Jag tror det är så att om man blir kär i en katalan, gifter sig och bildar familj så har man inget val. Svärföräldrarna är katalaner och för att bli accepterad måste man lära sig katalanska och integreras. Man kan inte bara flytta hem med barnen till Sverige om man blir less.
Som utlandssvensk gift med en annan svensk bor man i Barcelona så länge det känns roligt. Nästa gång kanske man bor i Shanghai och förmodligen kommer man inte att lära sig mandarin då heller.
Lyckligtvis har vår familj blivit väl mottagna av praktiskt tagna alla katalaner här, kanske är det för att vi startat bolag och skapat arbetstillfällen. Jag vet inte, men ingen av oss talar katalanska. Våra katalanska vänner och de vi arbetar med professionellt har aldrig talat om att vi måste göra si eller så. De talar istället om behovet av internationalisering i de egna leden. Det är faktiskt bara andra svenskar i Barcelona som provoceras och som försöker "läxa upp oss".
Jag har en del brittiska vänner i Sverige som bor och arbetar där sedan många år. Ingen av dem talar svenska och det verkar också funka hur bra som helst.
fredag 22 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
14 kommentarer:
Tycker du det funkar lika bra med kurder i Husby som inte lär sig svenska också? Är det lika "okej" som britterna? (jag förutsätter att kurderna pratar engelska)Vem är det som tycker det funkar okej, britterna själva, eller du? Vad säger det egentligen om oss svenskar (jag är nämligen helt övertygad om att ens tolerans mot icke-svensktalande beror på vartifrån dessa kommer!)
Frågan är om du beklagar dig lika mycket till katalanerna? Sen kan man ju förstå om man som katalan, och kanske en typisk sådan som inte alls vill ha självständighet eller något sånt, och som tycker det är helt självklart att byta mellan spanska och katalanska som det naturligaste i världen - inte vill gå in i en "möjlig" konflikt genom att uttala sig i just detta. Den dagen du talar till samma vänner på klingande katalanska kan jag nästan garantera att du kommer att få en reaktion. Och en positiv sådan.
Men, min åsikt räknas ju inte då jag nog _egentligen_ tvingats lära mig katalanska.
;-)
Ps - jag upplever för övrigt att jag oftare än att läxa upp, själv får stå till svars för mitt val att lära mig katalanska! Ofta, ofta när man kommer in på det faktum att jag lärt mig mitt nya lands språk så hamnar jag i en diskussion om att "borde det inte räcka med spanska", "det är så jobbigt att de inte kan ha föräldramöten på spanska" etc.etc. Jag har tänkt en hel del på det på sista tiden, då jag är lite less på att behöva försvara att jag lärt mig ett nytt språk!
Monica:
Jag tycker att du är jätteduktig som har lyckats lära dig katalanska. Helt fantastiskt.
Ännu bättre att du respekterar oss som inte är lika talangfulla på språk som inte gjort det.
Och i fallet med britterna så funkar det bra både för dem socialt och i yrkeslivet där en av dem jobbar som VD på en byrå och den andra som TV-producent.
Sedan är det ju så att många språk inte har samma status som engelska med brittisk accent, men det är snarare ett social aspekt än en språklig.
Och nej, jag beklagar mig inte för katalanerna, men jag upplever inte att jag gör det i andra sammanhang heller. Jag bara konstaterar.
Jag tycker att man ska lära sig språket i landet man bor i - både för sin egen och för andras skull. Nu bor ni tack och lov i en storstadsmetropol, och det tycks ju trots allt fungera bra för er där utan att prata katalanska. Men hur blir det OM ni skulle flytta till en liten by där ingen kan engelska?
Ladies, ladies, ladies... Live and let die... Vi kommer aldrig att få något slut på detta! Jag kan ju kontra med att jag bodde 17 år i NL, och hade totalt tre timmar språklektion. Jag talar nederländska som en sydafrikan (enl. nederländare), medans jag förstår 99% när jag läser och hör språket. Först bodde jag i ett område där Nederländarna svarade på tyska eller engelska när man försökte prata deras språk. Jag knagglade vidare på deras språk och de svarade på engelska. Minns att jag ibland blev less av att få höra att "herregud, pratar du inte bättre nederländska efter att ha bott här i 17 år". I synnerhet när man försökte prata nederländska. Till slut slutade jag bry mig och kämpade på. Spanska lärde jag mig där för jag skulle ju ändå inte stanna i Nederländerna. Katalanska lärde jag mig för att jag hade inte lust att plocka upp min franska studier igen men behövde något att studera. Sedan tog jag iofs en Sevillanas kurs and well, the rest is history. Så vissa spanjorerna finner mig provocerande för att jag kan knagglig katalanska, å vissa för att jag "kan" dansa Sevillanas - inte dansat på flera år.
But hey, you can please'em all!
Trevlig helg!
Självklart har alla olika lätt för att lära sig språk. Min erfarenhet är dock att i Spanien är det nödvändigt eftersom de pratar såpass dålig engelska. Kan man inte landets språk missar man väldigt mycket, inte minst socialt. Det är på något sätt en fråga om respekt kan jag också tycka.
