Nu minns jag.
Det jag tyckte var den allra största befrielsen med att flytta från Östermalm till Barcelona var att man inte längre hade någon som helst koll på statuskoder. Man vet inte längre vad som anses "fint" och "fult". Reglerna är okända.
Jag slipper följande dialog så fort jag träffar en ny människa:
- Var bor du?
- Riddargatan, i korsningen Artillerigatan.
- Hyresrätt eller bostadsrätt?
Naturligtvis en relevant fråga om man vill placera in personen i "framgångsskalan". Men va f-n spelar det för roll?
Om svaret är "hus i förorten", så har Norsborg, Saltsjöbaden, Åkersberga, Djursholm, Jakobsberg, Spånga och Lidingö helt olika innebörd för många människor.
Jag hatar det.
I Barcelona är jag inte längre med i tävlingen som jag redan i Stockholm vägrade tävla, men som många andra åtminstone tävlar i smyg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
6 kommentarer:
Fast jag befarar att det är just så att statuskoderna är okända, snarare än att de inte finns. Skulle du bo tillräckligt länge i Barcelona skulle du nog bli lika "medveten" som i Stockholm. Eller tror du att det verkligen finns en skillnad?
Sofia har rätt, samma koder finns. Skillnaden är att folk inte frågar så direkt som i Stockholm. Pedralbes, Sarria/St Gervasi anses statusmässig vara mycket finare än strandnära 'ghetton' som skandinaver verkar gilla.
Helt sant.
Och jag vet ju nu vilka områden som anses "fina" respektive "fula" i Barcelona också.
Fast som expat känner jag mig helt utanför spelplanen.
Dessutom är det ju bra för mig att det anses "finare" att bo uppe vid bergen än precis vid strandkanten av Medelhavet.
Det gör att vi nu har råd att bo här vid havet - innan alla andra också väljer livskvalitet framför prestige.
Fast, det är nog här som i Stockholm - Vissa skulle aldrig flytta till Skärholmen eller Husby hur mycket livskvalitet som än där funtes att uppbringa. Typ. Bor du tillräckligt länge i Bcn, och om du får tillräckligt många inhemska vänner så finns nog tävlingen där vare sig man vill eller inte. Valet att vägra delta däremot, det finns också! Så gör jag med! (och dubbelvägrar cityjeepar, vilket måste vara den allra, allra fångaste statusprylen som existerar i Barcelona, med tanke på trafik, vägbredd och parkeringsplatsutrymme)
Livskvalitet och vägra delta kan de rika ägna sig åt. Men de fattiga har inget val utan bor i Rosengård eller Tensta för de är tvugna. Och minsta 8-åring bedömer andra efter vilken sorts bostad de har. Alla tvingas delta som om deras själar sitter i kläderna, bilen eller bostaden.Men man kan ju alltid bli buddhistmunk/nunna. hälsningar Ronaldinha som bloggar om mer än fotboll
Hahaha, härligt. Jag har också lämnat östermalm och jobbet på Riddargatan samt bostadsrätten på Linnégatan för ett jobb i Bangalore men det där med "att bo på rätt ställen" snappade man upp väldigt kvickt (tyvärr antar jag). Så nu bor jag i "Defence Colony" på rätt sida om "100ft Road" hahaha.
Nästan lite deppigt korrekt.
Skicka en kommentar