Tacksam.
lördag 21 februari 2009
Klart jag kan!
Susanne Pettersson är mental coach. Hon föreläste igår kväll på SWEA:s årsmöte.Vi lärde oss att förstärka positiva upplevelser och ignorera misslyckanden för att lättare nå dit vi vill och vara glad under tiden. Befriande tanke.
Dessutom menade hon att de flesta kan nå sina mål och vara lycklig längs vägen bara man:
1) Verkligen BESTÄMMER SIG vad/var jag vill nå.
2) Visualiserar målet och tänker att självklart kommer jag att nå dit.
Det var för övrigt en riktigt bra kväll. Träffade flera nya intressanta tjejer/kvinnor och pratade också med några gamla favoriter.
Tack.
Uppskattar er feedback på inläggen om kvinnosynen på Mobile World Congress.
Tack för intressanta synpunkter även om jag inte delar samtliga åsikter. Det finns många viktiga frågor att ta ställning till i världen. Man orkar inte ta alla strider. Och det är svårt att stångas mot historien.
Det väsentliga är var och en bestämmer sig vad som är viktigt i sitt eget liv och står upp för det.
I Sverige har kvinnor inte ens haft rösträtt i hundra år och bara det senaste året blev det förbjudet med barnaga i Spanien. I USA var slaveriet naturligt för 200 år sedan. Idag har landet en svart president, framröstad av folket.
Oavsett kamp är det viktigt att inte resignera och bara acceptera tokigheter som känns fel i hela magen med argumentet: "det har ju alltid varit så".
Tack för intressanta synpunkter även om jag inte delar samtliga åsikter. Det finns många viktiga frågor att ta ställning till i världen. Man orkar inte ta alla strider. Och det är svårt att stångas mot historien.
Det väsentliga är var och en bestämmer sig vad som är viktigt i sitt eget liv och står upp för det.
I Sverige har kvinnor inte ens haft rösträtt i hundra år och bara det senaste året blev det förbjudet med barnaga i Spanien. I USA var slaveriet naturligt för 200 år sedan. Idag har landet en svart president, framröstad av folket.
Oavsett kamp är det viktigt att inte resignera och bara acceptera tokigheter som känns fel i hela magen med argumentet: "det har ju alltid varit så".
Glömde berätta.
Gick på presskonferens med temat "Krisen". Lyssnade till hela Telecom-branschens giganter och Sverige representerades av Carl-Henric Svanberg, VD Ericsson. Fick höra av China Mobiles VD att deras kunder skickat 25 miljarder SMS-hälsningar i samband med det kinesiska nyåret. Telenors VD fick ordet därefter och kunde inte riktigt skryta med liknande siffror trots att de säljer i 12 länder. Sedan åt jag lunch med Otto Sjöberg.
Update Hugh Heffner.
Skrev tidigare om min make som skulle gå på Private fest. Fattar egentligen inte vad som hände. Men kvällen slutade med att maken somnade med ungarna hemma, barnflickan gick hem och mitt namn stod uppskriven på gästlistan.
På klubben var det 97 % killar, 1 % strippor samt jag och några till "vanliga" tjejer.
Jag kände kanske 20 grabbar där inne, varav hälften tittade ner i golvet när de såg mig, några kom med fåniga bortförklaringar medan några log glatt.
Själv dansade jag tills jag kände mig för utstirrad och gick hem. Kanske väntade alla på att strippan som klätt av sig näck och slickat en gubbe i örat skulle komma tillbaka upp på scenen.
Intressant kväll.
Jag har betydligt lättare att hantera hel- och halvnakna kvinnor på en porrfest, det hör liksom hemma där.
Det jag däremot vägrar acceptera är att man försöker sälja mobiltelefoner med hjälp av halvnakna brudar. Det borde inte höra dit.
Hur ska man få fler kvinnor till styrelserummen när den kvinnliga referensen i sammanhanget är sexiga halvnakna modeller som försöker se kåta ut i montrarna på mobilmässan?
På klubben var det 97 % killar, 1 % strippor samt jag och några till "vanliga" tjejer.
Jag kände kanske 20 grabbar där inne, varav hälften tittade ner i golvet när de såg mig, några kom med fåniga bortförklaringar medan några log glatt.
