lördag 31 oktober 2009

Grattis Ted.


3-års kalas på spanskt vis.

Leva i nuet...


Inte är det väl så att man kan fotografera sönder en upplevelse?

Salomon & Aron.

3 timmar barneufori.


Bara 5 barn hade osat till kalaset men 12 barn dök upp. Det blev en extra rolig överraskning att träffa så många klasskompisar på Aventura Park.

Världens bästa Cornelia.

På väg till kalaset.


Ted och Lorenzo med sina pappor.

Testar den nya cykeln i Diagonal Mar parken.

Stor kille nu.

Ted 3 år.

Firar hela dagen.

Häxorna i Valldoreix.

Partytalk.

Festens snyggaste.


Joaquim.

Ana & Mercedes

fredag 30 oktober 2009

Notera hornen.


Nu ska mamma på Hallowenfest och säger hej då till sin superhjälte som fyller 3 år om några timmar. Trevlig kväll till er alla som råkar titta förbi på bloggen ikväll också. Puss puss.

God afton.

Fredagsmys med tacos med kidsen innan vuxenfesten börjar. Måste försöka ladda om.

Nöjd skräckpojke.

På skolgården har de fixat helt sjukt mycket.

Max med klasskompisarna i 3B och fröken.

Thriller Show.


"Barnen" i årskurs 12. Som värsta Michael Jackson kopiorna. 

Tack.

Det var fint skrivet om vårt möte. Tack Victoria.

Trevlig snabblunch i Poble Sec.


Patrick. 

Det här känns som en bra dag.

Strax lunch på andra sidan stan och sedan iväg till Amerikanska skolan för att titta på Max och de andra barnen som firar Hallowen. 

Morgonkaffe med Eva & German på vårt kvartersfik Kibo.

Fritid.

Jag gillar att jobba halvtid för då hinner jag träffa vänner också. Nu frukostfika.

Hallowen.

Acceptera det du inte kan förändra och gå vidare.

Ni vet, det finns vissa grejer i vardagen som kan göra en galen och man får skärpa sig för att inte tänka på dem för då blir man sur och otrevlig. Jag brukar välja att ignorera dumhet. Men det är klart jag noterar och nu ska jag snabbt redogöra för en sådan grej. 

Imorgon fyller min son 3 år.  När min äldsta son var liten brukade jag bjuda in mina vänner som råkar ha barn, men numera bjuder jag framför allt in mina barns lekkompisar oavsett om jag känner föräldrarna eller inte. Så i detta fall vill jag bjuda in Teds nya klasskompisar.

Som vanligt tog jag med inbjudningar till skolan och bad läraren att ge alla i klassen en inbjudan. Men se, så enkelt är det minsann inte. Icke sa nicke. Det som har fungerat på svenska dagis, katalanska privata skolor och amerikanska skolor är inte tillåtet på en kommunal katalansk förskola. 

Nej, det är förbjudet för läraren att dela ut inbjudningskort på skolområdet. För att ingen ska känna sig utanför. Eh, men jag bjuder förstås alla i klassen. Nä, inte alla på hela skolan...Öh, nä, det förstås.

Jaha, så jag pratade med rektorn om hur jag skulle gå till väga. De föreslog att jag skulle maila skolans föräldrarepresentatant och be honom maila ut till föräldrarna i min sons klass. Det gjorde jag, men fick ingen respons. Det andra förslaget var att dela ut inbjudningarna utanför skolan, så i två dagar har jag nu gått runt bland alla katalanska föräldrar (som jag inte känner) och frågat om deras barn går i min sons klass (det finns tre klasser i hans årskurs) och behövt förklara varför jag bara lämnar ut inbjudningar till vissa barn och inte till alla jag pratar med. Bara till barnen i klassen "Snigeln", som jag dessutom inte klarade av att uttala rätt på katalanska, så det blev "Vårlök" istället och folk fattade absolut inte alls vad jag höll på med. 

Naturligtvis har jag heller inte kunnat ge en inbjudan till de barn som går på fritids på morgonen eller till alla barn som åker skolbuss. 

Resultat: Bara hälften av klassens barn har fått en inbjudan. De andra kommer kanske att undra varför de inte blev bjudna...

Min son går som ni förstår i en amerikansk skola där man tar Hallowen på allvar.

Såja, lite mindre farlig.

God morgon.

Morgonens glädje: Bajs i potta. Inte på golv. Morgonens besvär: Skolbusstrejk. Därav 5 timmars bilkörning på dagens agenda. 1 timme 15 minuter enkel väg x 4. Om det inte är sjukt mycket kö förstås.

torsdag 29 oktober 2009

Lisa & Maria


Lisa Wixell - vilken talang. Jag gillar både Lisa och hennes skapelser. Omedelbar förälskelse. Kunde inte låta bli att shoppa. På en kvart hade jag handlat både denna klänning och en annan superfin. Kan bli långvarig kärlek. Butiken ligger i Borne.

