lördag 6 februari 2010
Ytterligheter.
Vissa människor lallar på och mår hyfsat okej nästan jämt. För mig är det sällan så. Det är uppe på toppen eller nere på botten. Denna vecka började på toppen, sedan hemma med värdelöshetskänslor i sängen och nu i slutet av veckan på toppen igen. Och jag glömmer alltid bort hur glad jag kan vara när jag är ledsen. Det här med vädret alltså. Det påverkar mig oerhört mycket. Ni förstår att det regnade under mina bottendagar va? Ja, och nu skiner förstås solen igen. Hur enkel får en människa vara?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
3 kommentarer:
Åh, jag känner sååååå väl igen mig. Och det är ju just det där, att om man bara kunde minnas att det är en dipp och inte en för-evig-depression just när man är mitt uppe i de där bottendagarna... ja, då hade det ju liksom bara varit att hålla andan och stå ut en stund. Jag börjar istället planera för hur jag radikalt ska förändra mitt liv... Och så lyser plötsligt solen och alla det där planerna känns lite extrema och onödiga...
Ha ha. Ja!
Jag brukade alltid skriva dagbok tidigare. Det hjälpte jättemycket för då kunde jag gå tillbaka till stunder jag varit låg och se att det faktiskt gått över. Man får en fantastiskt överblick över sitt eget psyke. Numera bloggar jag och har övergett min pappersvariant, men det blir ju helt annorlunda tankar jag väljer att publicera på Internet än i mitt privata rum förstås.
Fast jag brukar fortfarande läsa gamla dagböcker när jag har mina låga dagar. Som pepp. Det hjälper. Man ser mönster och kan tänka klarare.
Vid deppiga dagar gör detta:
Lyssna på Beethovens symfoni nr 9, hyllning till glädje
Lyssna till Frank Zinatra och kanske Coltrane
Se Breakfast at Tiffanys
Gå ut
Skriv något
Lite tips men jag vet när man är riktigt deppig, som Holly Golithley säger "the meaning of red" då hjälper inget av detta. Utan bara att vänta ut tiden, gå och lägga sig och hoppas på bättre tider. Samtidigt är det viktigt att känna det deppiga då det är ett sätt för hjärnan att vila och återhämta sig.
/Elisabeth
Skicka en kommentar