torsdag 31 mars 2011

Kibo.

Frukostkaffe på Kibo med min argentinska arkitektvän Joselo, vars son Lorenzo gick på samma dagis som Ted tidigare. Numera diskuterar vi olika jobbprojekt och jag får en chans att öva min spanska, eftersom han inte talar engelska. Lärde mig ett nytt spanskt ord idag: Exito, som betyder framgång. Men vad är det egentligen? Olika för olika människor beroende på vilken sorts drivkraft man har och vad man vill få ut av detta liv. Jag har en yrkesmässig småkris och undrar om jag verkligen spänner bågen tillräckligt hårt. Vill mycket mer än där jag står just nu. Men vad är priset jag måste betala? Det är rätt skönt att ha ett avslappnat liv med barnen nu när de är små också. Eller behöver man inte betala, man kanske bara måste fokusera bättre och göra mer aktiva val i rätt riktning. Välja bort det som inte leder någonstans. Anstränga sig en gnutta mer. Lägga ribban så pass högt att man måste hoppa en bit för att komma över. Just nu kan jag kliva lätt. 114 cm skulle jag säga. Dags att hårdträna eller fortsätta lunka på?

2 kommentarer:

Evergirl sa...

Vilken otroligt bra beskrivning! Just det där med att bara fokusera lite mer och att hoppa lite, lite högre.

Är själv i samma situation - det är ju så bekvämt när allt bara lunkar på och jobbet inte kräver alltför mycket men ändå ger bra betalt, men samtidigt så utvecklas man ju mer när det händer saker.

Maria Agrell, Barcelona sa...

Ja, lite lite eller mycket högre vore väl bra? Men risken finns också att man misslyckas. Tror det är därför jag fegar. Play it in the safe zone. Man kan ju alltid skylla på barnen... att man satsar på dem, vilken man inte heller gör till 100 % om sanningen ska fram. Bara så klassikt kvinnligt. Och bekvämt. Blir förbannad bara jag tänker på det.