söndag 31 oktober 2010
Födelsedagskalaset.
Max, Scongor med brorsan Aron var nere på innegården och spelade fotboll när jag plåtade den obligatoriska gruppbilden.
Ja må han leva...
Petter äger. Grym tolkning.
Förra sommaren drack jag utsmugglad bira med Petter i parken framför Café August. De hade spelat med Sigge Hill på Folkets hus. Det var ljust ute, men mitt i natten. Nästan morgon. Så är det ofta i Hudik på sommaren. Man hamnar i udda gäng på udda tider. Jag hakar på alla efterfester. I Hudik glömmer jag bort att jag är medelålders. Fast jag snackade bara en stund med Petter, för Ebbot ville prata med mig hela tiden. Också trevlig.
Supermum typ.
Maken är på 10-årig bröllopsfest för Rita och Szabolcs. Jag är barnvakt till deras barn: Scongor och Aron, så ikväll har jag nattat 4 ungar. Fast rätt slarvigt. Har ropat från sängen att de ska borsta tänderna och hoppa i säng, medan jag tittat på Skavlan. Ibland orkar man inte ens försöka vara perfekt.
lördag 30 oktober 2010
Om fotografering i DN.
I dag har de stränga, dekonstruerande analyserna kring fotografiet klingat av. I tystnaden har fotografiet återuppstått och rekonstruerat sig självt.
Vad gör då fotografin så säregen, så lockande? Är det vad Roland Barthes kallade fotografiets punctum, dess förmåga till förflyttning av ett ögonblickligt då till ett nu, som alltjämt trollbinder?
Läs mer.
Planerar för slöhet.
Min rygg värker. Mina ögon kliar. Knäna gör ont. Halsen är svullen. Jag tror kroppen vill ligga i sängen och titta på film typ en hel dag. Eller kanske två.
Imorgon har vi 4-års kalas för Ted. Måste fixa med det idag. Måndag helgdag. Tisdag skjutsa mamma till flyget. Onsdag reser maken till Sverige och Mellanöstern. Blir borta över en vecka.
Då ska jag passa på att skolka en dag från jobbet och låta kroppen bli frisk och pigg.
Nu ska jag gå och torka näsan.
Imorgon har vi 4-års kalas för Ted. Måste fixa med det idag. Måndag helgdag. Tisdag skjutsa mamma till flyget. Onsdag reser maken till Sverige och Mellanöstern. Blir borta över en vecka.
Då ska jag passa på att skolka en dag från jobbet och låta kroppen bli frisk och pigg.
Nu ska jag gå och torka näsan.
Freja med sin morbror Alberto.
fredag 29 oktober 2010
Avdelningen enmans-interna skämt.
Fru Agrell imorse:
- Så hur var det på krogen igår kväll?
Herr Agrell:
- Jo, bra...bla bla bla... och så berättade jag att jag är från Polen.
Fru Agrell:
- Polen? Varför då?
Herr Agrell:
- Ful grej.
Fru Agrell:
- Vadå, att du är flitig eller vad är det för kul med det?
Herr Agrell:
- Jag tycker det är roligt.
Fru Agrell:
- Berättar du sen att du skojar?
Hendrych:
- Nä.
- Så hur var det på krogen igår kväll?
Herr Agrell:
- Jo, bra...bla bla bla... och så berättade jag att jag är från Polen.
Fru Agrell:
- Polen? Varför då?
Herr Agrell:
- Ful grej.
Fru Agrell:
- Vadå, att du är flitig eller vad är det för kul med det?
Herr Agrell:
- Jag tycker det är roligt.
Fru Agrell:
- Berättar du sen att du skojar?
Hendrych:
- Nä.
torsdag 28 oktober 2010
Imorgon Halloween firande.
Köpa maskeraddräkt: Check. Stressat runt med två vildingar på oglammiga Carrefour i Gloriés shoppingscenter. Max var vrålimpad för han fick gå in i provhytten och testa maskeraddräkten. Tror han sa kanske 5 gånger. Mamma, vilken service va? Tänk att man får testa innan man köper.
Vi shoppar inte så ofta som ni förstår...
Vi shoppar inte så ofta som ni förstår...
Dagens utmaning.
Min minsting lär sig 4 språk; svenska (hemma), spanska (rasterna), katalanska (skolan) och engelska (storebror ser filmer på engelska). Lillen är sen i pratet. Det kan bli så med flerspråkiga barn. Är icke orolig. Skolan har initierat en utredning. Kanske får han extra stöd. Idag ska vi till en talpedagog. En katalansk. Jag kommer inte att förstå. Mamma goddag yxskaft.
Mvh,
Invandraren
Mvh,
Invandraren
Plåster.
Öser på med näring till mina svaga sidor. Skjuter upp och skjuter upp, denna ständiga prokrastinering gör att jag ideligen måste hitta nya vägar att föda bekräftelsebehovet.
Borde bara göra det jag ska, inte hålla på med massa egna frifräsarprojekt, som man inte vet var de tar vägen. Jag lyckas aldrig hålla mig på mattan. Har lust att dra mig själv ordentligt i näsan. Eller örat. Istället snosar jag på diverse snuttefiltar för vuxna. Kickar på prestation, samtal och närhet.
