Alltid ett under.

Grattis Martina & Salomon till att Caylas lillebror är född.

Vikt: 3762 cm.
Längd: 50 cm.

Tid: Lördagen den 29 december kl. 04.00 på morgonen.
Plats: Hospital Del Mar, Barcelona.

Fler bilder.

Andorra nästa.

Stort TACK för att ni besökt min blogg emellanåt under detta år och hoppas att ni alla får ett underbart spännande friskt och lyckligt 2008.

Vinterjackan är inte upphittad. Inte heller den ena öronlappen till min snowboardhjälm. Och jag är förkyld. Fast strax packar vi bilen och drar norrut mot snön och nyårsskål i främmande land.

HAPPY NEW YEAR!

Janssons till er alla.

På söndag kl. 11.00 sänds ett reportage i Info Suec på Barcelona Television från vårt svenska julbord. Om några dagar finns det här. Tills dess kan ni titta på Carins nyhetssändning.

Hann tyvärr inte stanna kvar och göra slutredigeringen av reportaget, men de fick tydliga instruktioner att själva klippa ihop några nyårshälsningar på olika språk och lägga sist i inslaget. Redigeraren sa att hon absolut uppfattat vem som sa vad.

Fast den svenska varianten blev dock inte det väntade Gott Nytt År utan; "Janssonsfrestelse helt klart"!

Eriks svar på frågan om sin julbordsfavoritmaträtt tyckte de tydligen lät som en fin svensk nyårshälsning.

Ordning sökes.

Hur kan en jättestor vinterjacka försvinna från en vinter till en annan? Imorgon bitti drar vi till Andorra och då behöver jag min svarta sköna varma Rockport dunjacka, men den finns inte längre. Borta.

Skillnad.

De flesta svenskar har fint i sina hem. Det hör liksom till. På helgen handlas det för att renovera, inreda eller göra ännu vackrare. Eller också går man på husvisning. Många lägger pengar på sitt boende. Visst handlar folk på IKEA, men det ska helst inte synas. Folkhemmet 2.0.

I Barcelona blir vänner inte lika ofta hembjudna på middagar till katalanska eller spanska familjer. Enligt traditionen träffas endast familjen/släkten i hemmet medan man umgås med vännerna på restaurang. Kanske är det därför som inredning inte känns lika prioriterat här.

Minns en middag hos en spanjor som precis köpt en flashig 20-miljoners villa som han renoverat för X antal miljoner och vi var hembjudna på middag. När förrätten serverades strax före midnatt (!) så åt vi på vita vanliga IKEA-tallrikar. Det kändes osvenskt.

Touchdown Barcelona.

Vi hade med oss 8 incheckade resväskor + 4 handbagage + 2 barn på flyget. Alla julklappar, tio paket välling och grejer från förrådet åkte med tillbaka till Barcelona.

Efter bebisgråt och vilda barnlekar på denna blott tre timmar korta flygningen börjar jag gruva mig inför Kina-resan...fram och tillbaka!

Nu: packa upp - tvätta - laga - packa ner igen.

Imorgon åker vi till Andorra. Skidåkning och skåla in det nya året med familjen Victoria.

En social och matglad jul.

Vill passa på att säga TACK till:

• Agnes & Staffan för god middag hemma hos er i Gamla Enskede.
• Kommunalrådet Nicolas (helt sjukt att man är så gammal att ens jämngamla vänner kan ha en sådant vuxet jobb) som kom förbi med en julklapp (en radiostyrd leksakshelikopter inte till min son utan till min make).
• Cecilia för lunchen på Nybrogatan.
• Bibi & Björn för julbord i dagarna två samt fri hotellservice i en vecka.
• Nygifta kärleksparet Lena & Jonas för gott kaffe på Valhallavägen.
• Morfar Tomas & Barbro för korvgrillningen i skogsbrynet intill Mälaren i Riddersvik.
• Agneta & Jonas & Wilmer för både Riche dejt och play dejt.
• PA & Co för fantastisk mat - ännu en gång.
• Christina, Fredrik, Noah, Mats, Therese, Olle, Tomas, Barbro, Aina, Ulf, Eunice, Tandi, Kalle, Silas, Carin, Frida, Age, Ullis, Ludvig, Selma, Bibi, Björn för alla julklappar till mig och barnen.

