Vilken fantastisk inledning på en intressant artikel som handlar om att svenskar inte vill uppge partifärg.

Hon fimpar cigaretten mot balkongräcket och tittar på mig som om jag föreslagit att vi ska gå hem till mig och binda varandra:

–Vad jag röstar på?

–Ja, vilket parti?

–Det kan jag väl inte tala om för dig, fnyser hon.

–Varför inte?

–Herregud…

Hon suckar, tar ett steg fram och trycker sedan pekfingret mot min bröstkorg.

–Du, det skulle krävas en mental ansträngning över min förmåga att förklara hur jävla fräck du är.

–Jag undrar bara vad du ska rösta på.

–Det har ingen med att göra.

Jag träffade den medelålders kvinnan på en inflyttningsfest i början av maj. Innan hon surnade till hade hon ändå hunnit berätta om sin klassresa, sina två barn, den uppslitande skilsmässan, ensamheten, krogkvällarna och om den nya kärleken, han som kan knulla i timmar – utan rökpaus.

Källa: Artikeln "Tystnaden" av Mustafa Can i SvD