Tacka vet jag spansk bankservice.

Nämen så roligt. Nu kan jag få klaga på den svenska fyrkantiga byråkratin för en gång skull.

För en månad sedan besökte jag ett SEB kontor i Stockholm för att öppna enkla sparkonton åt mina barn. Tänkte att det vore trevligt för dem att ha en ekonomisk koppling till Sverige inför framtiden. Men icke sa nicke. Det gick inte. Visserligen har mina barn redan fondkonton på banken och min man och jag är stamkunder sedan många år, men att utöka med ytterligare ett bankkonto. Nej, helt omöjligt. Min make måste godkänna detta. Antingen genom att också närvara vid det högtidliga bankkontoöppnandet eller genom att signera en fullmakt.

Ok, jag ska inte vara tvär. Jag fick två föräldrafullmakter, en för respektive barn och jag fick noga instruktioner hur de skulle fyllas i. Viktigt att våra namnteckningar attesterades av två vittnen också.

Så i Barcelona fyllde jag i de tre sidorna, min man signerade, två vittnen signerade samt att de skrev ner sina personnummer, telefonnummer och adresser, allt enligt de väldefinierade instruktionerna.

Idag gick jag gladeligen in på SEB i Örnsköldsvik för att öppna sparkontona. Men icke sa nicke. Visserligen får jag ta ut alla barnens pengar från deras fondkonton med denna fullmakt, jag får också köpa aktier i barnens namn med denna fullmakt. Men öppna ett vanligt sparkonto. Nej, nej, då behövs en alldeles särskild enskild fullmakt för detta specifika ärende.

Men de skulle kunna boka en tid efter bankens stängning för att försöka lokalisera mitt lokala bankkontor dit min man och jag gemensamt kan gå för att öppna ett sparkonto till barnen.

Jo, men tack, vi sparar barnens pengar i Spanien istället. Där ringer vi bara Ferran i bankkontoret på hörnet om jag vill föra över pengar från mitt konto till maken när räkningarna ska dras eller eller om jag behöver utöka krediten.