Anonym sa...
Vad ska ni i Sverige och göra?
Mörkt. Kallt. Jag tar det igen.
Mörkt och kallt...
7:02 em
En otroligt relevant kommentar. Jag förstår verkligen hur man kan undra det. Jag återkommer ev. med utförligare svar än det jag gav.
Även om magkänslan kommer att strunta i alla logiska argument så skissar jag på följande inför vårt beslut:
* Fördelar med Barcelona/att vara utlandssvensk vs Nackdelar med att vara invandrare
* Fördelar med Stockholm/att bo i sitt hemland vs Nackdelar med att bo i Sverige
Vad i helskotta gör att man trots glassigt liv med coola jobb i en solig storstad vid Medelhavet där vi grillar halva året och åker skidor 2 timmar bort resten av året och har en bunt roliga vänner ändå funderar på att flytta tillbaka till en kall och mörk europeisk avkrok långt uppe i tjottahejti där man vet exakt hur allt funkar, förutom då den senaste tidens nya exotiska inslag i form av... självmordsbombare?
Ja, ni fattar ju själva. Det borde rimligtvis finnas nackdelar med att bo i Barcelona också. Ett kort svar: Barcelona är toppen. Katalonien är toppen. Spanien är toppen. Men jag är svensk. Det här är inte mitt hemland. Jag vill att mina barn ska få samma kulturella identitet som jag. Att vara invandrare är tufft. Även som svensk i Spanien - och herrejösses, hur är det då inte för invandrare som kommer till Sverige? Respekt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
9 kommentarer:
Jag tror alla som bott utomlands kan känna igen sig i det du skriven. Man trivs ju bra på en ny plats, men Sverige är ju alltid Sverige.
Några helt personliga reflektioner, dock:
- Underskatta inte mörkret. Det är inte bara det att det är mörkt, utan det gör att kvällen börjar klockan fyra. Det vill säga en timme innan man slutar jobbet. Glöm detta med att träffa folk på vardagskvällar på vintern, det blir bara inte så.
- Det finns väldigt mycket som inte fungerar i Sverige också. Ordningen kan kännas lockande när man är i sydeuropa, men baksidan är ju stelbenheten som gör att det är hopplöst att komma runt när systemet säger nej.
- Svenskar gör - generellt sett - inte så mycket. Det är väldigt mycket fredag kväll med bara familjen framför idol och det är ganska ovanligt med grillmiddagar och spontana picknickar av den typ ni verkar ha vid medelhavet. (Jag säger inte att alla vill vara hemma, men jag vågar nog påstå att majoriteten är det).
- Det är absolut inte samma sak att bo på en plats som att vara där på semester, inte ens om det är en lång semester. Stockholm blir fort ett snöslaskigt, grått elände där kollektivtrafiken är konstant försenad och dagispersonalen apsur.
- Vi har fortfarande ingen stor tradition av barnflickor, hemhjälp eller av att någon förälder är hemma. Det kan göra att man snabbt blir slav under dagistider.
Å andra sidan... fungerar ju Sverige ofta ganska bra, man vet hur saker går till, räkningar betalas i tid, folk gör jobbet man ber dem om och skyndar sig ofta så mycket det går... och allting handlar ju om vilket umgänge man har, naturligtvis.
Nu fick du en massa reflektioner som du inte bett om. Sorry... ;-)
Ååååh.. och här sitter jag och drömmer om att kunna flyga iväg till Barcelona när jag vill hur jag vill. Iofs är jag inte ens svensk på riktigt även om kulturen är i mig så har jag inte heller några barn som ska ha samma kulturella identitet.
:)
Och om man inte blundar kan man säga att det inte är så kul att se utländsk ut och gå i trean när man automatiskt måste gå på svenska två... oavsett hur bra svenska man har.
Lycka till!
Maria, i din blogg kan man följa ert underbara familjeliv. Ni åker till stranden, cyklar, grillar, campar osv. I Stockholm blir det inte riktigt samma aktiviteter. Just nu är det så kallt och isigt att man kan stå i en pulkabacke högst 30 min. Vi kan också dra i väg och åka skidor till...Sälen 7 timmar ( utan kö). Jag är uppvuxen i en liten stad i Sverige. Perfekt trygg uppväxt. Men jag säger inte att jag är tacksam över att jag bara kan svenska riktigt bra eller att jag vet allt om ABBA och Dallas. Barn vill vara där deras föräldrar är. Det här blev kanske oklart, men flytta inte hem utan njut av ert goda liv! Tack för bra blogg.! T
Hm... 3 av 3 kommentarer argumenterar för att vi ska stanna kvar i Barcelona. Bra input. Tack.
