Hem ljuva hem.

Ingen väg tillbaka. Bara att ta tag i det oundvikliga. Pratade med hyresvärden häromdagen. Han vägrar förhandla. Om vi ska förlänga kontraktet så blir det en megahöjning av hyran. Vi betalar en hel del redan nu. Det är bara att börja leta efter ett nytt hem. Vill stoppa huvudet i sanden och hoppas att det ordnar sig. Men det gör ju sällan det. När julen kommer blir vi bostadslösa. Måste bota min ångest och aktivt börja leta. Kruxet är att förmodligen måste lillen byta skola också, för maken vill bo i hus i en annan del av stan. Vet heller inte hur vi kunna komma fram till ett gemensamt beslut med så olika visioner. Hela projektet känns övermäktigt. Flytta i sig är det värsta jag vet. Men nej, som storebror lärt sig på amerikanska skolan: mamma, man måste alltid göra sitt bästa. Själv vill jag bara gå och lägga mig och tänka på något roligare.