Själv dansade jag tills jag kände mig för utstirrad och gick hem. Kanske väntade alla på att strippan som klätt av sig näck och slickat en gubbe i örat skulle komma tillbaka upp på scenen.
Intressant kväll.
Jag har betydligt lättare att hantera hel- och halvnakna kvinnor på en porrfest, det hör liksom hemma där.
Det jag däremot vägrar acceptera är att man försöker sälja mobiltelefoner med hjälp av halvnakna brudar. Det borde inte höra dit.
Hur ska man få fler kvinnor till styrelserummen när den kvinnliga referensen i sammanhanget är sexiga halvnakna modeller som försöker se kåta ut i montrarna på mobilmässan?
fredag 20 februari 2009
Kevin Spacey på Mobile World Congress.
Jag är tydligen en Hollywood Starfucker, without the fuck. Älskar glamour. Kevin Spacey är en av mina favoritskådisar och talade vackert och klokt. Satt på tredje raden framför alla fotografer och TV-kameror och bara log.
torsdag 19 februari 2009
Exempel på mässans 2 % unga fotomodeller som står halvnakna i olika montrar och inte pratar.
Visserligen dansar ryskorna.
Jag vill inte verka som en gammal bitterfitta, men någon jäkla gräns måste det väl ända finnas bland äckliga mobilbolagsgubbar.
Spana in gubben som verkligen inte tittar på demon utan bara på bruden.
P.S. Svenska män särskiljer sig. Verkligen. Inga lättklädda brudar i de svenska montrarna. Svenskarna har tack och lov en modernare kvinnosyn.
onsdag 18 februari 2009
Några av mina nya trevliga vänner i mobilbranchen.
På amerikanska PR-byrån INK:s mobilfest.
Fotograf: Tomas Bennich
Mobilen i glasögonen.
Jag och min nya amerikanska kollega Liza testar innovativa mobila applikationer.
Business vs Raggning.
Jag jobbar ute på Mobile World Congress denna vecka. Mässan består av 95 % män, 2 % unga fotomodeller som står halvnakna i olika montrar och inte pratar och sedan vi 3 % kvinnor som jobbar i mobilbranschen och försöker göra affärer i en mansdominerad värld.
I den miljön behöver man varken vara ung eller snygg för att bli uppvaktad... om man uttrycker det milt.
Helt plötsligt känns det oerhört befriande att vara en vuxen etablerad medelålders kvinna. Ännu bättre om jag hade varit ännu äldre och ännu rynkigare.
Tror min tre år för tidiga 40-års kris redan är över.
I den miljön behöver man varken vara ung eller snygg för att bli uppvaktad... om man uttrycker det milt.
Helt plötsligt känns det oerhört befriande att vara en vuxen etablerad medelålders kvinna. Ännu bättre om jag hade varit ännu äldre och ännu rynkigare.
Tror min tre år för tidiga 40-års kris redan är över.
tisdag 17 februari 2009
Exempel på mail jag skrivit som bevisar att jag kommit in i en alldeles för tidig 40-års kris.
Karin,
Jag undrar lite över varför Madonna och jag lever så olika liv? Är det så svårt att få till?
Åka worldwide och ha 50 000 i varje stad som bara skriker och dyrkar.
Lite mer så borde mitt liv vara. Ha ha.
Förutom skilsmässan då. Den är jag gärna utan.
Ja ja, jag vet, väx upp. I am an average. Men jag bara accepterar det inte riktigt i hjärtat.
Din förtrogna,
Maria
Jag undrar lite över varför Madonna och jag lever så olika liv? Är det så svårt att få till?
Åka worldwide och ha 50 000 i varje stad som bara skriker och dyrkar.
Lite mer så borde mitt liv vara. Ha ha.
Förutom skilsmässan då. Den är jag gärna utan.
Ja ja, jag vet, väx upp. I am an average. Men jag bara accepterar det inte riktigt i hjärtat.
Din förtrogna,
Maria
måndag 16 februari 2009
söndag 15 februari 2009
lördag 14 februari 2009
När man glömmer att lägga viktiga saker högt upp.
Imorse låg bilnycklarna på bänken i hallen. Det gör de inte längre. De kanske finns i någon leksakslåda, i tvättmaskinen, i frysen, i någon sko... Lillebror vägrar berätta var han gömt dem. Eller förmodligen har han redan glömt.
