måndag 24 januari 2011
Där i Stockholm.
Jag blev inbjuden (tack) till genrepet av pjäsen Riktiga Män på Maximteatern, men eftersom vi flyttfixar här i Barcelona kan jag tyvärr inte gå. Jag skrev istället upp mina teaterförtjusta svärföräldrar (som båda två hör och häpna har spelat en säsong på Dramatens scen!) samt mina kompisar Pelle, Cecilia, Gabriel, Staffan, Lars, Agnes, Jacob och Sara på gästlistan. Hoppas att det blir en kul kväll vid Karlaplan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
3 kommentarer:
Det ska bli kul. Först en öl på Östergök.
Tusen tack för att du tänkte på oss.
Kram
Svärföräldrarna
Det var jättekul. För Staffan. Vi fick barnvaktstorka och Staffan vann och tog med sig en vän istället för sin fru. Men iallfall igen tusen tack för omtanken. Ha nu så skönt du kan i flyttfixandet. Kram Agnes
Här några ord om min teaterupplevelse.
"Riktiga män"
Maximteatern en måndag kväll.
Den sitter inte riktigt än - replikerna, tajmingen. Men så är det ju bara gen.rep.!
Riktiga män
"Stora saker händer på företaget och chefen reser med sina närmaste män till en tropisk ö över helgen för att rådslå. Men han låter dem förstå att alla kanske inte är kvar när måndagen kommer…
Tommy Körberg, Johan Rheborg, Johan Ulveson och Erik Johansson spelar männen som försöker förstå sig på varandra, sig själva och det motsatta könet. Riktiga Män är en mycket annorlunda pjäs. Det är en komedi med inslag av slapstick, sång och lite dans. En internationell succé som gått för utsålda hus världen över." (google)
Skulle nog vilja se den om ca så där 10 föreställningar fram. Då bör den sitta. Plastiken är dock helt obetalbar, särskilt Ulvesons. Han behöver inte säga ett enda ord. Man förstår ändå. Innehållet är lite tunt och kanske en eller 1/2 generation för sent. Scenografin är till sin fördel, enkel och stjäl inte koncentrationen från skådespelarna.
Paus.
Det blir ett större djup i andra akten. Tommy Körbergs skönsång lyfter. Men fortfarande är kroppspråket det som ger mest behållning.
Maken och jag höjer medelåldern i salongen. Den yngre manliga publiken verkar ha svårt att identifiera sig med scenens herrar.
Sammanfattat: en underhållande, sevärd föreställning, om man väntar till lite längre fram.
Hälsar Bibi
Skicka en kommentar