I denna butik blir en kvinna glad.


Adress till Lisa Wixell i Barcelona: C/Flassaders 27-29 i Borne (löper mellan Princesa och Passeig del born, bredvid Calle Rec)
Mer info: http://www.lisawixell.eu

Jag gillar Lisa Wixell.

Provar en klänning i Lisas svenska designbutik i Borne.

Älskar när jag träffar ett bekant ansikte på gatan.


Fredrik som gjort designen till min bok kom förbi med sin vackra kvinna Nina. Nästa vecka ska jag fotografera deras porträtt till designbyråns hemsida. Då får jag ta med makens kamera. Annars blir bilderna för platta.

Rosal.


Förmiddagsfika med Victoria Löwenthal. Vi har lärt känna varandra genom våra bloggar. Vilken kvinna. Vi fortsatte hänga i Borne hela dagen. Det blev både lunch och eftermiddagsshopping. Ett riktigt toppenmöte. 

Kibo


Oväntat bra frukostmöte med arkitekten Joselo. Pratade spanska i två timmar. Det kändes som engelska. Aldrig gått så bra. Hade heller inte trott att vi skulle ha så mycket att prata om. Det här kan bli hur intressant som helst. 

Fikadag.

Har bara träffat vänner och fikat hela dagen. Shoppat också faktiskt. Ovanligt trevlig upplevelse. Saknade bara ett möte idag. Men man kan inte få allt. Förutom det så är den här dagen ett praktexempel på hur jag vill att mitt liv ska vara. Bara umgås med sköna människor. Finns inget bättre.

Snart 3.


På lördag fyller lillen 3 år. När jag startade denna blogg låg han som ett litet frö i min mage. Livet är förunderligt.

Ibland funkar systemet finfint.

Fick visst återbäring på skatten här i Spanien i år. Topp. Dessutom gick min överklagan igenom på min felaktiga momsskuld. Skattemyndigheten tvingade mig att betala moms häromåret på en massa fakturor jag inte ansåg att jag skulle betala in moms för. Nu har min överklagan tydligen gått igenom. Efter två år. Såg precis att jag fått in en bunt pengar på bankkontot. De betalade tillbaka rubbet. Totalt oväntat. Jag kanske börjar lära mig hur det funkar här. Trots min knaggliga spanska. Bra. Tack Haciendan. 

onsdag 28 oktober 2009

Fastklistrad dikt i min tonårsdagbok och mental vägvisare sedan dess.

Äventyr

Jag älskar äventyr
Jag kan ge vad som helst för ett äventyr
Jag älskar dom där människorna
som inte står ut
som måste göra nånting annat
som bryter av sej ett
finger om det råkar vara
inträdesbiljetten till äventyret
och jag älskar folk som inte har så mycket
skrupler
som kan tänka sig att ge fan i alltihop
och bara satsa allt
på en enda segeltur ner till Frankrike och som säger
varför inte
vi bosätter oss i Madrid
och funkar det inte
så åker vi väl hem igen
och jag älskar människor
som gör nånting enkelt och sant
som säger att
vadå
vad i helvete har vi annat att
leva för
än
äventyret?

Ulf Lundell

P.S. Det går också bra att byta ut ordet Äventyr mot Kärlek.
.

Koncentration.

Jobbar. Just nu: prioritera i att göra listan. Den är lång och jag måste börja i en lagom svår tråd.

De som inte föder barn.

Är det bara min man eller tror alla män att de ska dö när de är förkylda med feber och ont i halsen?

måndag 26 oktober 2009

Veckans gäst.

Det här är Fredrik

Han har bott hos oss en vecka och både jag och soffan saknar honom nu. Han är rar och dessutom är jag imponerad av honom. Han är något så ovanligt som en harmonisk människa och han har ordnat sitt liv så bra. Han jobbar som läkare varannan vecka och skriver böcker varannan vecka. 

Och på fritiden har han startat ett eget bokförlag, Trombone, som ger ut Haiku dikter skrivna av bl.a. Svenska Akademins ledamöter. Handgjorda böcker. Han är en omtänksam pappa och har en smart fru. 

Framför allt vet han hur man njuter av livet. Förutom när han är inne i ett workflow med förlaget. Då hinner han inte äta lunch utan tar en bantningsdrink för att få i sig vitaminer. Förmodligen ingen som vet. Förrän nu. Ha ha. Men är man passionerad svensk så hinner man inte med oväsentligheter som lunch. Rätt ospanskt om du frågar mig. 