Har Private lika vilda fester som Hugh Hefner tro?
Maken åker skidor i Andorra med 10 grabbar i helgen och jag hörde att han tydligen är bjuden på Privates fest här i Barcelona nästa vecka också (fastän han vet inte ens om det själv - hans kompis tyckte väl det var bäst att kolla läget med frun i huset först).Med tanke på att vi diggar Entourage och där springer Vince (bilden), Eric, Drama och Turtle på lättklädda dekadenta fester i Playboy Mansion skulle jag inte tro att min make har något emot att leva livet lite mer som i HBO:s manliga motsvarighet till Sex and the City.
Det känns som att det är dags att vara generös och låta maken leka lite med tanke på mina tjejhelger senaste året i Miami, London, Stockholm, Mallorca och Åre.
Livet är för kort för att ha tråkigt eller hur var det nu?
fredag 13 februari 2009
Dina & Ted
Ted var på kalas idag. Sofia fyllde 3 år. Hittar fina bilder från festen på Dinas blogg.. Tack för lånet Eva.
Fint folk.
Träffade Barcelonas borgmästare igår. Jag, andra myndighetspersoner, folk från innovativa bolag och en skock fotografer och journalister.
Innovation
En hel dag lyssnade jag på talare om urbana klusters möjlighet att skapa innovation. Intressant och abstrakt.Bitarna föll på plats när Phil Cooke, director for Centre for Advanced Studies vid University of Wales i Cardiff konstaterar enkelt och insiktsfullt:
"Innovation handlar helt enkelt om att någon är missnöjd med något och säger; Jag kan göra det här mycket bättre. Och faktiskt också gör det!"
Lite förenklat några exempel: Någon på Apple gillar inte gränssnittet på vanliga mobiler och skapar iPhone. Någon gillar inte att betala dyra telefonräkningar och skapar Skype. Någon gillar att inte patienter ska behöva vänta på en röntgenundersökning i flera månader eller att läkare ska ha en tråkig arbetsmiljö och skapar Telemedicine Clinic.
torsdag 12 februari 2009
onsdag 11 februari 2009
Det här var ju rätt roligt.
An open letter to Barack Obama.
Dear Mr President,
Firstly, congratulations on your historic win. I have never been so behind a candidate for what must be considered the boss of the world.
You seem to be a man of grace and integrity, who would never shirk responsibility in any way.
I'll get to the point.
As I'm sure you are aware, one of your flock has strayed. A Miss Paris Hilton, who is, I believe, a resident of Beverley Hills, is in England doing a reality game show for ITV2 called Paris Hilton's British Best Friend. Fine. I have no problem with that. I don't have to watch. But now it has come to my attention that she has bought a house in North London a few miles from me, and is out and about ingratiating herself with the Great British public.
Mr President. We are not stupid. This is clearly a retaliatory strike for Posh Spice moving to LA. I know it, and you know it, so let's cut the "it's a free country" nonsense and come to some agreement.
I propose an exchange.
This is how it would work. We call them both and tell them that we've found a giant "paparazzi nest", in New York say. (half way home for both of them already)
At first they may be confused that they'd never heard of such a thing before, but the thought of that many photographers in one place will be irresistible.
Once we get them there, while they are having their photos taken (we will have hire a few guys with cameras to make it look good) we will swap their limos around. It's fool proof.
This is a covert operation of which Mr Gordon Brown knows nothing. (I've got him working on finding a synthetic fur for The Queen's guards' bearskin hats.)
Have your people call my people. They may have to call a few times as my people are useless to be honest.
Thank you,
Ricky Gervais
From www.rickygervais.com
Dear Mr President,
Firstly, congratulations on your historic win. I have never been so behind a candidate for what must be considered the boss of the world.
You seem to be a man of grace and integrity, who would never shirk responsibility in any way.
I'll get to the point.
As I'm sure you are aware, one of your flock has strayed. A Miss Paris Hilton, who is, I believe, a resident of Beverley Hills, is in England doing a reality game show for ITV2 called Paris Hilton's British Best Friend. Fine. I have no problem with that. I don't have to watch. But now it has come to my attention that she has bought a house in North London a few miles from me, and is out and about ingratiating herself with the Great British public.
Mr President. We are not stupid. This is clearly a retaliatory strike for Posh Spice moving to LA. I know it, and you know it, so let's cut the "it's a free country" nonsense and come to some agreement.
