Skidåkning och gastronomi.

söndag 21 februari 2010

Skidåkning och gastronomi.

Lyssnar på Meny i SR P1 från den 18 februari. Meny åker också till de franska pyréneerna på "ski gastronomi" - pister och krogar i skön och smakfull blandning. Mat och berg. Tänker att vi har ju sjukt mycket kvar att uppleva här nere. De pratar om att Pyrenéerna är som Alperna var innan alla turister kom. Genuint, god mat, orörda pister och inga liftköer. Jag har tidigare mest tänkt att det är ett nära och enkelt alternativ.

2 kommentarer:

Eva sa...: Hej,
jag som åker till just Pyrénéerna och skidar nästa vecka vill bara kommentera att precis så är det.. mysiga genuina bergsbyar med otroligt god mat och otroligt trevlig stämning med glad och hjälpsam personal... skidsystemen är förstås mindre än i Alperna, men herregud, hur långt hinner en småbarnsmamma i alla fall... jag saknar inte alls Alperna idag, får se när barnen har blivit tonåringar!
Kolla här om du vill se vart jag ska... http://www.hotelbalneoaladin.com/ efter tips från grannar och andra... inomhuspool och lekrum till barnen... mitt i byn och 100 m till liften... är solen där blir det perfekt!; 9:51 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Hotellet ser supernice ut :-); 7:31 fm

Skicka en kommentar

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

söndag 21 februari 2010