Fågelkvitter.

Ligger i min säng. Har precis vaknat i huset med varma sockor och två täcken. Det finns ännu ingen värme i huset, inte heller varmvatten eller gas till spisen så att vi kan laga mat.

Det står kartonger överallt och i lägenheten är det också kaos. Jag ska dit och rensa samt packa de sista kartongerna idag. Min rygg värker och händerna är såriga efter gårdagens slit.

Jag hör spraket när grabbarna eldar i öppna spisen och Henrik lagar välling på campingköket vi tagit med. Igår kväll blev vi inbjudna till våra nya katalanska grannar på middag. Häpp. De hade också bakat en välkomsttårta. Jag har väl aldrig varit med om maken. Vansinnigt trevligt. De kan inte engelska så vi tränar spanskan.

Deras 10-åriga son Eric knackade på dörren när jag skrev förra meningen och tog med Max för att gå och köpa frukostbröd på bageriet som ligger på vår gata. Småbröderna Ted och Didac har också funnit varandra.

Det är konstigt det här med livet. Mitt i ett kaos finns glimtar av lycka som kanske till och med känns mer verkliga än när allt bara är "glassigt" och livet rullar på.