I propose an exchange.
This is how it would work. We call them both and tell them that we've found a giant "paparazzi nest", in New York say. (half way home for both of them already)
At first they may be confused that they'd never heard of such a thing before, but the thought of that many photographers in one place will be irresistible.
Once we get them there, while they are having their photos taken (we will have hire a few guys with cameras to make it look good) we will swap their limos around. It's fool proof.
This is a covert operation of which Mr Gordon Brown knows nothing. (I've got him working on finding a synthetic fur for The Queen's guards' bearskin hats.)
Have your people call my people. They may have to call a few times as my people are useless to be honest.
Thank you,
Ricky Gervais
From www.rickygervais.com
Dags att uppdatera hjärnan.
Gillar att ha smarta människor omkring mig, så jag kan lära mig något nytt.
Häromdagen fick jag en ny medarbetare som vi rekryterat från Chicago i USA, som verkar vara hur duktig som helst.
Hon har en universitetsexamen från en av de åtta Ivy Leagues skolorna, jobbade i Obama kampanjen och självaste presidenten ringde personligen och peppade, hon känner allt och alla over there, har arbetat med utvärdering av hjälpinsatser i Mexico, studerat ekonomi på Pompeu Fabra och är numera min assistent.
Det faktum att hon är född 1985 gör dock att jag upptäcker fler rynkor än jag visste att jag hade och våra hjärnor ska vi verkligen inte ens försöka jämföra.
Häromdagen fick jag en ny medarbetare som vi rekryterat från Chicago i USA, som verkar vara hur duktig som helst.
Hon har en universitetsexamen från en av de åtta Ivy Leagues skolorna, jobbade i Obama kampanjen och självaste presidenten ringde personligen och peppade, hon känner allt och alla over there, har arbetat med utvärdering av hjälpinsatser i Mexico, studerat ekonomi på Pompeu Fabra och är numera min assistent.
Det faktum att hon är född 1985 gör dock att jag upptäcker fler rynkor än jag visste att jag hade och våra hjärnor ska vi verkligen inte ens försöka jämföra.
tisdag 10 februari 2009
Misslyckades.
Jag kom aldrig längre...Ticnet vägrade släppa in mig...förrän kl. 16 och då var alla biljetter till Madonna slut.
måndag 9 februari 2009
söndag 8 februari 2009
lördag 7 februari 2009
fredag 6 februari 2009
torsdag 5 februari 2009
Ni får ursäkta mig.
Jag har tappat min blogginspiration. Skriver ointressant. Ingen glöd. Förmodligen suger mitt krävande jobb min energi. Cyklar vanligtvis hemifrån kl. 8.30 och kommer inte hem förrän kl. 20.00 som de flesta andra heltidsarbetande katalaner med nära till jobbet...
Men jag ska verkligen inte klaga, har bra betalt, internationell arbetsmiljö, kreativa utmaningar och intressanta arbetsuppgifter. Dessutom har jag möjlighet att arbeta hemifrån emellanåt.
Det är bara det att jag alltid vill finnas tillgänglig för mina barn och samtidigt vara duktig på jobbet. Ska det vara så svårt att kombinera utan ett ständigt dåligt samvete för det ena eller andra?
onsdag 4 februari 2009
En sväng på stan.
Som en respons till Evergirls önskan: "Vi vill förstås höra om vad du gör, men gärna även veta var du gör det."
Gårdagen:
Det regnar på morgonen, jag orkar inte cykla utan tar en taxi till mitt möte med revisorn mitt i stan. Hinner med att svepa en kaffe efteråt i den nya saluhallen Mercado de Santa Caterina och där stöter jag ihop med min väninna Eulalia och två av hennes döttrar och vi pratar en stund.
Eftersom jag är sen slänger jag mig in i en taxi igen för mitt lunchmöte på restaurang Rita på C/ Aragó, men kön är lång, så jag, min kollega Sascha och Magnus från Golden Gekko går vidare via Pau Claris till ett annat hak på C/ Valencia istället där jag käkar kött.
På min promenad tillbaka till kontoret i Borne går jag på gatan Via Laietana och möter Eva och Omar som driver IS Internationella Skolorna på trottoaren. Vi pratar om senaste lunchen på Handelskammaren där vi sågs senast.
