Tycker om.

Jag trivs verkligen i huset nu. Det bästa är att ute och inne liksom smälter ihop. Det enda kruxet är att jag fortfarande får utslag i ansiktet. Det är riktigt störande. Men jag orkar inte sura för det. Vet inte heller hur jag ska ta reda på vad det beror på. Försöker ignorera klieriet.

Partytältet.

Vårt partytält har blivit ett förvaringstält som vi har ställt längst ner i trädgården. Med resväskor, barnvagn, säckar med matjord, grillkol etc. Där nere finns även vår gamla soffa och Henrik har sin motionscykel där inne och brukar cykla till ett avsnitt av teveserien 24 timmar varannan kväll. Ett allt i allo tält mao. Gym, gillestuga och källare i ett... Igår kväll satte vi upp discobelysning där nere och blåste upp en luftmadrass. Ungarna såg film och sov sedan där över natten. Tydligen mysigt bland allt skrot. Med låg ribba blir livet roligare.

Familjen Victoria.

Lena är alltid på G.

Scarlet.

Snart ska vi äta lamm.

Marcelo

Lily & Ted.

Påskmyset är inlett.

Jag stod fortfarande i nattlinnet när våra gäster kom. Visserligen Lisa Wixells fina rosa. Men ändå. Oduschad. Och med dammsugaren i handen. Innan städning. Plus sovrufs i håret. Så oproffsigt. De kom tre timmar tidigare än planerat. Nu tänder vi grillen, dricker vin och ignorerar stöket. Gästsängen är bäddad.

Börjar med klubbknark.

Alexandra Stan – Mr. Saxobeat

Yin och Yang.

Det finns de som säger att summan av ens laster är konstant. Jag gör en kaffe och ser ut över bakgården där jag precis oljat in hela trädäcket. Och värst av allt. I liked doing it. Det finns ingen hejd på min präktighet i det här huslivet. Jag måste åka och köpa lacknafta strax för att tvätta av händerna ordentligt. Som sagt, det här med laster. Jag känner mig som jungfru Maria i all denna ordentlighet, så jag borde nog börja knarka för att väga upp det här.

Fotbollseftersnack.

Vi äro besegrade. Jag ger upp. Eller nä, CL återstår. Då jäklar. Tröstar med mig Crackovia, som visar exakt vad som sker i omklädningsrummet just nu.

@1799.

Els Units – Copa, lliga i champions I år igen va? 1,5 timmar kvar.

Jag börjar bli en riktig trädgårdstomte.

Här har jag gått fram med den stora sekatören. Klippt bort de nedre palmbladen. Gillar verkligen trädgårdsfix. Trodde jag aldrig.

Förbereder ankomst.

Försöker tvätta smutsiga-klädkorgen tom. Man vill ju vara ren och fin när Lena & Marcelo kommer imorgon. Numera är Marcelo hardcore banker i Schweiz, men det finns en liten rebell där innanför som vi ska försöka locka fram i helgen. Herrskapet bodde en herrans massa år på Manhattan och på den tiden var bankmannen en professionell skateboardare, sägs det... Och vem vill kolla fakta i en bra story? Lena är fotograf och en av mina främsta påhejare. Det tackar vi för. Som sagt, nu kör jag tvättmaskinsorgie. Sedan ska jag handla kylen full med färska råvaror och smaskiga godsaker hos slaktaren.

Diane Keaton to be.

Mailar med Lisa som vi ska bo hos i New York. Hon skriver att hon lägger nyckeln under dörrmattan till deras hus i Brooklyn, för de är på jobbet när vi landar. Jag är helt nipprig. Hon får det att låta som om vi ska hälsa på en familj i Arbrå. Jag kan inte sluta imponeras av allt som har med NYC att göra. Jag är totalt ocool.

Det känns som att jag ska åka rakt in i en Woody Allen film.

Fore!

Beslut.

Nu har jag velat klart. Struntar i skidåkningen. Väljer att sänka tempot istället. Känns nytt och udda.