Vadå inte ha picknick bara för att det är mitt i vintern och vinden blåser kallt?

När min familj från Norrland kommer ner till Fjollträsk så drar vi till skogs, morfar tar fram yxan, hugger till vedträn, tänder en brasa, grillar korv och vi dricker kaffe ur termos.

Bäckströms på besök.

Vilken tur att morfar Tomas och Barbro kom ner från Hudiksvall så vi fick träffas i jul.

705 miljoner.

Alltid roligt när det går bra för vänner. Grattis Dan och Jörgen. Bra jobbat! Men märkligt namn på ett bolag... Maria Invest.

Julfirande med makens familj.

Hemma hos farmor Bibi & farfar Björn Agrell med farbror Age & Ullis, kusinerna Ludvig & Selma, faster Frida & moster Carin och alla vi från Barcelona.

Hej till alla i familjen Bäckström; morfar Tomas, Barbro, mormor Zanny, moster Christina & Fredrik + kusin Noah, morbror Mats & Therese + kusin Olle! Hoppas ni också haft en julig dag. Vi ses snart. Hoppas jag.

Tomten blev avslöjad i år.

- Men det är ju farmor!

Barnen i fokus.

Julklappsöppning.

Hej då tomten.

Vilken stor familj vi blivit.

Ted och Max har fyra kusiner: Olle, 2 år som firar jul med sin mormor och morfar och min bror i Skåne, Noah, 1 år som firar jul med sin farmor och farfar och min syster i Hudiksvall och så Selma, 4 år och Ludvig, 7 år som firar jul med oss hos farmor och farfar i Stockholm. Tänk vad mysigt om man kunde samla alla...

Framför Kalle Anka

Tack Bibi & Björn för er generositet.

Det största av det största har hänt.

Glömt att berätta i all julrusch: i onsdags på väg hem från skolan tappade vår 6-åring sin allra första tand, som varit lös i flera månader.

Ännu mer god jul...

Mer god jul.

Happy Birthday to my friend Julian Blackman in Adelaide, Australia.

Merry Christmas. Bon Nadal. Feliz Navidad. God Jul.

Så här gick det till vid fotograferingen...

Bra bus.

En dag kvar.

Imorgon börjar jullovet.
En vecka Sverige. En dag Barcelona. En vecka Andorra.

Hur spenderar jag bäst min tid?

Över julhelgerna ska jag fundera på om jag;
1) vill börja det heltidsjobb jag blivit erbjuden eller
2) vill fortsätta plugga spanska och göra TV-program och ha mer tid för min familj.

Alltid dessa TO-DO-LISTS.

Allt jag inte hunnit göra i år finns nu i min to-do-2008-lista. Där finns roligheter som; skaffa spanska nummerplåtar till bilen, processa reklamationen av Vodafone fakturan hos Konsumentverket, diskutera adekvat eltariff med statlig myndighet, köpa ny dator och installera allt tekniskt, göra fotoalbum, uppdatera familjebudget, anlita rörmockare som kan justera avlopp i köket, badrumshandfaten och i tvättrummet, beställa försäkring, laga skrivaren, skaffa W-lan och måla hemmet.

När jag tittar på listan, så börjar jag fundera över vilka tråkiga saker som upptar min tid. Inte bara när jag gör allt detta, utan också detta ständiga planerande.

Kanske ska jag träna på att byta fokus. Borde skriva en njutningslista to-do inför 2008 istället;
- Bjuda hem vänner på middag - ofta
- Studera Picasso och Miró
- Resa och uppleva världen
- Hinna njuta av avklarade prestationer
- Träna kroppen
- Lyssna på skön musik
- Äta länge och gott
- Ta tid att läsa fler böcker
- Promenera längs Medelhavet
- Hitta på roliga äventyr med mina barn
- Pussas med min man

Jag ska bara...

