Jag träffar sällan de som läser min blogg förutom några få i Barcelona. Martina typ. Övriga 199 har jag bara en svag uppfattning om. Särskilt anonymt blir det när jag inte får några kommentarer. Man sitter liksom och skriver för sig själv. Med kanske en enda läsare i åtanke.
Mina vänner brukar säga att de inte har tid att läsa. Alla utom Agnes, Cecilia och syrran. De har gett sig till känna. Kommit ut som min bloggläsare. Ha ha. Och Charlotte läser sporadiskt.
Därför blir jag verkligen chockad när jag sitter framför någon vid en middag som droppar att de sneglar någon minut på bloggen innan sängdags. Blir glad och nyfiken. Utgår alltid från att de tycker det är vulgärt. Det brukar folk tycka som inte själva bloggar. Fläka ut sig på det sättet, så B.
Fick höra av Sara att jag inte direkt refererar Kafka, men att bloggen är lite smårolig. Och jag tyckte du sa att jag var mindre ytlig i verkliga livet än på bloggen. Vet inte riktigt om det är en komplimang eller inte. Mina bloggtexter är ju till stor del mina tankar - även om jag behåller min inre kärna/stjärna (!) för mig själv.
Å andra sidan kan jag förstå kritiken. Det ligger lite i bloggens karaktär. Som idag. Imorse skrev jag ett sorgligt inlägg samtidigt som jag grät och nu på kvällen vältrar jag mig i min egen navel totalt ohämmat precis som om allt är som vanligt. På bloggen ligger texterna precis intill varandra. Och hoppet mellan ämnen utan övergångar blir ytligt.
Jag är i alla fall glad, egentligen vet jag inte varför, men jag är det, över att Ni läser. Detta är min kreativa kanal och det är roligare att ha en liten tyst publik än ingen alls.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
8 kommentarer:
Hej, snavade över din blogg när jag googlade "fyrspråkiga barn"
Bor själv i Budapest sedan snart elva år. Jag och min Estländska fru har en dotter på fyra och ett halvt. Jag pratar konsekvent svenska med dottern, min fru konsekvent estländska. På dagis är det bara ungerska. Min fru och jag pratar bara engelska med varandra.
Dottern förstår all vår engelska, men talar det inte.
Vad som oroar mig lite är att dottern bara pratar med vissa personer utanför hemmet. Både ungrare, estländare o svenskar. På dagis har hon efter ett år inte sagt ett enda ljud. Hon trivs på dagis, och längtar till att höstterminen snart ska starta.
När vi pratar med henne om det säger hon bara rätt och slätt att hon inte vill...
Ooops, blev mer en utläggning om mitt, snrare än en kommentar till din blogg.... sorry :-))
Kanske köper din bok en vacker dag :-)
PS
Ledsen för det med din mamma...
Limi, är jag så otydlig? Min mamma mår prima. Min vän Gunnel däremot har lämnat jordelivet. Jag citerade hennes blogg. Annars skulle jag knappast prata på som om ingenting hänt.
Intressant livshistoria ni har. Läser gärna mer. Ska kolla in din blogg.
Ja, det är lite konstigt att så många "vill" vara anonyma bloggläsare när man själv är öppen och delar med sig av sitt liv o sina tankar...
Men trots att jag gärna skulle vilja veta vilka de som läser min blogg är, är jag ändå, som du, nöjd med att de (anonyma) läser...
men det skulle, som sagt, vara kul att få veta vad de tycker o tänker...
Hej Maria,
Ser att du har det bra hemma i sverige... (avis jag blir) har börjat sakna svensk sommar...
Men i år gäller en alldeles för varmt Barcelona...
=)
Patricia.
Hej!
Jag råkade också snava över din blogg när jag sökte på någonting "barcelona". Jag har själv bott där i några år och därför fastnade jag i din blogg, som jag tycker är rolig att läsa. Det är också den enda bloggen jag läser! :) Ja kommer snart att flytta tillbaka till stan å det är kul att höra lite vad som händer där nere och få läsa om dina intryck! Så tack för det och keep up the good work! :)
Du är kanske mera författarwannabe än Madonnawannabe... gillar din blogg och din stil, keep writing!
Hej Maria!
Det börjar bli på tiden att "ge sig till känna"....har läst din blogg rätt länge och tycker att den är både trevlig och rolig, för att inte tala om informativ, speciellt eftersom jag själv bor i Spanien. Det var på din blogg jag läste om slopandet av NIEkortet...vilken lycka att få reda på att få slippa de längsta köer jag sett i hela mitt liv vart fjärde år....så tack i efterskott för det!!
Eftersom jag inte kommer i kontakt med mitt modersmål så ofta så läser jag gärna svenska bloggar. Jag reser väldigt sällan till Sverige och därför blir det extra roligt när du far dit och dessutom tar bilder, så att jag kan se min gamla barndomsstad (Stockholm) och få höra lite om vad som händer där.
På köpet får jag följa dig och din familj, vilket kändes lite egendomligt i början...vi har ju aldrig träffats....men nu är jag van och tycker det är trevligt att titta in hos dig och se vad du/ni har för er....
Nu har du en "silent reader" mindre...bara 198 kvar :) .....Ser fram mot fortsatt trevlig läsning!
Abrazitos,
Gunilla
Stort tack.
Jag läser era kommentarer och njuter. Gillar "ansikten" bakom tystnaden.
Stor kram.
Skicka en kommentar