Maria, I hear you, I hear you! Fy fan vad segt det är att vara invandrare ibland. Bara en sån enkel sak som att banken vill se sju olika papper för att ge någon som helst kredit till företaget (kredit som jag egentligen inte behöver), som att villaolje-företaget ringde klockan 07:30 och berättar att mitt NIE inte går in deras datasystem, som att man känner sig som en idiot en gång om dagen minst. Och språket, alltid detta med språket. Men jag har bestämt mig för att kämpa på, har ju inte heller barn vilket såklart påverkar.
Hördu, har du inte lust att komma ut och käka lunch någon dag när livet är lite lugnare? Vi kan ju låtsas att det är jobblunch eller något. Montserrat är otroligt fint, även nu på vintern!
Kram och hälsa Henrik!
Hej Pär, ja, det är nog bara svenskar som lever som jag som förstår min tvekan och oro.
Gärna lunch :-)
Hej!
Jag har bott utanför Sverige i 14 år nu och varit invandrare på olika sätt i tre olika länder. Sverige har aldrig varit en option sedan jag gifte mig med en sol- och värmeälskande fransman... men efter de första två-tre åren med regelbundna hemlängtan-attacker har jag nu inte alls lust att flytta till Sverige... mina barn är franska barn plus sverigekultur och lite annat.... de kommer inte bli som mig men de blir heller inte några "normala" fransmän.... om du förstår vad jag menar. Mina barn... kommer nog att se världen på ett annat sätt än jag som växte upp i en medelstor stad i Sverige. Och jag hoppas att de kommer se mixen som en rikedom och inte känna att de saknar rötter...
Känner verkligen med dig i din tvekan och velandet... skulle kanske tänka lite så här: du kommer fixa invandrarlivet bättre och bättre, men mörkret och kylan i Sverige blir aldrig bättre. Ni kommer nog sakna solen och värmen oerhört mycket... för att inte tala om hur annorlunda familjelivet lär bli socialt sett.
Ibland kan jag känna mig avundsjuk på svenska vänner som alltid har jobbat i Sverige och som aldrig har kämpat med språk och kultur och vara annorlunda... men man växer ju med kampen också. Blir kanske lite mera tolerant och öppen...
Barnen tror jag egentligen inte ni ska bekymra er så mycket över för de kommer vänja sig vid det ni väljer, men tänk mera på att ni ska må bra och long term....
lycka till med beslutet!!!
Oj, jag säger nog tvärt emot alla. Jag flyttade tillbaka från Barca upp till Sverige. Dock inte tillbaka till Stockholm utan Helsingborg. Och visst är det mörkt och snöigt, och jag saknar Barcelona, men jag saknar inte att BO i Barcelona. Här blir jag inte sedd som en turist. Här är jag nära (eller ganska iaf) min familj och släkt.
Jag ser inte mig själv som nån supersvensk, men efter att ha bott utomlands i 4år, känns det helt rätt att vara hemma igen. Man kan alltid resa till värmen ;)
Lycka till med husletandet!
Många kommentarer om mörkret och de korta dagarna, men det är väl ändå inte den främsta anledningen till att man flyttar från Sverige? Efter 11 år i Spanien är det ljuset på sommaren som jag saknar från Sverige. Jag saknar snön och årstiderna. Att inte frysa tre månader i sträck på vintern då allt är så jäkla kallt och fuktigt här i Spanien. I sverige kan man ju gå i T-tröja inomhus i januari! Jag saknar också min familj, tryggheten, billigt dagis och gratis skola. Föräldraledigheten är en dröm för svenskarna. Att kunna VABBA istället för att ta ut semesterdagar.
Själv skulle jag aldrig flytta tillbaks till Sverige just för att jag inte vill utsätta min spanske man för att vara "invandrare" i sverige. Här i Spanien har vi svenskar en chans, men för att en spanjor ska kunna få ett okej jobb i sverige är det både korrekt svenska och engelska som de måste kunna.
Skicka en kommentar