Till helgen har vi bjudit hem några vänner på julmiddag och då vill man ju försöka skapa lite julstämning.
4 kommentarer:
Anonym
sa...
Marion! Ni håller flaggan i topp och är världens bästa fest-/middagfixarpar som vanligt! Ska bli kul att komma till Barca igen och vi ska då promenera på stranden med våra barn. Det är ju en viss ålders skillnad nu mellan Ted och Greta men jag vill vara lattemorsa med dig ï vår! Allt bra här. Charlie och hans syster åkte till Barca imorse. Känns lite skönt på ngt vis, nu är det bara Greta och jag och när mormor passar henne så bra, har jag lite tid, bara för mig. Har börjat vänja mig vid sömnbrist men Greta har börjat skrika en del på kvällarna, vi ber till Gud att det inte är kolik. Fattar inte hur folk orkar skaffa fler barn men antar att det är som med förlossningen, man glömmer den tuffa tiden..
Hej Maria Tack för din mysiga blogg. Tack vare en väninna från 60-70-80 talet i Stockholm fick jag veta om denna din blogg. Jag tycker det är så roligt att få se bilder och höra lite om hur det är i Barcelona. Min dotter Maria bodde där med sin man o 3 flickor nu 17-15-14 år i Sant Just desvern i 3 år. De kom tillbaka till Sverige för 2 år sedan. Jag och min man var hos dem ofta vi hade nästan klippkort dit på Sterling. Vi saknar nu att inte få åka dit. Men vi talade om det senast i går kanske vi måste ta en resa dit snart. Barnbarnen längtar dit deras tid där var både lärorik och intressant de gick i Engelsk skola där och det har de även fortsatt med här hemma. Roligt att se ditt hem och barnen hur de har det också. Kram Mormor 70+
Vilken engelsk skola fortsatte dina barn i hemma i Sverige? Kanske kan det vara något för våra barn också när/om den dagen kommer att vi flyttar hem igen.
Föreläser gärna roligt med allvar om krocken glassig utlandssvensk i Barcelona kontra missanpassade vardagslivet som invandrare i Katalonien under temat: Integration vs Assimilation.
Arbetar som kommunikationschef på Telemedicine Clinic och driver det egna konsultbolaget Barcelona Stockholm Connections. Är stolt Goodwill ambassadör för innovationsdistriktet 22@Barcelona.
Privat är jag gift med Henrik och pussig mamma till Max & Ted.
Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.
Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.
Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.
Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.
Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.
Med min blogg försöker jag inspirera människor att förverkliga sina drömmar.
Dessutom är min nya roll som svensk invandrare i Katalonien något jag konfronteras med varje dag. Jag har insett att "det svenska" inte alltid anses vara det normala och det vill jag gärna prata om.
Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.
Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.
Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.
Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.
Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.
4 kommentarer:
Marion! Ni håller flaggan i topp och är världens bästa fest-/middagfixarpar som vanligt! Ska bli kul att komma till Barca igen och vi ska då promenera på stranden med våra barn. Det är ju en viss ålders skillnad nu mellan Ted och Greta men jag vill vara lattemorsa med dig ï vår!
Allt bra här. Charlie och hans syster åkte till Barca imorse. Känns lite skönt på ngt vis, nu är det bara Greta och jag och när mormor passar henne så bra, har jag lite tid, bara för mig. Har börjat vänja mig vid sömnbrist men Greta har börjat skrika en del på kvällarna, vi ber till Gud att det inte är kolik. Fattar inte hur folk orkar skaffa fler barn men antar att det är som med förlossningen, man glömmer den tuffa tiden..
Kram på dig bästa Marion
Tack Kristin. Jag ringer dig. Nu. Puss.
Hej Maria
Tack för din mysiga blogg.
Tack vare en väninna från 60-70-80 talet i Stockholm fick jag veta om denna din blogg. Jag tycker det är så roligt att få se bilder och höra lite om hur det är i Barcelona. Min dotter Maria bodde där med sin man o 3 flickor nu 17-15-14 år i Sant Just desvern i 3 år. De kom tillbaka till Sverige för 2 år sedan. Jag och min man var hos dem ofta vi hade nästan klippkort dit på Sterling. Vi saknar nu att inte få åka dit. Men vi talade om det senast i går kanske vi måste ta en resa dit snart. Barnbarnen längtar dit deras tid där var både lärorik och intressant de gick i Engelsk skola där och det har de även fortsatt med här hemma. Roligt att se ditt hem och barnen hur de har det också.
Kram Mormor 70+
Hej "mormor",
Välkommen till min blogg och tack för dina ord.
Vilken engelsk skola fortsatte dina barn i hemma i Sverige? Kanske kan det vara något för våra barn också när/om den dagen kommer att vi flyttar hem igen.
Skicka en kommentar