I Stockholm träffar jag alltid bekanta på gatan när jag är hemma, men i Barcelona brukar det bara hända i mina egna kvarter. Gårdagen bevisar att mitt nätverk har vidgats och jag börjar få en hemmakänsla i city även här.
Innan jag går vidare är jag tvungen att att ta upp mina solglasögon för första gången på länge för att inte bländas av strålarna.
P.S. Men allvarligt, den här texten är ju hur tråkig som helst. Jag är uppenbarligen inte duktig på att skriva reseberättelser.
Gårdagen:
Det regnar på morgonen, jag orkar inte cykla utan tar en taxi till mitt möte med revisorn mitt i stan. Hinner med att svepa en kaffe efteråt i den nya saluhallen Mercado de Santa Caterina och där stöter jag ihop med min väninna Eulalia och två av hennes döttrar och vi pratar en stund.
Eftersom jag är sen slänger jag mig in i en taxi igen för mitt lunchmöte på restaurang Rita på C/ Aragó, men kön är lång, så jag, min kollega Sascha och Magnus från Golden Gekko går vidare via Pau Claris till ett annat hak på C/ Valencia istället där jag käkar kött.
På min promenad tillbaka till kontoret i Borne går jag på gatan Via Laietana och möter Eva och Omar som driver IS Internationella Skolorna på trottoaren. Vi pratar om senaste lunchen på Handelskammaren där vi sågs senast.
I Stockholm träffar jag alltid bekanta på gatan när jag är hemma, men i Barcelona brukar det bara hända i mina egna kvarter. Gårdagen bevisar att mitt nätverk har vidgats och jag börjar få en hemmakänsla i city även här.
Innan jag går vidare är jag tvungen att att ta upp mina solglasögon för första gången på länge för att inte bländas av strålarna.
P.S. Men allvarligt, den här texten är ju hur tråkig som helst. Jag är uppenbarligen inte duktig på att skriva reseberättelser.
Jag lär mig aldrig.
När min make reser har jag ingen som talar om för mig att jag måste gå och lägga mig, så igår kväll upptäckte jag först klockan halv tre att det redan var mitt i natten och efter att jag borstat tänderna vaknade Ted.
Det kändes som att jag precis somnat när Max väckte mig och sa att det var dags att gå till skolbussen.
Och nu sitter jag här och försöker glädjas åt allt jag fick gjort igår kväll, men hur ska jag orka vara lika produktiv idag?
Det kändes som att jag precis somnat när Max väckte mig och sa att det var dags att gå till skolbussen.
Och nu sitter jag här och försöker glädjas åt allt jag fick gjort igår kväll, men hur ska jag orka vara lika produktiv idag?
tisdag 3 februari 2009
När jag var liten hade jag en kassabok där jag skrev upp alla mina inköp, t.ex. Hubbabubba, 25 öre.
Vi ska börja se över vår ekonomi i vår familj tänkte jag. Borde skriva upp vad jag handlar och ändra mitt konsumtions-mönster. Vet inte riktigt om jag lyckats särskilt bra idag.Köpte först en Skypetelefon för närmare 3000 SEK, men jag tänkte att den framöver kommer att spara in pengar åt oss, eftersom det är billigare att ringa via Skype och har jag en bra telefon som funkar utan dator så kommer vi att använda den oftare...tänkte jag.
Sedan blev jag medlem i Madonnas fanclub för 45 dollar för då skulle man tydligen få möjlighet till förköpsbiljetter till hennes turné i sommar, men precis efter att jag betalt fick jag reda på att jag skulle ha blivit medlem redan i april förra året om jag skulle ha en chans till förköp.
Vill gärna se Madonna den 21 juli i Barcelona och/eller den 9 augusti i Göteborg beroende på till vilken jag lyckas få biljetter.
Och just nu sitter jag och snurrar runt på olika resmål och har AMEX-kortet bredvid mig för att kunna shoppa loss någon resa till Zürich, San Francisco och/eller Asturien.
Ja ni fattar. Mitt sparande går sådär. Och jag som var en sådan duktig flicka när jag var liten...
måndag 2 februari 2009
Är jag kanske numera mest långsam i hela världen på att hitta nya Internetjänster?