Vik hädan liv. Seså, jobba nu Maria. Nästan klar.
Borde bara göra det jag ska, inte hålla på med massa egna frifräsarprojekt, som man inte vet var de tar vägen. Jag lyckas aldrig hålla mig på mattan. Har lust att dra mig själv ordentligt i näsan. Eller örat. Istället snosar jag på diverse snuttefiltar för vuxna. Kickar på prestation, samtal och närhet.
Vik hädan liv. Seså, jobba nu Maria. Nästan klar.
onsdag 27 oktober 2010
Såja.
Nu har jag bokat in en ny resa till Stockholm. Måste hem och kolla hus igen. Fast först Zürich.
Längtar efter min nya dagbok.
Det lutade åt den blå, men jag valde den gröna. Med rygg av grovt linne. Nr. 88a. Grönt är skönt.
Blir fridfullt till tanken när jag formulerar det otydliga och på så vis benar upp problem och skriver av mig oro. Funkar nästan alltid.
Just nu.
Håller på att skriva ett pressmeddelande på engelska. Men jag undrar om jag är på väg att bli sjuk. Halsen är svullen. Kroppen är matt. Förkylning? Allergi? Cancer? Eller är jag bara lat?
Nöjd kund.
Min personliga tränare Daniel Benites har precis blivit klar med sin hemsida och jag är med där med bilder och citat om hur nöjd jag är.
Jag tränar en gång i veckan. Lagom.
Jag trodde det var heroin.
Läser SvD om förälskelse...
"Så har hjärnans respons på nyväckt kärlek kartlagts med magnetkamera. Stephanie Ortigue vid universitetet i Syracuse, USA, har sammanställt resultat från flera olika studier där magnetkamera har använts för att spåra vilka områden i hjärnan som går i gång när vi blir förälskade.
Och, surprise surprise, kärlek orsakar febril aktivitet i hjärnans belöningscentrum. (...) Belöningscentrum, som egentligen inte är ett avgränsat centrum utan involverar flera hjärndelar, hanterar sådant som lust och andra behagliga upplevelser. Allt som allt tolv områden i hjärnan aktiveras när den erotiska passionen väcks.
Och varför vill forskarna veta det här? Jo, för att bättre förstå och behandla stress och depressioner. ”Genom att identifiera de områden i hjärnan som stimuleras av kärlek kan läkare och terapeuter bättre förstå smärtan hos patienter som är olyckligt kära”, skriver universitetet i ett pressmeddelande.
Andra iakttagelser från studien:
• Det tar 0,2 sekunder att bli kär, eller åtminstone attraherad av en person. Det kom forskarna fram till genom att mäta hjärnaktivitet hos försökspersoner som fick titta på bilder av människor i baddräkt.
• Kärlek stimulerar produktion av proteinet NGF (Nerve Growth Factor).
• Nyförälskelse ger samma eufori som kokain."
"Så har hjärnans respons på nyväckt kärlek kartlagts med magnetkamera. Stephanie Ortigue vid universitetet i Syracuse, USA, har sammanställt resultat från flera olika studier där magnetkamera har använts för att spåra vilka områden i hjärnan som går i gång när vi blir förälskade.
Och, surprise surprise, kärlek orsakar febril aktivitet i hjärnans belöningscentrum. (...) Belöningscentrum, som egentligen inte är ett avgränsat centrum utan involverar flera hjärndelar, hanterar sådant som lust och andra behagliga upplevelser. Allt som allt tolv områden i hjärnan aktiveras när den erotiska passionen väcks.
Och varför vill forskarna veta det här? Jo, för att bättre förstå och behandla stress och depressioner. ”Genom att identifiera de områden i hjärnan som stimuleras av kärlek kan läkare och terapeuter bättre förstå smärtan hos patienter som är olyckligt kära”, skriver universitetet i ett pressmeddelande.
Andra iakttagelser från studien:
• Det tar 0,2 sekunder att bli kär, eller åtminstone attraherad av en person. Det kom forskarna fram till genom att mäta hjärnaktivitet hos försökspersoner som fick titta på bilder av människor i baddräkt.
• Kärlek stimulerar produktion av proteinet NGF (Nerve Growth Factor).
• Nyförälskelse ger samma eufori som kokain."
Dags för förmiddagspromenaden.
Här i Barceloneta tar jag min förmiddagskaffe nästan varje dag. Fotograferar ibland. För det mesta tittar jag på havet och lyssnar till människor. Eller egentligen gör jag tvärtom. Lyssnar till havet och tittar på människor.
Elton, din sång är numera också min.
Den här låten skrev Elton John för 41 år sedan. Tillsammans med Bernie Taupin. Elton John – Your Song. Precis just idag. Han säger att det tog honom 10 minuter. Detta vackra. Din sång.
tisdag 26 oktober 2010
Listan krymper.
Jag har privat sjukvårds-försäkring hos AXA Winterthur och fastän jag inte ens hade med mitt försäkringskort, så betalade jag endast 40 Euro istället för 175 Euro för undersökning, lagning av en tand som gått sönder och borttagning av tandsten hos en tandhygenist.