Men Fredrik är mest makens kompis faktiskt. De bodde ihop i Göteborg. Jag får bara låna Fredrik ibland. 

Hela förra veckan fixade maken gott käk medan jag och Fredrik koncentrerade oss på samtalet och vinet. Bra arbetsfördelning tycker jag.

Fredrik som vi kallar Kecke tycker i alla fall att boken Shantaram av Gregory David Robert är böckernas bok

Den måste jag komma ihåg att köpa. 

Om du läser Fredrik: stor kram. Du är toppen och jag är glad att du finns i vårt liv. 

Mac.

Min skärm flimrar och jag måste verkligen lämna in den på lagning. Men när ska jag hitta en vecka när jag kan vara utan min Mac? Kommer förstås att få abstinens. Får se det som detox. Kanske nästa månad...

TT.

Anna gjorde en intervju med mig och några andra Barcelonasvenskar för TT Spektra. Nu har artikeln hamnat lite överallt i lokalpressen i Sverige:

Barcelona är inte bara Zlatan
Svenskarna vallfärdar till Barcelona nu när Zlatan har värvats till stadens stolta fotbollslag. Men Zlatan är inte den ende svensk som valt att bo i den katalanska huvudstaden. Vi lät några andra mindre kända svenskar visa upp sina guldkorn.

Några källor:
Borta Bra

Skillnad.

Igår skulle jag ha velat se matchen på Camp Nou: 6-1 mot Zaragoza. Zlatan hjälte. Fick inte ens in matchen på TV:n. Däremot torkade jag bajs. På golvet. Lillens potträning går inget vidare. Och jag var av någon anledning så trött att jag grät. Det är skillnad på glamour och vardag.

Ful och vacker.

Går en morgonpromenad längs Medelhavet i myspyskläder efter att vi lämnat storebror vid skolbussen. Maken är i Alicante och besiktar bilen. Det är molnigt fast varmt. Lillen slumrar i vagnen. En timme senare möter jag våra franska grannar. Jag försöker vinka från lite på avstånd, men de ska prompt prata. Hon är läkare, forskare och fd. modell. Han är mest bara snygg och ska precis flyga till Washington på affärsresa.

Jag gillar verkligen att umgås med dem men INTE när jag står nyvaken i typ pyjamas oduschad och ofixat allt. Framför allt saknar jag min mascara. Kom på att jag är lite fåfång ändå trots att jag brukar tjata om motsatsen. Jag känner mig bara ful och obekväm.

Märkligt nog kom det en halvtimme tidigare fram en liten man i 70-års åldern som kände att han bara måste uttrycka sin förtjusning. Han förklarade att min man måste vara lycklig med en sådan vacker fru. Jag har blivit tillräckligt gammal för att tacka allra hjärtligast för den typen av spontana komplimanger från främlingar. Men funderar samtidigt vad han tänkte på? Ett ligg? Vara snäll? Eller kunde han rimligtvis tycka så? Och varför vill han berätta?

Det är väl så att man aldrig är lika ful som man känner sig ibland och heller inte lika snygg som man upplever spegelbilden efter några glas champagne.

Samtidigt ligger skönhet mest i betraktarens ögon. Man ser det man känner.

lördag 24 oktober 2009

Vad vänner minns.

Min statusupdate igår:

Genomför ett facebookexperiment. Du som läser detta, oavsett om vi pratar ofta eller inte, skriv en kommentar med det första du kommer att tänka på med dig och mig.

Fick följande svar av mina vänner på Facebook:

Isabella:
"Jag minns massvis med rolig basket..!"

Emilie:
"Cool morsa med koll på det mesta. Förutom allt Max-relaterat minns jag dina goda sparrisar som du bjöd på!"

Jessica:
"Handboll på annandagen!"

Cecilia:
"Jag minns ett bröllop när vi låg i gräset bakom en lada och hade lite obskyra aktiviteter för oss...."

Anneli:
"Jag minns att du var med i Barnjournalen i 8:an eller 9:an och det tyckte vi andra var så häftigt. Redan då var du en linslus Maria haha. Kram"

Malin:
"Konsert på bygdegården i Delsbo i somras. En vacker kväll med susande björkar och drängfulla raggare."

Ann-Sofi:
"Tänker på alla mysiga tjejmiddagar....Vallenbesök....stureplansvisiter...."

Magnus:
"Tornrummet på Vivs och mitt bröllop, hahohahohaho..."

Gudrun:
"Ett fantatiskt julbord hemma hos dej i Barcelona. Mmm."

Ulrica:
"Barnjournalen! Trevlig helg!"

Christina:
"TMC"

Nicolas:
"Flärd!"

Terje:
"dig och mig"

Tor:
"Kvällen på East när jag träffade Anna."