Idag såg jag för första gången att det faktiskt finns en bild på gatan där jag sitter och jobbar på Google Maps om man klickar på Street View. Har tidigare sett kartorna med satellitbilder och också flygfotona på Eniro, men aldrig sett denna tjänst med fotografier som innebär att man kan skrolla vidare längs gatorna och se hur det ser ut. Coolt tycker jag.
Nu måste jag genast gå och ladda ned senaste versionen av Google Earth också. Det finns ju en hel värld att upptäcka.
Barcelona ligger som i en gryta med berg runtomkring och alla föroreningar ligger som ett lock över stan.
Jag har fått önskemål av Evergirl om mer turist-information på min blogg och eftersom jag är en läsarvänlig själ just idag berättar jag att vi besökte Hotel El Montanyà Resort & Spa i helgen.Det regnade, så vi badade i inomhuspoolen, jag fick massage och i övrigt gjorde vi absolut ingenting förutom att andas frisk luft. Skönt.
Helt galet, men det är oerhört dålig luft i Barcelona att hela familjens magar reagerar och vi märker skillnad på bara ett dygn. Maken och jag reser en del och har efter 4 år, testat olika maträtter för att se vad det kan vara, men märker att den enda variabeln som varierar är luftkvalitén. Sjukt.
Ja, jag vet att Elisabeth som också läser min blogg precis skrivit: "men jösses vad du klagar över Barcelona och Spanien" i kommentarsfältet och vill att jag ska vara mer positiv, men tyvärr kan jag inte göra alla läsare nöjda. Däremot kan jag tipsa om BlondinBella . Hon är en positiv tjej och kan kanske pigga upp din dag medan jag fortsätter oja mig över svenskarnas favoritturiststad.
P.S.
2008 kom en studie i nr 62 av Journal Epidemiol Community Health 2008 som jämförde föroreningarna i 26 europeiska städer: Reducing ambient levels of fine particulates could substantially improve health: a mortality impact assessment for 26 European cities för den som vill forska vidare om den skitiga luften.
I vilken skola går en "clown i overall" som skriker KÖP BLANDAREN?
Vilken lysande krönika Linda Skugge. Jag störtgillar citatet:
Men när jag blir allvarlig och tjatar om KTH börjar de bara fnissa. Det är det sista stället där en ung cool brud tänker sätta sin fot. KTH har minst sagt problem med sitt varumärke. Ett fåtal av studenterna där har byxorna i armhålorna, mat i fickorna och kutryggig hållning men i mångas ögon utgör de den generella bilden av en student på KTH.
Hur mycket de än försöker förändra den bilden så saboteras de varje år av att ett gäng clowner i overall går ut på stan och skriker ”Blandaren”.
Ha ha, min egen make hoppade av efter bara två veckor just av den anledningen faktiskt. Men han började på den byfånigaste av alla linjer också med astöntig nollning, så han får skylla sig själv. Läkarlinjen var en helt annan grej tydligen.
Något jag reflekterar över dagligen här i Barcelona är att påfarten till motorvägen är galet farlig. Bara en lämna-företrädesskylt och sedan gasa upp från 0 till 100 på helst en sekund, eftersom det inte finns någon extra fil som i Sverige utan man ska ut i körbanan direkt och bara hoppas att någon bil inte kommer farande i 150 knyck och kör på oss bakifrån.
Dessutom blir det alltid översvämingar på gatan. På väg upp till bergen i helgen såg vi en bil som kanade fram, som på is, rakt över vägbanan. Vattenplaning. Hann åka förbi innan vi såg om han blev påkörd bakifrån eller inte.
När det regnat finns det knappt några brunnar som samlar upp vattnet och det går knappt att gå gatan fram.
Med detta vill jag säga att det verkar saknas VÄG- och VATTEN ingenjörer i det här landet, så vi i Sverige ska vara tacksamma för våra duktiga KTH-elever, hur töntiga de än må vara när de börjar skolan.
Men när jag blir allvarlig och tjatar om KTH börjar de bara fnissa. Det är det sista stället där en ung cool brud tänker sätta sin fot. KTH har minst sagt problem med sitt varumärke. Ett fåtal av studenterna där har byxorna i armhålorna, mat i fickorna och kutryggig hållning men i mångas ögon utgör de den generella bilden av en student på KTH.