Dagens bästa.

Jag har ett nytt projekt på gång. Som vanligt. Vi får se hur det går. I samband med det fick jag ett mail av Matt på Magnum Photos i New York idag. Han svarade på studs. Det gjorde mig glad.

Fixarsemester.

Mina händer blöder. Jag har burit tegelstenar, tagit bort buskar och krattat barr. Maken sitter på kontor. Barnen kör skottkärran. Velar inför skidåkningen. Ska jag eller inte? I påsk får vi vänner på besök också. Måste hinna köpa god mat och bädda iordning 5 gästsängar. Fast först Andorra. Eller?

Skidavslutning?

Det sägs vara minus en grad i Soldeu. Kanske kan man få sig ett sista åk innan säsongen är helt över. Borde dra ikväll. Jag gillar att spontana (nypåhittat Agrell-VERB).

Efter fördrinken. Innan middagen.

Henrik, Rodrigo & Henrik bär bort ett dött träd som de huggit ner. Manligt.

Living on the wild side.

Igår vaknade jag av sirentjut. Det var det en gasläcka på vår gata. Fullt med poliser, brandmän och gasbolagsmänniskor som borrade på gatan intill vårt hus. Vi kunde varken duscha eller laga mat och var tvungna att stänga av elen under hela dagen. Vi uppmanades också stänga fönstren och hålla oss inomhus. Dessutom fanns risken att huset och halva gatan skulle explodera i tusen bitar. Jag tog barnen och drog till Ikea. Där kände jag mig trygg. Köpte förvaringsboxar till uteförrådet. Förenade säkerhet med nytta.

Påsklov.

Nu har vi semester. Trevligt.

Huslivet.

Riset ska bort. Sekatören, min nya kompis. Som jag slitigt med den idag. Är alldeles mör i händerna. Fast jag har haft trädgårdshandskar. Klippt och röjt. Krattat. Å sopat. Å skyfflat. Gått iväg med fulla skottkärran till återvinningsstationen hur många gånger som helst. 8 stora sopsäckar med grenar, löv och barr. Planterat jordgubbar, rosor och morötter. Vilken mental fröjd. Det är ju skönt med trädgård. Kroppen älskar att röra sig. Tänka sig va... fru Agrell gillar tydligen hus. Så otippat. Nu Robyn.

Trädgården.

Kan sluta illa.

Just nu spelar ungarna golf i trädgården. De slår ut från terrassen. Med en driver... Hrm. Oftast hamnar bollen i träden. I värsta fall hos grannarna mitt emot. De tycker att det är sjukt kul. Är jag möjligtvis för osträng?

Söndag.

Sov till halv elva idag. Även barnen. Det är lyx det. Kan bero på att vi invigde dansgolvet redan klockan halv tio igår kväll. Jag och brudarna. Hemmadisco innan maten. Efter mojitos kan tilläggas. Sedan match med Coronita i soffan. Bra kväll.

Mr Grill.

Ted tittar genom is...

Rodrigo har plåtat.

Messi Fanclub.

1-1 blev slutresultatet i gårdagens match. Straffar. Stjärnorna briljerade. Messi och Ronaldo. På onsdag cupfinal. Då är läget viktigare. Sedan CL på det. Fyra El Clásico på 18 dagar. Barcelona laddar för fotbollsfest. Min fotbollsfrälsta 9-åriga son har skapat en Messi fanclub på Facebook. Gilla! Tack.

Update: Matchschema.

1 av 4.

Klockan 22.00 börjar den första matchen mot Real Madrid. Ligan. Som Barca redan vunnit. Träning inför kommande veckans viktiga Cupfinalmatch. Därefter Champions League. Många El Clasicos blir det. La Sexta är kanalen som gäller ikväll. Fast först BBQ med Malin, Henrik, Lisa & Rodrigo och alla barnen. Måste börja styra upp hemmet nu. Det ser ut som ett bombnedslag här hemma - som man skulle säga om det vore 80-tal. 2011 års ord för stökigt, vad är det?

