Jag vet att ni såklart har sett Obamas vinnartal från Grant Park i Chicago från den 4 november 2008, men jag är så imponerad av hans retoriska förmåga att jag bara måste ha den på min blogg för att ni och jag ska kunna njuta av hans tal om och om igen.
2 kommentarer:
Anonym
sa...
Jag vet, alldeles fantastiskt. Själv satt jag och grinade under segertalet, av glädje men framförallt blev jag så himla rörd av hans tal. Om man kan få någon att gråta "glädjetårar", då har man bannemig lyckats ;)
Ja det var enastående - och dessutom så är allt så poetiskt! Jag blev alldeles lyrisk över hans ordval och formuleringsförmåga samt den musikaliska rytm som han använder sig av. Helt klart en naturbegåvning. För allt detta kan man bara inte öva in. Då blir det falskt.
Är Bibi fortfarande ute på äventyr? Jag såg henne på TV... i går kväll. Bravissimo:)
Föreläser gärna roligt med allvar om krocken glassig utlandssvensk i Barcelona kontra missanpassade vardagslivet som invandrare i Katalonien under temat: Integration vs Assimilation.
Arbetar som kommunikationschef på Telemedicine Clinic och driver det egna konsultbolaget Barcelona Stockholm Connections. Är stolt Goodwill ambassadör för innovationsdistriktet 22@Barcelona.
Privat är jag gift med Henrik och pussig mamma till Max & Ted.
Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.
Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.
Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.
Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.
Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.
Med min blogg försöker jag inspirera människor att förverkliga sina drömmar.
Dessutom är min nya roll som svensk invandrare i Katalonien något jag konfronteras med varje dag. Jag har insett att "det svenska" inte alltid anses vara det normala och det vill jag gärna prata om.
Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.
Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.
Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.
Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.
Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.
2 kommentarer:
Jag vet, alldeles fantastiskt.
Själv satt jag och grinade under segertalet, av glädje men framförallt blev jag så himla rörd av hans tal. Om man kan få någon att gråta "glädjetårar", då har man bannemig lyckats ;)
Ja det var enastående - och dessutom så är allt så poetiskt!
Jag blev alldeles lyrisk över hans ordval och formuleringsförmåga samt den musikaliska rytm som han använder sig av.
Helt klart en naturbegåvning. För allt detta kan man bara inte öva in. Då blir det falskt.
Är Bibi fortfarande ute på äventyr? Jag såg henne på TV... i går kväll. Bravissimo:)
Skicka en kommentar