Jag vet att jag borde försöka sova så tidigt som möjligt på kvällarna om jag ska orka vakna var tredje timme och trösta lillen, men det är så lugnt och skönt när alla ligger och sover att jag kan inte låta bli att sitta uppe och njuta av stillheten. Och så passar jag på att fixa allt jag inte hunnit under dagen. Glömmer liksom bort att det är kanske just detta som gör att jag kommer att bli trött imorgon igen och inte orka göra det jag tänkt.

En konstig egenskap.

När jag borde redigera TV-reportage så handlar jag julklappar. När jag borde handla julklappar så leker jag med Ted. När jag borde plugga spanska så skriver jag julkort. När jag borde skriva julkort så bloggar jag. Det innebär att jag blir ofta sen överallt - och aldrig gör det jag borde. Jag tror jag vill revoltera och känna mig fri att bestämma själv...eller nåt. Acceptera eller ändra mig?

Nu är jag i alla fall sen över en timme till Barcelona Television, men jag har hunnit posta julkorten.

Vad ska man säga?

Max har skrivit en uppsats om sin familj på skolan där vi föräldrar beskrivs på följande sätt: "Mum is big. Dad is funy (funny)."

Kina kick.

Jag gillar som de flesta vet inte shopping. Det är mest ett nödvändigt ont. Men det är faktiskt inte helt sant.

Jag gillar att shoppa en sak. Och det är RESOR. Jag vet, flyg är dåligt för klimatet och allt det där. Men ändå.

Igår kväll bestämde vi oss för att hälsa på några goda vänner i Shanghai över sportlovet och resan till Kina är nu bokad och betald.

En tolk som talar lika bra spanska som jag.

Catherine Tate - Helen The Translator

En stor dag.

Igår morse kunde Ted inte gå alls i stort sett. På eftermiddagen började han spela bandy med en basketboll. Och gick närmare 20 steg. Bara så där. Det måste ha varit glöggen... Om du vill se en film på denna stora händelse:

Vaken eller inte?

Det här med att barn ska vakna på nätterna borde också vara otillåtet. Varje natt sedan vår söta lilla bebis föddes vaknar han nästan alltid minst 3 gånger. I natt två bajsblöjsbyten och tre gånger en flaska välling - efter urjobbigt skrikande.

Och av någon anledning kan jag aldrig sova på dagen. Tror det är Luther som håller mig vaken.

Fast det känns ibland som att jag sover med ögonen öppna - som nu när jag har rast i mina spanskastudier uppe på ESADE. Mentalt är jag någon annanstans.

Storebror har också lärt sig nya saker

Max 6 år läser i sin engelskabok.

Familjen Agrells julbord 2007.

Det borde vara förbjudet för bebisar att vakna kl. 6.00 när mamma och pappa har haft julfest och precis gått och lagt sig.

Vi byter blöja, ger välling och hoppas att han ska leka lugnt bredvid sängen med sina klossar.

Är glada att han är lugn och HELT TYST.... Aha, något lurt alltså. Vi tittar. Han håller en kopp med glögg i handen och ska precis dricka. Skriker som en gris när han inte får smaka. Vem f-n har ställt en glöggkopp i bebishöjd?

Vi går ut i rummet. Det ser visst ut precis som när vi somnade igår kväll. Glas, flaskor och tallrikar överallt. Livsfarligt för en vild bebis alltihop. Var finns de snälla änglarna när man behöver dem?

Julfesten blev lyckad i alla fall. Läser vad mina vänner skrivit i gästboken och blir alldeles varm i kroppen. Minns samtalen. Tittar på bilderna. Värt allt.

Matbordet och stolarna hann monteras upp i tid.

Martina, Lena, Patricia, Marcelo, Josefine, Rikard, Ana & Salomon.

Vad är det där?

Joaquim från Barcelona & Christopher från Belgien äter svensk julmat för första gången.

7 flickor och en liten liten kille.

Malin, Josefine, Eva, Martina med några dagar (?) kvar, Julia, Lena och värdinnan i högklackat längst bak.

Sluta rök och häng med här nu.

Det är svinkallt på terrassen, men vi nordbor badar ju också i isvakar, så det är klart att Lena & Malin vill visa spanska German lite svenska seder.

Men vad gör TV på vår julfest?

Fortsättning följer...

Duktig.

Tack Alina som tillsammans med Fanny hjälpte till att hålla koll på barnen, skruva möbler och att laga maten.

Den obligatoriska gruppbilden.

Thank you for coming.

Salomon.

Mannen som snart blir tvåbarnsfar, men som jag ändå hoppas ska kunna hjälpa mig att få trådlöst bredband här hemma.

Klart vi alla ska dansa runt granen.

Dags för kaffe.

In i dimman.

Vadå i sista stund?

De senaste 10 åren har vi haft julbord för våra vänner strax innan jul. Ikväll blir det för första gången sittande julmiddag istället för stor buffé. Även om vi inte bjudit lika många som vanligt i år blir vi ändå några fler än jag hade räknat med. Så maken handlade bord och fler stolar igår. Men det var fel storlek. Barstolar istället för vanliga. Så nu är han iväg och byter. Innan festen måste allt monteras. Sedan ska vi laga julmat till 20 gäster - som vi inte har handlat klart ännu.

Allt är alltså precis som kaotiskt som alla andra år.

Det är nog läge att byta till spanska nummerplåtar.

Det är nu tredje gången sedan i mars som jag åker till bilverkstaden för att byta ett punkterat däck. Lite udda, med tanke på att jag aldrig haft punktering i Sverige.

Först idag förstod jag hur det gått till när ett gäng försökte råna oss i söndags kväll.

I min värld händer detta:
Vi kör ner i ett djupt hål i vägen. Det låter illa. Bilens bakre däck får punktering. Jag klagar på maken att han alltid ska köra så fort, fastän vägen är ojämn. Vi stannar vid vägkanten på Av. Diagonal ganska nära vårt hem och min man byter till reservdäcket. Ser att en bil stannar bakom, men tänker inte på det. Svarar nej tack när en kvinna kommer förbi och tipsar om en bilverkstad som ligger på en tvärgata. Tycker att hon verkar ha dålig koll som inte vet att allt alltid är stängt på söndagar. Bebisen gråter i bilen och storebror är trött. Det är kallt. När däcket är bytt åker vi hem.

Vad jag inser nu några dagar senare...när bilverkstaden påpekar att någon stuckit en kniv i däcket...är att i själva verket har följande hänt:
Vid rödljusen i Glories-rondellen så sticker en kille på moped en kniv i höger bakdäck. När vi kör ner i en grop känns det som att det är ett jättehål i vägen - eftersom luften redan börjat åka ut ur däcket. En bil följer efter oss och stannar när vi stannar. Kvinnan hoppar ur bilen och försöker lura in oss på en bakgata genom att säga att det finns en bilverkstad där. Ett trick vi har hört flera andra råka ut för.

I värsta fall snor de bilen, i bästa fall handväskan. Men eftersom jag har en bilmekarmake och vi står på en vältrafikerad gata, så klarar vi oss.

Och jag fattar inte vilken tur vi haft förrän nu.

Efter några samtal med folk i stan inser jag att det är våra svenska nummerplåtars fel. Biltjuvar rånar nämligen hellre dumma turister än luttrade Barcelona-bor och det är förmodligen av samma anledning vi fått punktering två gånger tidigare.

Santa Lucia

Alla svenska barn och några av deras mammor lussar på Amerikanska skolan i Barcelona. Det tycker barnen och lärarna är såååå exotiskt.
Fotograf: Magnus Brolin. Flera bilder finns här.

Mamma är inte blyg i alla fall.

Min tomtenisse-son gömde sig bakom alla. Och hade ingen lust att komma fram.

Se så svenska vi är.

Lily bjuder förskolebarnen på pepparkakor. Jag funderar på vilka utländska traditioner som vi låter våra invandrare visa upp i den svenska skolan?

Javisst vill vi dela med oss av Sverige.

Både rektorn och lärare var helt överväldiga och efteråt när de tackade sa de på ett otroligt gulligt amerikanskt vis: "Thank you so much for sharing".

Club 8 "Whatever you want"

Den här sången gillar jag och så ser jag att min Shenet Stars -kollega Dr Johanna Adami minglar förbi och skrattar i musikvideon. Vänner i bild ska alltid uppmärksammas.

Undras om jag får låna sonens Nintendo DS?

Kan det här vara ett roligt sätt att bli bättre på spanska?

Bara en riktig tönt får ett sånt här brev.

Min man tycker det här är så mycket humor att jag borde rama in brevet. Och jag är väl beredd att hålla med. Alltså, ibland kan jag vara lite fånig. Det var så här. Jag hade flygit från Barcelona och stod på perrongen och väntade på Arlanda Express. Såg en Snickers i godisautomaten och lyckligtvis hittade jag en ynka liten 10-krona i plånboken. Men vad händer. Den förbaskade chokladbiten som jag bara måste ha vägrar att rulla ned. När jag upptäcker bevakningskameran slutar jag banka, slå och sparka. Ringer istället journumret i hopp om att någon vänlig själ ska komma och låsa upp. Men istället ber de om att få skicka en check! Den hamnar hos mina svärföräldrar och idag i min hand.

Jag behöver IRL.

Solen skiner och jag sitter inomhus framför datorn. Det är så att man skäms. Man borde ju passa på liksom. Men va f-n, det har ju inte regnat på månader, så när ska jag annars blogga? Bara på natten? Nä, men jag vet, jag behöver röra på mig ute i solen. Se så, ut med sig nu.

Lär dig din plats kvinna.

Det är mycket man ska tänka på. Men kanske lika bra att inte tänka alls.

Så otroligt smärtsamt.

Så vad heter nu Kinas och Indiens politiska ledare? Fredrik Härén är bosatt i Kina och håller en tankeväckande föreläsning om varför Sverige skulle kunna bli ett U-land. Tycker ni det här är lika intressant som jag finns det flera delar till att titta på i YouTube.

Hur man upprätthåller galenskapen i livet.

1) Vid lunch, sitt i din parkerade bil med solglasögonen på. Peka på förbipasserande bilar med en hårtork. Se om de saktar in.
2) Sök dig själv via växeln. Försök INTE förställa din röst.
3) När någon ber dig om hjälp, Säg: jag delegerar!
4) Varje gång någon ber dig att göra något, fråga om de vill ha pommes frites till det?
5) Ställ sophinken på skrivbordet med en lapp med texten: Inkorg
7) Häll koffeinfritt kaffe i kaffeautomaten i tre veckor. När alla har kommit över sitt koffeinberoende, byt till espresso.
8) I minnesfältet på alla dina inbetalda räkningar skriv: För sexuella tjänster.
9) Avsluta alla dina meningar med: "I enlighet med profetian."
10) Använd inte punkt
11) Så ofta som möjligt: hoppa istället för gå.
12) Fråga folk vilket kön de tillhör. Skratta hysteriskt när de har svarat.
13) Specificera att din drive in order är för att "ta med".
14) Sjung med på Operan
15) Gå på poesiafton och fråga varför dikten saknar rytm.
16) Häng myggnät runt ditt skrivbord. Spela band med djungelljud hela dagarna.
17) Fem dagar i förväg talar du om för dina vänner att du inte kan komma på deras fest för att du har huvudvärk.
18) Be dina arbetskamrater tilltala dig med ditt Gladiatorsnamn, Rock Hard, eller varför inte Snöret......
19) När pengarna kommer ut ur bankomaten, skrik "Jag vann!","Jag vann!" "Tredje gången denna vecka!!!"

Tack till Martina.

Tänkte inte på det...

Vår 6-åriga son Max har redan gått 2 år i en katalansk skola och ett halvår i den amerikansk skolan, så det känns som att han hunnit lära sig rätt mycket jämfört med sina jämnåriga i Sverige som inte ens har börjat ettan.

Fast egentligen, vad spelar det för roll att han är duktig på matte och kan läsa på fyra språk - när han inte ens kan sjunga våra svenska julsånger???

För snart är det Lucia och han ska vara stjärngosse, när de svenska barnen på Amerikanska skolan ska lussa för alla andra elever och lärare.

Och han kan ju inte ens sjunga Staffan var en stalledräng. Stackarn, har aldrig ens hört sången.

När vi spelar julsånger hemma, så sjunger han med i Rudolph The Red Nosed Reindeer på perfekt engelska och han kan den katalanska julsången om Caga Tió, men när vi ska sjunga Midnatt råder kommer han bara ihåg Tipp-tapp, tipp-tapp, tippe-tippe-tipp-tapp från sitt svenska dagis.

Nä, det måste bli någon ändring på detta. Jag måste öva med honom, även om jag inte är så bra på att sjunga. Han är ju ändå svensk. Eller är det inte så viktigt?

Det börjar bli jul hemma hos oss.

Till helgen har vi bjudit hem några vänner på julmiddag och då vill man ju försöka skapa lite julstämning.

Lillasyster Laura i rosa tröja får också leka med grabbarna - ibland.

Oscar & Max. Hur coolt är det inte att ha en polare som är 2 år äldre. De pratar oftare katalanska än spanska med varandra. Kanske för att jag inte ska förstå... Sarriá. Söndagen den 9 december.

Locals.

I söndags hängde vi hela dagen med våra katalanska vänner som precis flyttat från vårt bostadsområde till Sarriá.

Joaquim och Ana tog oss med till El Tomás, som sägs vara stans bästa Patatas Brava-ställe. Där käkar man tjocka klyftpotatisar med god sås och allt känns väldigt genunint.

El Tomás har haft samma kypare, samma person som häller på såsen, samma person som tar betalt i kassan, sedan flera decennier tillbaka.

Dessa svåra livsval.

Är tiden inne för en förändring?

En radikal svängning mot en nygammal tid.

Min första dator jag skrev på var en Macintosch (pappas).

Sedan dess har den bärbara PC:n varit min närmsta medhjälpare.

När jag nu köper en ny dator; Ska jag övergå till Apple?

Kulturkrock - igen.

När jag kommer till skolbussen med min son sitter både busschauffören och läraren på bussen och röker. Jag blir flyförbannad och säger några dåligt valda ord och de försvarar sig med att fönstret är öppet. Det stinker som efter en vild fest på 80-talet och jag springer hem och skvallrar för rektorn.

Kulturkrock.

Av någon anledning har vi pratat om horor i helgen.

En vi träffat tar sina kunder till stadens lagliga bordeller.

En annan känner en dörrvakt på stans största horhus och vår granne (med fru och två barn) är tydligen en trogen stamgäst där.

En bekant berättade att på firmafesten häromveckan, så försvann hälften av de anställda in på en bordell efter middagen för lite rajtantajtan. Hon stod kvar och förstod först inte var alla andra tagit vägen.

Det verkar som att ett besök hos en prostituerad inte är en sådan stor grej. Jag håller inte med.

Jag är nykär.

Han heter Ted. Född i Skorpionens tecken. Vi har fått så fin kontakt på sistone och det börjar kännas som att han älskar mig också :)

Självinsikt.

Oftast tycker jag att jag har dunderkoll på mig själv. Verkligen insikt om vem jag är och hur jag uppfattas. Jag vet mitt sanna jag.

Men bloggen vänder upp och ner på allt.

Människor som jag aldrig mött har helt andra åsikter om mig - än vad jag själv har. Och dessa stämmer ju inte alls. Eller gör de det?

Yrkesmässigt jobbar jag med kommunikation och då gäller regeln att det är inte avsändarens budskap som räknas - utan hur mottagaren uppfattar budskapet.

Det innebär att det egentligen är irrelevant vad jag själv tycker.

Så om jag vill uppfattas så som jag uppfattar mig själv - då får jag faktiskt skärpa till mig och kommunicera tydligare och bättre.

Eller också hålla tyst.

Kan någon sakta farten tack.

Jag har vänner som tycker att jag har mycket energi. Det har jag svårt att förstå.

I min familj är jag som snigeln bland tre duracellkaniner med turbo installerat. Min man snurrar runt som en virvelvind med hundra projekt i luften varav han tappar bort framför allt sina saker - och barnen är likadana. Själv försöker jag fånga upp det som far runt i vinden.

Men jag lyckas sådär.

Inte för att jag vill retas men...

Skulle bara vila lite efter desserten...

Detta är torsdagens sista bild - fotograferad av gästerna vi hade på middag. Värdinnan har somnat i soffan. Man är ju en tragisk person. Skärpning fru Agrell. Och förlåt mig familjen Mir.

Stängt.

Idag är det helgdag här i Barcelona. (I hela Spanien?) Någon som vet varför?

Interaktion sökes.

Nä, men nu blev det ensamt. Nu har jag ju fått upp ångan igen och skriver för glatta livet, men åh, vad jag saknar era kommentarer.

Tänk om man hade en 1-årings energi.

Jag minns inte exakt när jag senast hade 40 gradig feber - men jag vet med säkerhet att jag inte ville göra annat än att ligga i sängen och ta det lugnt. Förstås.

Tror ni det är samma sak för min 1-åriga son?

Nej, nej, när han har 40 graders feber tycker han det är det mycket roligare att dra ut alla kastruller och plastbyttor från skåpen i köket, rita med storebrors pennor på golvet och riva fram samtliga CD-skivor ut ur sina fodral. Såklart.

Reportage.

Denna vecka på Barcelona Television;

Reportage om hur Sverige säljs internationellt. Intervju med Margareta Gustafsson och Thomas Brühl från Visit Sweden (fd. Sveriges Turistråd) ute på EIBTM mässan. Titta här.

Det här med shopping.

Jag har aldrig riktigt förstått hur man kan ha shopping som intresse. Visst, jag gillar att känna mig fin och vill ha det någorlunda fräscht hemma, men själva hetsen till att handla tycker jag oftast känns kletig. Det är nog därför jag aldrig köper modemagasin eller inredningstidningar. Tycker inte om känslan av att VILJA HA SAKER.

Läser i SvD om att det är avund som föder köphunger. Jag kan absolut känna mig avundsjuk - ibland, men har aldrig kommit på tanken att om jag skulle köpa något fint så skulle det få mig att må bättre.

Några intressanta citat ur artikeln med Mats Alvesson, doktor i psykologi och professor i företagsekonomi vid Lunds universitet:

Mycket av dagens shoppingglädje bygger på att man lyckas särskilja sig och glänsa inför andra – vilket kan vara ganska svårt när de flesta i ens omgivning drivs av samma ambition.

För den som köper en ny mobiltelefon handlar glädjen inte främst om möjligheten att kunna ringa, utan mer om hur snygg och tekniskt avancerad den är i förhållande till kompisarnas mobiler.

Ett av de enklare sätten att putsa på sin image är att konsumera statusprylar av olika slag. Väskan från Gucci får signalera att man är världsvan och ekonomiskt framgångsrik. De tighta designerjeansen visar på modemedvetenhet och drar förhoppningsvis bort några år från vår verkliga ålder. Designstolen från Nordiska Galleriet antyder att vi är kvalitetsmedvetna och har lite bättre smak än medelsvensson.

Problemet med den här statushöjande konsumtionen är att tillfredsställelsen i så hög grad styrs av hur andra har det. Det räcker alltså inte med att vi köper oss ett nytt välfungerande kök. För att vi ska bli verkligt nöjda måste det dessutom vara lika snyggt –eller helst snyggare – än vännernas.

Och när alla runt omkring en får det bättre ställt ekonomiskt och kan köpa sig exklusivare kök, upplever ingen att de höjt sin materiella standard särskilt mycket. Tillfredsställelsen går därför i hög grad förlorad. Mats Alvesson liknar fenomenet med att uppmana en hel folksamling att ställa sig på tå samtidigt för att kunna se bättre…

–Konsumtion kan tillfälligt fylla ut en inre tomhet och höja självkänslan, men det är ingen långsiktig lösning. Kicken som shoppingen ger, klingar snabbt av och för att fortsätta må bra och känna sig betydelsefull måste man hela tiden ösa på med fler och nyare prylar.

-Risken är att man fastnar i en överkonsumtion som inte alls ökar välbefinnandet på djupet, utan bara skapar ännu mer osäkerhet och rastlöshet. Med dagens konsumtionskultur tenderar tyvärr allt fler av oss att hamna i den smeten, säger Mats Alvesson.

För att mildra ha-begäret, få insikt om människans natur och kunna frigöra sig från normen, köpte jag Statusstress av Alain de Botton - som är en av mina favoritböcker - och gav till mina vänner för några jular sedan.