Hemma.

Det kändes surrealistiskt att vara hemma i Stockholm igen. Visst, 6 månader är inte så lång tid. Men ändå. Under denna tid har jag fött barn utomlands och kommit in i vardagslunken här i Barcelona.

Det blev rätt omvälvande att komma hem. Många av mina nära vänner bor ju i Sverige. Och det var vinter. Jättekallt. Snö. Halt på vägarna.

Vilket jox med lilla Ted. Overall på. In i bilen. Overall av. Ut ur bilen. Overall på. Hjälp vad meckigt.

Allt var konstigt. Fast ändå allt det som jag är uppvuxen med. Det är ju mitt hemland. Fast nu bor jag här i Barcelona, där allt är så mycket lättare. Fast ändå svårare.

Ja, ni märker ju själva hur förvirrad jag är.

Lättare för att vi bor så bra. Man tar bara hissen ner i källaren och där står bilen. Supersmidigt. Och lekplatser utanför dörren. Inga vinterkläder. Nästan aldrig regn. Stranden precis intill. Fast samtidigt svårare eftersom jag inte kan kommunicera med alla så enkelt som jag skulle vilja.

Var är mitt hem?