En bloggare måste dessutom dokumentera... Malin som tipsat mig om Emma, fotograferade.
I jakten på frid.
Ska man alltid vända andra kinden till?
Ja, jag brukar försöka tänka att man ska älska människor som mest när de förtjänar det som minst, för det är då de behöver det som mest.
Det går ibland. Enklast med barnen. När ilskan lugnat ner sig. Funkar stundtals med min man. Med vänner är det svårast.
Jag behöver oftast ett förlåt för att kunna gå vidare. När förlåt mig inte kommer, måste man tänka stort. Inte som George Bush skulle ha gjort. Om Nelson Mandela kunde i det stora, så borde jag kunna i det lilla. Hämnd eller revansch är icke vägen mot harmoni. Vrede gör sår större. Bitterhet än värre. Hatet får aldrig slå ro.
Trampa på mig om du måste, men jag vägrar ligga ner. Kalla mig naiv, men jag vill alltid välja kärlek, tillit, hopp, tro och tillförsikt. Emellanåt är jag tvungen att markera och slår jävligt hårt tillbaka. Visst f-n är det skönt. Ljuvligt skönt. En stund. Men jag vill vara större än så.
Ibland förmår människor inte agera rätt. De har för mycket med sig själva. Kanske för lite kärlek till sitt eget jag och kan därför inte heller dela med sig. Sorgen över svek får man klappa ömsint. Förlåtet föds i hjärtat till slut. Fast utan befruktning tar det längre tid. (Kunde inte låta bli att koppla ihop födelse med befruktning. Parningsord är kul.)
Fast jag kan inte sluta undra; hur många gånger ska man räcka ut handen?
Ja, jag brukar försöka tänka att man ska älska människor som mest när de förtjänar det som minst, för det är då de behöver det som mest.
Det går ibland. Enklast med barnen. När ilskan lugnat ner sig. Funkar stundtals med min man. Med vänner är det svårast.
Jag behöver oftast ett förlåt för att kunna gå vidare. När förlåt mig inte kommer, måste man tänka stort. Inte som George Bush skulle ha gjort. Om Nelson Mandela kunde i det stora, så borde jag kunna i det lilla. Hämnd eller revansch är icke vägen mot harmoni. Vrede gör sår större. Bitterhet än värre. Hatet får aldrig slå ro.
Trampa på mig om du måste, men jag vägrar ligga ner. Kalla mig naiv, men jag vill alltid välja kärlek, tillit, hopp, tro och tillförsikt. Emellanåt är jag tvungen att markera och slår jävligt hårt tillbaka. Visst f-n är det skönt. Ljuvligt skönt. En stund. Men jag vill vara större än så.
Ibland förmår människor inte agera rätt. De har för mycket med sig själva. Kanske för lite kärlek till sitt eget jag och kan därför inte heller dela med sig. Sorgen över svek får man klappa ömsint. Förlåtet föds i hjärtat till slut. Fast utan befruktning tar det längre tid. (Kunde inte låta bli att koppla ihop födelse med befruktning. Parningsord är kul.)
Fast jag kan inte sluta undra; hur många gånger ska man räcka ut handen?
Shakira.
Tid.
Det är visst vintertid i Sverige nu. Men sommartid här. Olika tid hemma och hemma. Känns som utomlands på riktigt.
måndag 25 oktober 2010
Dagens promenad.
Plåtade tanter idag igen. Vid havet. Pratade med Maria. Hon är uteliggare i Barceloneta. Jag fick pussar av henne. På kinden. Eller på båda kinderna förresten. Ser henne ofta. Hon brukar prata högt för sig själv. Gråta ibland. Eller skrika hysteriskt. Idag var hon lugn. Hon sa att hon tyckte om mig. Hon gav mig en kram också. Det stank sprit. Spelar ingen roll. Jag vill bli en större människa. Med större hjärta. Respekt för dem man fotograferar är viktigt. Det har Paul Hansen lärt mig.
söndag 24 oktober 2010
En eftermiddag med min vän Michal i Valldoreix.
Våra barn går i samma skola. Jag gillar att prata politik med Michal. Om Mellanöstern. Om Gazaremsan, Israels övergrepp och terrorattacker från de ockuperade områdena.
Idag har hon demonstrerat i Barcelona. För de mänskliga rättigheterna. En israelisk pojke är kidnappad av Palestina och har suttit fängslad i flera år.
Sedan pratar vi om hur det är att bo i ett land där man inte hör hemma. Den upplevelsen delar vi. Katalonien. Vi är invandrare båda två.
Raz är kung på Origami.
Söndag.
De enda teveprogram som visas på vanliga teven här hemma är ungdomsserier. 9-årigen och vi ser I'm in the band, iCarly, Zoey 101 och Big Time Rush. Inte dubbat tack o lov. Original. Engelska. Lillen snackar inte vidare bra katalanska, men plockar upp sköna amerikanska punchlines som han slänger sig med. Cool babe.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
View Maria Agrell's profile