40.

Min älskade stiliga, snälla, sexiga, snygga, smarta vän Patricia fyller jämt. Hade velat vara med henne idag...

NYC.

Nu är det 19 dagar kvar. Sugen på detta.

På jobbet denna vecka.

Producerat klart en nischad lågbudget informationsfilm till röntgenavdelningar på brittiska sjukhus om TMC:s On-call verksamhet från Sydney.

Uppåttjack.

Musik är min snuttefilt. Började veckan med mammamusik Roger Whittaker – New World In The Morning och pappamusik Dolly Parton with Kenny Rogers – Islands In The Stream, en brorsanfavorit på det; Elvis Presley – In The Ghetto och en nypa Stockholm; Petter – Krafter, en gnutta världen; LCD Soundsystem – All I Want, tillbaka till Barcelona Sak Noel – Loca People och så är det äntligen fredag The Pussycat Dolls – Don't Cha.

Att vara invandrare i Katalonien.

För er som älskar Barcelona som turiststad och vill flytta hit och tänker att allt är så härligt avslappnat vill jag berätta vad som väntar er. Allt i denna film är identiskt med verkligheten förutom häftapparaten på slutet.

Veckans olika jag genom bilder på andra.

Mitt mentala måndagsjag.

Mitt inre fredagsjag.

Tack för länken Andreas.

Våra grannar... Någon sa att huset såldes för 10 miljoner Euro. Tjena.

Jag gillar Årets bästa copy.

Mer info.

Dagens kaffepaus.

Vid havet.

Äter en getostsallad till tonerna av vågskvalp när telefonen ringer. Det behövs tydligen bara några dagars offlineliv för att min kära Lena i Zurich ska undra om jag lever. Jag ska göra bloggpaus oftare. Underbart att höra hennes (din) röst.

Hade ett samtal klockan ett på natten på Riche förra veckan när mitt onlinejag blev ifrågasatt av en gammal bekant så pass hårt att jag övervägde att aldrig blogga mer. Och det sades i all välmening av en person i musikbranschen som jag respekterar. Fick mig att reflektera över vad jag gör och varför. Inget beslut fattat.

Har haft matta dagar. Börjar äntligen släppa min mentala fosterställning. Ikväll kommer maken hem. Han har varit bortrest hela veckan.

Premiärdopp.

Idag har jag badat i havet. Typ 19 grader i vattnet. Helt ok.

Platja Gava Mar litteratur.

Våra fotbollskillar.

Uppe vid Olympiastadion spelar våra inneboende fotbollsturnering mot andra lag från amerikanska skolor i Ghana, Portugal, Italien, Marocko, Tunisien och Max skola i Barcelona. Vi hejar.

Jag har som vanligt intervjuat hål i huvudet på våra gäster när vi käkat middag. De berättade om veckorna efter att demokratiprocessen inleddes i Tunisien, då man inte fick vara utomhus mellan kl. 17.00 och 05.00. Polisen sköt mot de som bröt mot lagen. Militären å andra sidan stod på folkets sida. Numera hör och ser de krigsplanen som flyger över Tunisen för att "patrullera" över Libyen.

14-åringen från Kamerun är kristen och 16-åringen från Somalia är muslim. De bor i Tunisen och går på samma amerikanska skola. Efter att jag frågat om hur han lärt sig arabiska genom koranen och hört hur strängt det funkar med slöjor så pratade vi fotboll. Jag lär mig genom samtal. Det är först när jag pratar med människor som jag förstår hur världen funkar. Nyhetstexter går inte in på samma sätt.

Nedräkning.

25 dagar kvar... Fast det är mysigt att vara hemma också. Jag pussar barnen blå.

Stina & Jag.

Riche.

Jag, Maria & Patricia.

Ljust och fräscht

Efter PA. Före Riche. Berns. Helkväll med Lovisa.

PA.

Berns.

Lovisa har kommit från Trondheim.

Snapshots.

