Mobillösa livet.

Idag är det förmodligen första gången på 15 år som jag inte haft en mobil och varit tillgänglig. Igår trodde jag att det var omöjligt. Den är nära mig jämt. Alltför ofta tittar jag i den.

Idag har jag smakat på det mobillösa livet. Rätt skönt faktiskt. Fast jag kan inte heller lyssna på mobilsvar, så jag vet inte om någon vill ha tag på mig. Barnens skola är viktigast förstås. Ifall något händer. Men de får ringa maken i Danmark i så fall. Han kan ringa mig hem. Eller till jobbet. Målaren kanske undrar något i huset. Hoppas inte. Han får maila...

Funderar på att fortsätta ett tag till utan mobil. Släppa taget. Som ett äventyr.