Acceptera det du inte kan förändra och gå vidare.

Ni vet, det finns vissa grejer i vardagen som kan göra en galen och man får skärpa sig för att inte tänka på dem för då blir man sur och otrevlig. Jag brukar välja att ignorera dumhet. Men det är klart jag noterar och nu ska jag snabbt redogöra för en sådan grej. 

Imorgon fyller min son 3 år.  När min äldsta son var liten brukade jag bjuda in mina vänner som råkar ha barn, men numera bjuder jag framför allt in mina barns lekkompisar oavsett om jag känner föräldrarna eller inte. Så i detta fall vill jag bjuda in Teds nya klasskompisar.

Som vanligt tog jag med inbjudningar till skolan och bad läraren att ge alla i klassen en inbjudan. Men se, så enkelt är det minsann inte. Icke sa nicke. Det som har fungerat på svenska dagis, katalanska privata skolor och amerikanska skolor är inte tillåtet på en kommunal katalansk förskola. 

Nej, det är förbjudet för läraren att dela ut inbjudningskort på skolområdet. För att ingen ska känna sig utanför. Eh, men jag bjuder förstås alla i klassen. Nä, inte alla på hela skolan...Öh, nä, det förstås.

Jaha, så jag pratade med rektorn om hur jag skulle gå till väga. De föreslog att jag skulle maila skolans föräldrarepresentatant och be honom maila ut till föräldrarna i min sons klass. Det gjorde jag, men fick ingen respons. Det andra förslaget var att dela ut inbjudningarna utanför skolan, så i två dagar har jag nu gått runt bland alla katalanska föräldrar (som jag inte känner) och frågat om deras barn går i min sons klass (det finns tre klasser i hans årskurs) och behövt förklara varför jag bara lämnar ut inbjudningar till vissa barn och inte till alla jag pratar med. Bara till barnen i klassen "Snigeln", som jag dessutom inte klarade av att uttala rätt på katalanska, så det blev "Vårlök" istället och folk fattade absolut inte alls vad jag höll på med. 

Naturligtvis har jag heller inte kunnat ge en inbjudan till de barn som går på fritids på morgonen eller till alla barn som åker skolbuss. 

Resultat: Bara hälften av klassens barn har fått en inbjudan. De andra kommer kanske att undra varför de inte blev bjudna...