Nu är jag tillbaka i Barcelona igen efter intensiva härliga sociala dagar i Stockholm. Hade inte med mig kamerasladden, så jag slänger upp några bilder från huvudstaden innan jag går och lägger mig.

Red Leg.

Hornsgatan.

Jag gick på Rheborgs utställning CanvisNous med Pieter Ten Hoopen. Fina bilder från Barcelona. Flera favoriter.

Bergsgatan.

Brunch på Il Caffè med Johanna Garå och Anna Brolin, som reser hit och dit i världen och tittar på sport. Vilket jobb.

Nero.

Lunch med Mustafa Can.

Birger Jarlsgatan.

Jag möter Yvonne på gatan och innan jag hinner säga grattis ropar hon: Jag fyller 50 år idag. Hon är galet fräsch.

Natti natti.

Jag har bytt bostad. Flyttat från Johanna på Bergsgatan till Lovisa på Elite Hotel. Sitter på hotellgolvet och skriver. Sängen var för liten för oss båda. Börjar bli matt. Många sena kvällar raddas på varandra. Det är slitigt att ha semester.

Nytt 1991 + Nytt 2003 = 2 x Roligt 2011.

Mitt i pricken Stockholm vs Hur tänkte de här? ute i rymden spejsat. Bra på olika sätt. Stockholm och Umeå.

Hej hej.

Jag sitter just nu och jobbar. Måste leverera en grej före dagens slut. I övrigt är det trevligt här i Sverige.

Samtidigt hemma hos mig.

En 14 åring från Camerun och en annan kille från Somalia bor just nu hemma hos oss i Barcelona. Max har berättat att de är duktiga på fotboll. Imorse hade de fått pannkaka till frukost.

Gör.

Stockholm.

Flygmusik.

The Rah Band – Clouds Across The Moon

Substitut.

Jag råkade visst tacka ja när Max amerikanska skola frågade om vi kunde ta hand om två elever i 5 dagar när skolan är värdar för en internationell sporttävling med 150 deltagare. Så imorgon när jag drar till Sverige kommer tydligen 2 tonårskillar från Tunisen och bor hos oss. De ska ha mat och husrum och bli upphämtade här och där. Vilken tur för min man. Då får han sällskap.

Cornelia.

Strax ska vi käka grillspett med vår fd. barnflicka Cornelia som har flyttat tillbaka till Barcelona.

Tigermamma vs curling.

Jag har det inte i mig...det där stränga, men jag funderar ofta vad som händer med mina svenska "allt du gör är bra"-barn när "kineserna kommer". Extra angeläget blir det när jag följer debatten med anledning av juridikprofessor vid Yale/tvåbarnsmamman Amy Chuas bok "Battle Hymn of the Tiger Mother". Blir Sverige ett u-land? Eller hur ska vi konkurrera framöver? Med social kompetens? Genom att vara duktiga på samarbete? Genom att kunna många språk? Genom att värna välfärd, att den stora medelklassen blir ännu större och vi slipper gigantiska klyftor mellan rika och fattiga, och därigenom har en hyfsat okej inhemsk marknad? Genom att de flesta får tillgång till högre studier? Genom att värna miljön? Genom att ha utrymme att vara mer kreativa? Utan press vågar vi mer?

Familjehemligheter avslöjade.

Imorse frågar jag min man i köket: "Du igår, när vi hade middag; hur tusan har du koll på alla dessa detaljer i världspolitiken..." jo, men jag lyssnar varje dag på Studio Ett i min iPod när jag cyklar till jobbet. 

Lena & Jonas.

Nattgäster.

Postproduktion.

En blogg ska skrivas direkt om den är bra. Precis exakt när det händer. Annars är det försent. Och här sitter jag och gör helt fel. "Efterbloggar". Berättar om helgen. Som om det vore något att berätta om när den redan är över. Men jag gör det ändå. Det har blivit en vana. Vad ska jag annars göra av alla bilder liksom. Jag orkar aldrig sätta in i vanliga fotoalbum och min blogg har blivit mitt eget anteckningsblock över vad jag gjort, så att jag inte glömmer inte samma sekund som det upplevs. Men jag förstår om ni tycker det är tråkigt med semesterfamiljebilder rabblade på varandra. Ska försöka vara lite mer resonerande framöver. Det är oftast intressantast. Tycker jag. Eller?