Det handlar kanske om nyanser i umgänget, när min brittiske man efter många år i Sverige lärde sig svenska tyckte han att han umgänget med svenskar fördjupades. Jämförelsen mellan friska högutbildade svenska arbetsinvandrare i Barcelona med trasiga, traumatiserade ofta lågutbildade kurden haltar.Oerhört få kurder talar engelska i de fattiga områden i Stockholm Monica uttalar sig om. Chansen för en outbildad och ibland inte ens skrivkunnig kurd från en bergsby, rejält traumatiserad av tortyr och uppväxt i kris att integreras i sverige är liten. Med arbete vilket ofta kräver svenskakunskaper (eller engelska) blir integration möjlig.
/Liv
Man kan även vända helt på tortillan och undra när bl a spanska, franska och italienska regeringarna ska ta sitt ansvar och låta bli att dubba filmer och tv-program för att öka t ex engelska kunskaperna hos sin befolkning? Börja texta program och filmer istället. Inte som ursäkt nu för att invandrare (oavsett bakgrund) ska komma undan med att lära sig språket i sitt nya (alt. temporära) hemland, utan för att åtminstone den yngre generationen ska ha en ärlig chans på den internationella arbetsmarknaden.
Jag jobbar i internationell miljö och har sett vilken björntjänst det är att latinare skriver UTMÄRKTA engelska kunskaper i CV:n när det senare visare sig att de knappt kan klara en social lunch-konservation, än mindre uttrycka sig på engelska i en arbetssituation. Ett handikapp för dessa, ofta högutbildade, unga människor, eftersom de riskerar inte tas på allvar i sådan miljö, vilket indirekt har negativ påverkan av deras karriär och utsätter dem för onödig stress. Tack och lov så brukar även engelskan bli bättre med åren.
Slutar innan det blir ägg-röra av omeletten! Trevlig lördag!
Jag känner också utlänningar som inte kan kommunicera på svenska trots att de bor Stockhholm sedan några år. De forskar eller så har de tagits hit av företag som har engelska som koncernspråk. Men ingen har sagt att det är "så himla jobbigt i vardagen för mig". Vad är det som är så jobbigt, har du råkat ut för katalaner som vägrar prata spanska eller något liknande?
(BTW, nej jag tycker inte du är dum/efterbliven, jag tänkte kanske mest på Max, vi bodde 4 år i Schweiz när jag var barn och jag tyckte att det var pinsamt att min mamma pratade så dålig franska. Nu förstår jag lite bättre, min pappa jobbbade 10-12 timmar om dagen, 3 barn, hon höll på att doktorera, men då tyckte jag att det var något fel på henne som inte förstod vad folk sa. Som barn förstår man inte att det kan vara svårt med språk. Det tog många år innan jag blev kvitt känslan av att hon inte är så smart.)
Karlavagnen: håller med. Dessutom så leder det till orättvisor inom länderna då de flesta rika kan bra engelska.
Förklaring: det är ju inte regeringarna som sitter och dubbar programmen, men ni fattar... Att det ska gå ut någon slags förkunnande till de statliga bolagen (om sådana finns)... Eller åtminstone någon nationell ö.k. eller policy.
Vad bra min svenska är (not)!
Ja må säga att jag är lika "dukti" på spanska som katalanska som engelska. Mer eller mindre. Jag har lätt för språk och därmed blir det ju lättare att ta till sig katalanskan. Känns jobbigare om man inte har lätt för att lära sig språk. Även om jag talar katalanska så det flyter så blir jag ofta besvarad på spanska ändå. Ibland har jag frågat varför och svaret brukar vara att när de ser mig med mitt utseende så kan de inte tala katalanska med mig för de tror att jag inte förstår. Jag insisterar inte, jag talar båda 2 och det spelar ingen roll för mig vilket.
Det dâr är ju lite knepigt... Jag bor i Montpellier, är gift med en fransman och pratar franska flytande. Att lÄra mig språket i ett land jag bor är viktigt för mig; i Frankrike tycker man dessutom att det är ganska arrogant att komma hit och prata engelska, men det tyckte jag även när jag bodde i Taiwan ett år och lärde mig lite mandarin... Annars blir det lätt att man enbart grupperar sig med andra utlänningar, i synnerhet så amerikaner, något som jag tycker är synd. Oj, lång kommentar, men intressant diskussion!
TACK Liv. Du verkar förstå mig.
TACK Karlavagnen som kommer med intressanta infallsvinklar.
Anonym: Tråkigt att du tyckte din mamma var osmart.
Det är väl kanske så att de flesta barn i en viss ålder skäms över sina föräldrar. Det kan vara av olika orsaker: att de är för gamla, för unga, att de talar skånska/norrländska/värmländska i ett nytt samhälle, att de är för korta, för tjocka, att de dricker för mycket/lite, är för tysta, för pratsamma, att de är tråkiga akademiker eller för att de är outbildade etc.
Föräldrar har alltid något som är pinsamt i sina barns ögon. Något som är annorlunda. Lyckligtvis brukar den känslan växa bort.
Min son kommer nog att skämmas mer för att jag kommer att vilja dansa med hans snygga kompisar i tonåren - än att jag bryter på spanska ;)
Johanna:
Varför skulle jag någonsin flytta till en liten by överhuvudtaget?
Möjligtvis om jordens oljereserver tog slut, klimatförändringarna gör oss alla till lantbrukare och jag skulle leva av de grödor som fanns på min bondgård. Men då skulle vår planet vara helt annorlunda och mitt minsta problem vore katalanskan.
Haha jag har faktiskt fått bilden av att du inte är "bytypen", men liksom... det var ändå ett generellt exempel jag drog där.
Skicka en kommentar