I am the girl (bitch) next door.

På morgonen har jag precis som alla andra småbarnsföräldrar det lite tufft.

När maken är bortrest är det extra jobbigt. Som denna vecka. Låt mig berätta om min morgon.

Ett av mina problem är att jag är för slö på jobbet på kontoret under dagtid (9.00-19.00) så jag måste jobba vidare på kvällen när ungarna somnat. Och eftersom jag av någon anledning har fått en spansk liten unge som vägrar somna före 22.30 (som allra tidigast), så kan jag inte börja kvällspasset före det och håller oftast på fram till ett.

Sedan vaknar lillen och skriker ett par gånger varje natt och klockan 6.20 ringer väckarklockan och eftersom jag precis ramlat in i djupsömnen då, så tar det fram till sju när jag tryckt på snooze för sjunde gången innan jag fattar att det är morgon och att jag måste gå upp.

Då börjar mardrömsrallyt för att hinna med skolbussen.

På 15 minuter ska följande ske: jag ska väcka storebror, laga frukost och se till att han äter och klär på sig, jag ska duscha och klä på mig och försöka göra mig någorlunda fräsch med deo, tandborste och hårborste. Smink är bara att glömma. På lillebror ska blöjan bytas och han ska få på sig kläderna fastän har bara skriker och sparkar och vägrar allt detta. In med vällingen i mikron och säkerställa att storebror är klar, skolväskan packad med mellanmål och nu ska lillungen ner i barnvagnen fastän han tjuter och kränger åt alla håll. På vägen ner i hissen försöker jag få på lillen och storebror sina jackor och borsta håret på den store.

På nionde våningen kliver en katalansk gubbe in med två stora julskinkor som väger ca 6 kilo styck. Jag tittar upp, nickar och skäms att jag har en påse med bajsblöjor som stinker medan jag sätter på lillebror strumporna.

Helt plötsligt börjar mannen prata. Eller snarare skälla. På katalanska. Jag får en utskällning av gubben som tycker att jag inte hälsar ordentligt. Han säger dessutom att detta inte är första gången som någon i min familj inte hälsat ordentligt.

Som norrländska står jag där som ett frågetecken och fattar absolut ingenting. Hela tanken med en hiss är väl att man inte ska låtsas om varandra och bara nicka lite vänligt. Men det är klart att jag brukar säga Bon Dia vanligtvis men med detta morgonkaos och en minut kvar innan skolbussen ska gå så är man inte riktigt påkopplad och reflekterar över att man måste vara trevlig också.

Springer till skolbussen som går 07.25 och kan inte släppa tanken på att förutom att man inte presterar tillräckligt varken på jobbet eller hemma, så uppfattas jag som en otrevlig jäkel också.