Sofie:
"kommer aldrig glömma när vi sitter i den där bilen på Ålidhem och funderar över oss själva...mitt i livet...vad gör vi nu....rätt elller fel...och det lustigaste, har aldrig sagt ett ord om detta sen då :) kram!"

Om jag frågar samma fråga fast här på bloggen, vad får jag då för kommentarer tro?

fredag 23 oktober 2009

Fredag.

Det verkar som att ösregnet spolade bort all smuts. Nu skiner hela Barcelona. Luften är klar och jag ska ut och jaga lycka.

torsdag 22 oktober 2009

Efter regn.

180 grader regnbåge.


Magiskt vackert från vår terrass.

Lunch.

Trots att monsunregnet lamslagit stan idag är jag riktigt glad efter min lunch idag. Fick en förfrågan för en toppengrej. En riktig ära. Äntligen får jag lite nytta av att jag har full koll på den digitala sociala världen. 

Fokus på sol.


Utsikt från vårt vardagsrum mot Torre Agbar och Barcelona.

Fokus på regn.

Älskar stillheten under stjärnorna.

Kommer jag nånsin att bli vuxen nog att inse vikten av att lägga sig och inte sitta upp och njuta av natten?

Restaurang Pomarada.

Marie, Martina, Jessica och jag. Det var också roligt att prata med Kristin, Eva, Eulalia, Nina, Maina, Malin, Elin, Anna, Carin, Hanna och alla andra härliga tjejer i SWEA Barcelona. Kram.

onsdag 21 oktober 2009

Luther skulle skämmas.

Jag kan inte prestera om någon pressar mig. Men jag kan heller inte prestera om jag inte pressar mig själv. Fast ibland glömmer jag bort att pusha. Jag tror jag har för lätt för att bara vara nöjd.

Planering.


Tar en cortado på hörnfiket bredvid mitt jobb. Planerar veckan. Jag vägrar fortfarande digitala kalendrar. Gillar papper.

Dagens samtalsämne.

Hur kunde Barça förlora mot ett rysk lag (Rubin Kazan) i Champions League igår? På hemmaplan. Ryssarna sköt 3 skott på mål och fick 2 mål. Barça skjöt närmare 20 skott på mål men bara Zlatan fick in den. En tät match tydligen. Maken och hans kompis Fredrik som bor hos oss i veckan såg den lajv på Camp Nou.

Imorse diskuterade jag matchen med både portvakten i huset där jag bor och med vaktmästaren på Teds skola. Det bara är så. Man pratar fotboll. Någon sa att Puyol satt på bänken, så försvaret blev ojämnt och det snackades om ribba och stolpskott.

Höst.


Imorse visste jag inte hur jag skulle komma iväg till jobbet. Det regnade nämligen. Maken hade tagit bilen till flygplatsen för han flög tidigt till London och stannar bara över dagen. Jag och lillen skulle bli helt blöta om vi cyklade. Jag tänkte precis beställa taxi när jag kom på: nä, men herregud, jag är ju svensk. Vi vet väl att det finns regnkläder och paraply. Jag hade liksom glömt det. På riktigt.

Latin.

Ut ameris, amabilis esto.

Morgonstämning.

Ser att det regnat i natt och märker att hösten knackar på dörren här i Barcelona, fast jag har fortfarande en glad sommarkänsla i kroppen. Är tacksam för alla fina människor som finns i mitt liv.

Strax morgonkaffe.

tisdag 20 oktober 2009

Tips på några naturupplevelser om man åker norrut i Katalonien.

Jag gillar berget Montserrat med sitt välkända kloster. Magiskt och intressant. Läs SvD:s artikel. Finns också fina vandringleder runt omkring Montserrat. Hiking är förresten populärt i hela Katalonien. Här finns en översikt.

Sedan är hela CERDANYA dalen vacker och de flesta byar är trevliga. Jag har bott i byn Alp på vintern för att åka skidor i Masella o La Molina, men det är fint året om och ibland på hösten har vi bott på Hotel El Montanyà Resort & Spa som är sportigt, naturnära, prisvärt och bekvämt.

Varma källorna i Frankrike gillar jag också: t.ex. Les Bains Romains de Dorres precis på andra sidan franska gränsen då man badar i 42 gradigt vatten och ser ut bergstoppar som gränsar till Spanien, Frankrike och Andorra.

Disruptive Media - live streaming video powered by Livestream

Disruptive Media - live streaming video powered by Livestream

Shared via AddThis

måndag 19 oktober 2009

I dagens spanska dagstidning El Pais.



Tar gärna åt mig äran för att Telemedicine Clinic fick ett heluppslag i dagens El Pais. Det är där jag jobbar numera. Med bl.a. pressfrågor. Fast i detta fall har jag bara haft tur.