Kanske beror det om att vi somnade ovänner. För första gången tror jag. Anledningen är att han vill bo i hus utanför stan. Nära naturen. Och jag vill bo vid havet nära till stan. Gärna i våning med gemensam pool på innegården. Som nu.
Mannen tycker att det är hans tur att bestämma. Men jag förstår inte vad jag ska göra ute på landet när han ändå reser hela tiden.
Jag har alltid bott med cykelavstånd in till stadens absoluta mitt. Något annat känns otänkbart. Men men, jag kanske ger mig, så ska han få se hur det känns att bo med en fru som fettar till sig i förorten framför TV:n. Totalt isolerad. Deprimerad. Ensam.
View Maria Agrell's profile
8 kommentarer:
att lata min pojkvan bestamma slutade med att jag, ensam o deprimerad, flyttade hem till Sverige...
Sa jag sager sta pa dig, ge inte upp...som svenska ar det inte samma sak...
Åh nej, vad säger du? Vi borde prata/maila - så jag får lite bra argument.
Min man är ju också svensk - så då får han det lika jäkligt som jag. Bara det att han inte vet om det ännu...
Risken finns ju åxå att du drar igång nåt "Desperate (House)wives" där ute på den katalanska landsbygden...
Hehe, hej från den katalanska landsbygden. Helt fantastiskt skönt! I vårt fall var det tvärtom, Rogge ville absolut ite flytta ut och jag var DÖDStrött på bcn. Nu bor vi 27 km ut på kusten och vi är helt överens: varje dag är guld.
Men jag förstår dig helt och hållet, är man stabo så är man. Och visst är det mindre röjj och mer planering om man bor utanför, förutom på helgen då man är invaderad oh jättepoppis..
Lycka till med fortsatt diskussion, helt klart inte lätt.
Hej igen!
Jag var oxa trött pa BCN, efter 5 ar i Gracia ville jag ha frisk luft...o jag gick med pa att flytta till Cambrils, en jattemysig liten fiskeby...tyvarr sa blev det inte som planerat da min pojkvan ar pilot o alltid borta...Sa trots den idylliska platsen hade jag inte kvar mina spanska vanner utan borjade langta hem...till Sverige...
Sa nu bor jag o min spanska pojkvan pa langdistans...
Kolla in SMIDs hemsida sa hittar du min mail...
www.svenskdesign.eu
"Förorten" är inte så farligt.
Jag är inte särskilt fet, inte ensam och absolut inte deprimerad.
Kanske lite isolerad vintetid men de har nog inte med läget på huset att göra.
Blir du ensam så kan du få kalla mig Gunnar resten av livet om du vill, för de kommer ändå aldrig att hända :)
Om jag minns rätt så kan du vara VÄLDIGT övertygande när du vill nåt så Henrik får de nog tufft.
kram syster
Stort tack för alla era goda råd.
Och syster: du bor inte på den katalanska landsbygden med en timmes pendlingsavstånd i rusningstrafik.
Hm, svårt det där med kompromisser. Men de är nödvändiga. Har faktiskt aldrig sett något annat av Cataluña än Barcelona så jag vet inte, men jag har hört att det ska vara fint utanför också.
Skicka en kommentar