Har köpt Alfahannen av Katarina Wennstam. Arenan är teaterbranschen. Huvudpersonen en känd skådis, en kvinnokarl som tar för sig lite för mycket av flickorna.
SvD recension.
Läser boken en stund medan jag väntar på min kompis på P.A. Håller boktiteln nedåt. Man vill ju inte provocera med sin feminist-litteratur.
I ögonvrån ser jag en stilig man stirra på mig ovanligt länge. Hoppsan, en Dramatenskådis. En av dessa intensiva manliga män som boken skulle kunna handla om. Som fin flicka borde jag naturligtvis inte titta tillbaka, eller åtminstone sänka blicken... men det är så tråkigt. Någon sekund extra kan man alltid fokusera det flyktiga pupillermötet. Då blir både han och jag glada för en stund.
P.S. Ögonflört måste man väl få unna sig. Även som gift. Fast för säkerhets skull... skvallra icke för maken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar