Efter 3 år i Barcelona vet jag att jag bor i nationen Katalonien och inte landet Spanien. I skolan sker undervisningen på katalanska. Myndigheternas språk är katalanska. En katalan håller inte ens på spanska landslaget i VM. Och jag får ständigt höra att om jag ska bo här så får jag banne mig lära mig katalanska.
Visst kan jag förstå dem. Den katalanska identiteten förtrycktes under Franco. Om någon diktator skulle tvinga mig att prata engelska i Sverige, så visst skulle jag också kämpa för mitt svenska modersmål.
Men det är bara så himla jobbigt i vardagen för mig och alla andra som är inflyttade. Vi är faktiskt närmare 1 miljon människor som inte talar katalan i Katalonien. Av 7 miljoner.
Du som också bor här i Katalonien, vad är din erfarenhet och hur upplever du den katalanska nationalismen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
14 kommentarer:
hej maria! jag tycker absolut att man i första hand bör lägga ner mycket energi på att lära sig spanskan, visa att man vill lära sig, att man är intresserad, frmaför allt att man respekterar och åtminstone försöker. ska man leva av det som är spaniens och/eller kataloniens medel, rikedom, natur, vardag tycker jag nog man ska örsöka att informer sig och ha ett intresse i att förstå deras historia. a och o är enligt mig att lära sig att behärska sig spanskan, det tycker jag är viktigt för att visa respekt men också för att du ska kunna få ta del av det som katalonien verkligen har att erbjuda, för att de ska välkomna dig med öppna armar. sedan tycker jag också att om man har för avsikt att stanna och leva här så kan man försöka lära sig katalan också. om inte som spanskan så i alla fall för att kunna kommunicera. eller återigen för att visa att man försöker. självklart är vi invandrare många i katalonien liksom spanien, men vi lever lite på lånad mark. kommer en invandrare till sverige hade vi säkerligen förväntat oss att denne skulle lära sig vårat språk, ta del av vår kultur och integrera sig, inte tvärtom. dessutom hjälper det ju onekligen till om man också behärskar katalan då det precis som du själv beskriver är kataloniens officiella språk. om ni till slut blir kvar kommer katalanska vara en viktig del i dina barns kultur och av den kanske du vill vara en del... stor kram och lycka till!
oj har visst blandat ihop mig lite... behärska katalanskan vill jag visst säga där någonstans :) tror du förstår ändå.
Det som jag framförallt anser är: varför ett sâdant motstând mot att lära sit _ytterligare_ ett språk? Det är nämligen så, att när man kan spanska är det väldigt enkelt att lära sig katalanska, då det handlar om två mycket näraliggande språk! Om man istället för att bara se hinder väljer att se på det så - vilken förmån man har som på ett ganska enkelt sätt kan lära sig två nya språk!
DeSwaan, en sociolog, har dock definierat oss som varelser som hela tiden strävar uppåt i en hierarki. Språk har också markerad hierarki. Spanska är ett "supercentral" language. När man har som modersmål ett "peripheral langauge" vill man antagligen lära sig det "central language" som finns närmast. Men, har man möjlighet att lära sig ett supercentral, så tar man gärna den. Man föredrar i princip alltid att lära sig ett språk som ligger ovanför ens eget rent hierarkiskt. Eller, i samma nivå. I detta sammanhang är katalanska ett "pheriferal", och många med spanska som endaspråk vill inte "sänka" sig, utan möjligtvis lära sig ytterligare ett annat supercentral language. Men, en av anledningarna till att man inte lär sig engelska kan ev ligga häri också, när man redan kan ett supercentral language kan man klara sig ganska långt....
Nåväl, nu blev det långt, men, jag tycker precis som Linda - har man för avsikt att bo i Katalonien är det om inte annat bara ren och skär respekt och "uppforstran" att åtminstone intressera sig för lokalspråket!
Om en katalan inte håller på Spanien i VM, vilka håller de på då? Det finns ju inget katalanskt lag... Och har det förresten pratats mycket om Kosovos självständighet i Spanien? De är ju motståndare och känner sig säkert träffade...
Har inte varit i Katalonien men har en klasskompis från Barcelona. Han har tydligt gjort klart att han inte är spanjor utan katalan i första hand.
