Jag älskar att vara en del av människor livet igenom.

När jag bodde i Australien som 17 åring träffade jag Julian. Han gick motsv. KomVux på min High School och brukade köra hem mig i sin gamla svarta Holden. Vi blev först bästa vänner och på slutet ett par. Han lärde mig surfa. Eller ja... försökte lära mig surfa. Något år senare kom han till Hudiksvall en sommar. Ett annat år till Stockholm. Och jag reste tillbaka till Australien ett halvår några år senare. Julian är en viktig person i mitt liv. När Henrik, jag och Max reste till Adelaide år 2006 var det han (och Rebecca, min bästis down under) som hämtade oss på flygplatsen.

Julian har varken Facebook eller mail. Han gillar inte datorer. Han surfar vågor istället - de dagar han inte lagar mat. Jag älskar att hans kvinna Jo skickar årsbrev med bilder till mig varje jul. (Bifogar urklipp från mailet jag fick idag. ) Tillsammans driver de restaurangen "The Hundred Eaves" i den gamla kyrkan vid havet. Julian och jag hörs nästan aldrig. Det behövs inte. Vi finns alltid i varandras hjärtan. De senaste åren har han bara messat mig två gånger. Båda gångerna ett par timmar efter att hans barn kommit till världen, Archie och Charlotte Mary.

På tisdag är det Julians födelsedag. Funderar på att ringa.