Just nu: Våra gäster Lena och Jonas har gått och lagt sig. Maken snarkar. Barnen snusar. Jag ska också strax gå och sova. Helgen har varit intensiv. Imorgon jobb jobb jobb. Sedan Stockholm. Längtar.

BBQ afton med kompisar från Sverige.

Söndagseftermiddag.

Vi körde bilen direkt från Andorra till Dinas 5-års kalas på vår gamla innegård. Kändes som vanligt. Som om vi bodde där fortfarande. Men ändå inte. Ingen nostalgi. Ingen saknad. Hela familjen bara konstaterade att här bodde vi tidigare, men inte längre.

Dina fick trumset i födelsedagspresent...

Dagens höjdpunkt.

Fatta hur coolt det här är för en 4-åring... att få bli en riktig Batman.

Min lilla Batman.

Dina fyller 5 år.

Barnkalas.

Clown, Batman-Ted och Dinas kompisar.

Andorra.

Min make blev dödssjuk (= ont i halsen + ingen feber) när vi skulle till Andorra, så jag fick köra hela vägen upp och sedan blev han sängliggande. Så för första gången tog jag kabinbanan upp själv med två barn. Det kändes stort och ansvarsfullt. Jag fick icke bryta benen mao. Fördelen med att åka tillbaka till samma ställe gång efter annan är att man får koll på hur det funkar. Jag vet att skidskolan börjar kl. 11.00 på lördagar och kl. 10.00 på söndagar och hur och när man måste anmäla sig. Och som tvåbarnsmor har jag lärt mig att vara tuff och intala lillen att han får acceptera läget... Han måste lära sig att bromsa och svänga ordentligt innan han får haka på oss! Skidskola är hans enda alternativ.

Fast skidåkningen i sig var inget vidare denna gång. Det har blivit för varmt. Långsam sorbet snö. Man fick typ staka sig nedför i blå backar. Däremot blev vi kungar i de svarta backarna. Det gick så sakta att man inte behövde vara rädd överhuvudtaget.

Min favoritskidkompis och jag.

Långsam sorbet snö och rätt kass åkning i värmen - fast kaffet var gott.

Max framför mitt favoritcafé i Soldeu.

Ryggskydd på hela familjen Präktig.

Slösa & Spara resonerar.

Kortsiktig familjeekonomi är roligt så länge det varar... År 2012 måste jag nog leva på vatten och bröd. Lika bra att passa på att roa sig innan dess.

Innan snön försvinner helt...

Jag har packat klart väskor med skidkläder. Maken har precis landat med flyget från London. Han kommer att vara i fyra olika länder innan kvällen är slut... Det är 20 mil till skidbacken i Andorra. På vägen passerar vi Frankrike. Så fort Henrik kommer hem med taxin så kör vi. Brukar ta 3 timmar. Om det inte är kö. Imorgon carving.

Fast först ska jag springa iväg och köpa kött i saluhallen, alternativt slaktaren. Herr och fru Gummesson kommer på söndag och sover över en natt. Då ska det förstås grillas! Och eftersom affärerna fortfarande är stängda varje söndag får jag ligga steget före som en annan pensionär.

Lunch på Shoko.

Gabriel och Lisa är i stan och som alltid när man har svenskar på besök blir jag medveten om att solen och värmen är något att vara tacksam för. Fast de är här så ofta att de nästan har bättre koll på stan än jag. Jag fick ett restaurangtips på schysst sushi: Shunka på Sagristans 5. Fast mest pratade vi om New York. Gabriels pappa är amerikan och bor i NYC, så jag passar på att fråga lite inför min resa dit i maj.