Så otroligt smärtsamt.

onsdag 12 december 2007

Så otroligt smärtsamt.

Så vad heter nu Kinas och Indiens politiska ledare? Fredrik Härén är bosatt i Kina och håller en tankeväckande föreläsning om varför Sverige skulle kunna bli ett U-land. Tycker ni det här är lika intressant som jag finns det flera delar till att titta på i YouTube.

6 kommentarer:

KARLAVAGNEN sa...: Intressant...; 7:47 fm
Anonym sa...: Mmm, mycket.
Lite av ett uppvaknande kan man säga.
Tack för att du la upp den, det behövdes!; 6:17 em
Anonym sa...: Klok kille.
Ett plus till Katalanerna är att våra barn (4 och 6 år) har kinesiska på veckoschemat i skolan.
/alex; 10:55 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Alex; helt rätt. Så bra.

Det finns nog skolor i Barcelona där eleverna som först lär sig katalanska, sedan engelska, sedan kinesiska. Och sen spanska. I nämnd prioriteringsordning.

På Max katalanska skola hade han engelska lektioner men inte spanska lektioner.

Kanske inte så dumt. Spanskan får man ju så att säga gratis på gatan och hemma. Om man inte som vi är invandrare förstås.

Skulle önska att jag kunde kinesiska. Fast jag ska försöka lära mig spanska först. Och kanske sen katalanska. Vi får se.

Jag sätter mitt hopp till barnen.; 9:23 fm
Anonym sa...: Jag tycker du gör rätt. Min fru kämpar också på med Spanskan (jag kan den redan). Katalanskan får komma av sig själv, om den kommer. Fakta är ju att Katalanska bara är användbar i Katalonien. Så åtminstone för oss som är här tillfälligt, försöker vi artigt respektera Katalanskan men engagerar oss minimalt. Men mina kollegor blir glada när jag låter dom hålla möten på Katalanska trots att jag är med. Man börjar förstå en del nu. The hard way...

Ang. kinesiska får nog som sagt hoppet sättas till barnen, som sagt.; 1:06 em
ania sa...: åh, nu när jag fortsatte läsa och hittade fredrik härén här var jag tvungen att kommentera igen. vi hade en föreläsning med honom när jag gick på en designskola... fast mer om idéer då. lika vass och bra då! han har gjort en bok som heter idéboken också.; 1:23 fm

Skicka en kommentar

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

onsdag 12 december 2007