Kram Dila
johanna! Om vi säger såhär - vissa katalaner är oerhört mycket mer intresserade av barcas framgångar i champions league än vad de nånsin skulle vara ang spanien i fotbolls-vm. Det går ju dessuom _aldrig_ bra för spanien i fotbolls-vm, så det kanske inverkar. Att säga att katalaner inte "hejar" på spanien, tja, det gäller kanske för vissa, men de flesta hejar nog allt på spanien. Dock - intresset är tämligen svalt...
Ang klasskamrater och andra katalanaer - jag tror att heterogeniteten spelar in. I Sverige tenderar man att tänka Spanien= flamenco, tjurfäktning och siesta. Eftersom katalaner inte känner någont själslig samhörighet (obs, visst finns det de som gör det, men i allmänhet...) med flamenco, utan har en helt egen folkdans, tror jag man lätt får ett behov av att framhålla sin egen identitet. Ungefär som när folk glatt pratar om svergies vackra fjorder. Många katalaner känner sig i första hand katalaner, men de flesta känner sig också spanjorer. Sen finns ju en kategori som vill bli självständigt, men det är inte en majoritet.
Jag lyssnar och lär.
Tack för er input.
Jag bor inte i Katalonien så jag borde hålla klaffen antar jag. ;-) Jag lärde mig både katalanska och spanska. Min spanska använder jag mer och därför flytande. Men jag kan förstå katalanska bra.
Finland är ju också två språkigt. Hade varit betydligt knepigare att lära sig finska tror jag.
Du bor i landet Spanien - om än i en del som är genomsyrad av sin egen kultur. Men som sagt det finns ju nationalister av alla sorter. Jag tar avstånd från extrem-nationalism. Man får ta det bästa av världarna helt enkelt och det privilegiumet har man ju som utlänning. I Spanien finns ju även Gallego, Baskiska...
Eller som en av mina gudbarn frågade sin mamma (Stockholmare) apropå en skånsk nyhetsuppläsare... Varför pratar hon inte svenska? Jag fick bryta in och förklara konceptet dialekter (på min Göteborgska).
jag håller med linda o monica. klart!
Jag håller helt med Monika, speciellt hennes första inlägg om språk - även om jag aldrig skulle kunna hitta så vetenskapliga ord för mina känslor.
Alldeles för många människor går runt och grubblar på hur man skall "nyttomaximera" sin språkinlärning ("Jag skall inte lyssna på katalanska, för jag vill lära mig spanska") i stället för att bara "go with the flow". "The flow" i Vilanova, där vi bor, är katalanska och så ser det ut på de flesta hålla i Katalonien om man bortser från Barcelona centrum och vissa invandrartäta förortsområden.
Hmm, är det verkligen smart att lära sig franska om man ska bo i Ticino eller Flandern bara för att man föredrar franska och den pratas på annat håll i Schweiz eller Belgien? Det tror jag inte, inte om man tänker stanna i många år.
Annars säger jag som Monica, spanska och katalan är två mycket näraliggande språk. Kan man den ena så förstår man den andra. Du kan väl lära dig lite katalansk grammatik och vanliga ord som är annorlunda. De är inte så många. Mer än så är det inte och du slipper framstå som lat/efterbliven.
Som alltid håller jag med monica, fullständigt.
Anonym; jag känner mig varken lat eller efterbliven. Du tycker jag borde det?
Hej Maria,
tankte fora diskussionen till en annan plan ...jag bor inte i Barcelona, men aker ganska ofta dit ( affarsmassigt) och kanner mig alltid lika ovalkommet bara for att jag inte pratar katalanska ( visserlingen efter manga ar i Spanien, forstar man mycket som ar skrivet+ att jag talar flytande 5 andra sprak)...Jag haller med att om man bor i Katalonien, da borde man atminstone forsoka att lara sig katalanska...men i mitt fall, men tack vare all nationalitetshets m.m. har ingen lust att aka dit langre och undviker det som mycket som det gar:-)..Gerona ar nog det varsta jag varit med om..det var lattare att ta sig runt med engelska an med perfekt spanska..Nagon annan som har samma erfarenhet?
Skicka en kommentar