lördag 18 december 2010

Apropå övergrepp i gråzonen.

Jag är inne på säsong 2 av Mad Men. Nybörjare mao. Nu först börjar jag tycka att Betty inte är så delightful längre. I gårdagens avsnitt blev en annan av tjejerna i stort sett våldtagen av sin egen fästman. Jag undrar vad som är värst. Övergrepp av en okänd eller någon man litar på. Fruktansvärt i bägge fallen. Rädsla vs svek.

Har hängt med i #prataomdet mikrobloggdebatten och läser Johanna Koljonens artikel i DN. Min nattduksbok Alfahannen handlar också om män som går över gränsen och Mia Skäringers bok som jag läste nyligen beskrev hennes utsatta erfarenheter. Blir verkligen berörd. Som kvinna är det så fundamentalt viktigt att känna äganderätten till sin egen kropp och att det respekteras. Man ska alltid alltid alltid kunna säga NEJ. Man är aldrig "skyldig" någon något - när det gäller den egna kroppen.

Bjud mig på resor jorden runt hundra gånger om. Du får inte hångla i alla fall. Om jag inte vill. Man ska kunna tacka nej fastän man är spritt språngade naken. Jag inser att jag haft sådan vansinnig tur som bara har träffat bra killar i mitt liv. Har hånglat näck och sagt nej jag vet inte hur många gånger. Det är inte att vara en sk. dickteaser. Finns inget som säger att har man gjort si följer automatiskt . Man äger sin egen kropp och rätten att säga nej jämt. Sex ska bara vara skönt. Aldrig plikt. Aldrig skämmigt. Aldrig påtvingat. Makt och sex bör inte hänga ihop. Inte åt något håll. Det ska jag lära mina söner också.

5 kommentarer:

Emma sa...

amen

Annelie sa...

Jag har läst klart Alfahannen , en riktigt bra bok.

Av egen erfarenhet så är det nästan värst att bli utsatt av övegrepp av någon man känner...Någon man litar på och som man tror vill ens bästa..
Även om all övergrepp är hemskt och oförlåtligt. Ett nej är ett nej oavsett vad.

Carin Osvaldsson sa...

Bra!! Går inte att säga för många gånger. Hoppas många unga tjejer och killar läser din blogg! Kram

Maria sa...

Bra skrivet!

Maria Agrell, Barcelona sa...

Ja, tiderna förändras. Unga idag är annorlunda än när jag var ung (yngre!), men människan är samtidigt otroligt lika från generation till generation. Den inre starka självkänslan där vi själva känner makt över vårt liv, vår kropp, vårt jag är viktigt att bygga tidigt. Och att samtidigt respektera andra människors gränser. Förklarade lite kvinnohistoria för min äldsta son idag. Om att kvinnor tidigare inte fick rösta och att vi fortfarande idag har längre lön emellanåt, hur kvinnor tagit hand om hem och barn medan männen tjänat pengar och haft mer makt i samhället. Det är intressant att diskutera med ett barn. De har så skönt naiva frågor. Vadå varför då?