Interaktion sökes.

onsdag 5 december 2007

Interaktion sökes.

Nä, men nu blev det ensamt. Nu har jag ju fått upp ångan igen och skriver för glatta livet, men åh, vad jag saknar era kommentarer.

6 kommentarer:

Anonym sa...: Nej, du är inte ensam. Jag läser varje dag och visst är det kul med kommentarer, så här får du en. Förstår att det är kämpigt med sjuka småbarn, men du gjorde rätt i vara hemma hos lille Ted. Jag skriver också flitigt nu, men kommentarerna haglar inte precis. Kanske ointressant det jag skriver om - vem vet.; 4:29 em
Patri sa...: Ville bara säga:
Krya på dig Ted :)

och så tycker jag att dubbelhaka är gullig på en bebis jag med :); 5:39 em
Anette sa...: Kanske ska besvara de kommentarer du får? Kanske ge kommentarer själv? Men det verkar dött överhuvudtaget med kommentarer, men här har du min andra för dagen :); 5:58 em
KARLAVAGNEN sa...: Jag har likadant på min blogg. Man vänjer sig. Tror folk använder bloggen lite som en dagstidning,man går in och kollar det senaste liksom.; 8:03 fm
Maria Agrell, Barcelona sa...: Tack Bibchen, Patri, Karlavagnen och Anette.

Anette; själv brukar jag faktiskt nästan alltid kommentera de bloggar jag besöker, men jag läser inte så många.; 10:30 fm
Anonym sa...: Hej! Hâller mig uppdaterad pâ din och ett antal andra utlandssvenskars bloggar, tycker det är intressant att läsa om andra i samma situation som en själv. Jag brukar kommentera pâ andra bloggar, gjorde det här oxâ ett par ggr i början, men dâ antingen "registrerades" inte kommentaren, eller sâ gjorde den det men utan svar frân dig. Och dâ ledsnade jag. Vill man ha kommentarer fâr man nog vara lite inbjudande själv, o svara pâ de kommentarer man fâr.; 2:17 em

Skicka en kommentar

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

onsdag 5 december 2007