaaaa! Dessutom kom Nicolas spontant förbi med Sander och Matilda och det blev grillfest. Nice.

Poolen roar kidsen hela dagen.

Diskdusch i original från 60-talet.

I like.

Ytterligare en bloggare i familjen Agrell

Min nyss fyllda 8-åriga son Max har börjat blogga på http://maxagrell.blogspot.com. Han vill gärna att jag går igenom stavningen med honom när han skrivit klart, men jag har (uppenbarligen) inte gjort det på det senaste inlägget. Egentligen tycker jag det är genuinare, gulligare och intressantare med alla felstavningar, men på hans blogg får han bestämma förstås.

I skolan lär han sig ju framför allt engelska och spanska så jag märker att han särskriver ord som på engelska och stavar sj-ljudet helst med sh som i engelskans short till exempel.

Vi får väl se hur länge han tycker det är kul att skriva, men jag är naturligtvis glad att han övar sin svenska.

Skriv gärna en kommentar om ni går in på bloggen. Pepptalk borde inspirera honom att fortsätta.

Måste säga att jag lyckades skaffa mig en rätt snygg man faktiskt.

Semesterlunk.

Det känns som att jag har gått ner i varv. På riktigt. Skönt.

Schysst sving (tror jag).

Moster Carin tar med Max ut på Ljunghusens golfbana.

Barcas fotbollskläder kanske inte riktigt är klädkoden på Ljunghusens golfbana. Men vad gör det? Vi spelar inte golf.

Maken läser mail på mobilen när han tror att ingen ser. Precis som frun brukar göra.

Kust. Falsterbo.

Gästerna på Kust i Falsterbo påminner om Mocco på Nybrogatan, fast här pratar folket skånska istället för Östermalmska.

Å jag gillar det.

Lillebror är en liten teaterapa.

IQ Fiskmås.

Jag träffar Niklas på Café August och frågar:

Jag:
- Var bor du nu för tiden?

Niklas:
- Rumänien.

Jag:
- Men bodde inte du i Bukarest tidigare?

Niklas:
- Jo, det gör jag fortfarande.

Ro hit några Skåne-kompisar. Jag behöver er.

Har drabbats av lappsjuka. I Skåne. Social abstinens. 1,5 dygn utan vänner och make. I stort sett hela släkten har också åkt vidare. Saknar mitt "entourage". Kidsen är gulliga förstås. Vi spelar fotboll och pratar pokemon. Men det är ju i Hälsingland eller i Stockholms skärgård jag hör hemma på sommaren. Där finns min sociala kontext. Jag är dålig på att underhålla mig själv. Så är det bara. Men maken kommer tillbaka i natt och då brukar det vara slut på lugnet. Jag längtar.

Läser just nu.

Antonias revansch av Bengt Ericson. Jag läser nästan bara non-fiction böcker faktiskt.

Norrland - Skåne

Är tacksam för några socialt intensiva dygn i Hälsingland där jag träffat mina kompisar; Charlotte, som är hemma från Costa Rica, Lovisa, som är hemma från Trondheim och Kiki, som flugit hem från Los Angeles. Dessutom var brorsan hemma från Göteborg, så jag fick träffa alla mina syskon och syskonbarn och min familj i Hudiksvall.

Var uppe halva nätterna alla tre kvällar på olika gig; Sigge Hill, Delsbo och Hölick. Åt Hälsingefiskad sik till lunch och partajade på en internationell kräftskiva. Älskar mina barndomstrakter.

Nu har jag kommit fram till barnen i Skåne, närmare bestämt till Ljunghusen intill Skanör/Falsterbo nere vid näset.

Fast maken har redan hunnit flyga tillbaka till Barcelona. Inatt seglade han till Mallorca och alldeles nyss ringde han och berättade att delfiner hoppat intill honom och att de precis skulle grilla en tonfisk som de fiskat från båten.