Till dig från Djursholm som googlat: Barcelona blogg.

tisdag 11 november 2008

Till dig från Djursholm som googlat: Barcelona blogg.

Får en hel del läsare som trillat in på min blogg för att de googlat på Barcelona. Stackars dem. Hamnar hemma i vardagen hos en helt vanlig oglamourös småbarnsfamilj med mysko sjukdomar. Enda skillnaden mot vanliga Svenssons är att vi inte får några VAB-pengar från Försäkringskassan. Inte heller får vi egentligen vara lediga från våra jobb. Förmodligen får vi sparken istället - och hamnar hos Soc. Om vi nu hade kunnat katalanska, så att vi hade förstått hur man fyller i bidragsblanketterna.

4 kommentarer:

Anonym sa...: Jag har slutat läsa din blogg. Förlåt, det är inte ditt fel utan bara så enkelt att jag inte har tid eller att jag prioriterar annorlunda kanske men mest av allt därför att ditt liv helt plötsligt verkar så lyxigt. Trots sjukdomar och trasig vattenberedare eller vad det var, (jo jag gjorde en snabb update)
Men det är nog bara så att mitt liv inte är lika lyxigt längre....; 4:53 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Malin, hur kan rimligtvis mitt liv upplevas lyxigt just nu?

Däremot förstår jag verkligen om du har bättre saker för dig än att läsa vad jag håller på med.

Är du en Malin som jag känner?; 6:36 em
Anonym sa...: Hej Maria. Det är inte jag som har skrivit ovanstående kommentar..jag är alltså malin...ramons malin...jag läste däremot att du förutom alla dessa sjukdomar även har problem med moms..jag hjälper dig gärna om jag kan..jobbar en hel del med olika typer av eumoms situationer i mitt nya jobb. Säg bara till så ska jag försöka att kolla upp momslagar som gäller inom eu. Ps. jag är en gammal och trogen läsare av din blogg..och kommer att så vara. Krya på dig och barnen...vad jag förstår har Henrik icke drabbats. Sköt om dig. Kram! Malin i Långedrag, göteborg.; 9:40 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Hej Malin, jag mailar dig om detta. Tack. Kram. Maria; 3:04 em

Skicka en kommentar

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

tisdag 11 november 2008