Hur mycket de än försöker förändra den bilden så saboteras de varje år av att ett gäng clowner i overall går ut på stan och skriker ”Blandaren”.
Ha ha, min egen make hoppade av efter bara två veckor just av den anledningen faktiskt. Men han började på den byfånigaste av alla linjer också med astöntig nollning, så han får skylla sig själv. Läkarlinjen var en helt annan grej tydligen.
Något jag reflekterar över dagligen här i Barcelona är att påfarten till motorvägen är galet farlig. Bara en lämna-företrädesskylt och sedan gasa upp från 0 till 100 på helst en sekund, eftersom det inte finns någon extra fil som i Sverige utan man ska ut i körbanan direkt och bara hoppas att någon bil inte kommer farande i 150 knyck och kör på oss bakifrån.
Dessutom blir det alltid översvämingar på gatan. På väg upp till bergen i helgen såg vi en bil som kanade fram, som på is, rakt över vägbanan. Vattenplaning. Hann åka förbi innan vi såg om han blev påkörd bakifrån eller inte.
När det regnat finns det knappt några brunnar som samlar upp vattnet och det går knappt att gå gatan fram.
Med detta vill jag säga att det verkar saknas VÄG- och VATTEN ingenjörer i det här landet, så vi i Sverige ska vara tacksamma för våra duktiga KTH-elever, hur töntiga de än må vara när de börjar skolan.
lördag 31 januari 2009
Nu ska jag släppa kontrollen.
Maken bestämmer helgens planer, hotell är bokat och nu är vi på väg norrut.
fredag 30 januari 2009
Barnflicka sökes.
I mars kommer vår fantastiska barnflicka att flytta tillbaka till Sverige. Vi letar nu för att hitta en nästan lika underbar tjej som kan hjälpa oss att ta hand om våra barn och vårt hem på deltid eller heltid.
Kvalifikationer: Minst 20 år gammal, erfarenhet av barn och vara duktig på att laga mat!
Kontakta mig via e-mail på maria(at)agrell.com om du är intresserad.
Kvalifikationer: Minst 20 år gammal, erfarenhet av barn och vara duktig på att laga mat!
Kontakta mig via e-mail på maria(at)agrell.com om du är intresserad.
Multitasking.
Här jobbar jag.
P.S. Hej alla katalanska tjuvar som kan översätta min blogg, här finns det datorer att hämta. Kom och ta. Jag får skylla mig själv som visar upp min arbetsplats och kära tekniska ägodelar online.
torsdag 29 januari 2009
Jämställdhetsdiskussionen.
Jag är med i några kvinnliga nätverk i Sverige, bl.a. Maria Forsséns Shenet och Morsorna, startat av Linda Skugge.
Nyligen skrev en av medlemmarna, Katerina Janouch, en intressant artikel om jämnställda män i tidningen "Allt om Barn" och genast började alla i nätverket diskutera ämnet.
Själv upplever jag att jag har svävat ut åt något totalt osvenskt håll. I jämförelse med mina grannars män tycker alla att min man är helt fantastisk som klarar av att ta hand om barnen själv en hel helg. Att han dessutom kan baka och lagar mat upplevs som extremt exotiskt.
Fast i jämförelse med svenska normala män som tar ut halva föräldraledigheten, tvättar och hämtar på dagis skulle han inte riktigt nå en topplacering.
Dessutom har vi hjälp hemma på ett helt annat sätt än de flesta svenska familjer, vilket gör att vi inte heller bråkar om vem som ska göra vad, även om jag vet att det anses smått omoraliskt i Sverige.
Dessutom har vi hjälp hemma på ett helt annat sätt än de flesta svenska familjer, vilket gör att vi inte heller bråkar om vem som ska göra vad, även om jag vet att det anses smått omoraliskt i Sverige.
Upplever att jag helt lagt ned jämställdhetskampen och konstaterat att vi båda två gör det bästa vi kan. Och även om det inte alltid är precis rättvist, så blir familjen harmoniskare om vi båda försöker skippa tjatet.
Jag blev alldeles varm inombords när jag hittade denna fina inbjudan i brevlådan.
Ni som aldrig träffat Eva & German, deras dotter Zoe och hunden Coco vet inte att denna teckning är som en bild av familjen. Tänk den som hade en sådan talang. Imorgon kväll blir det partaj.
Eftersnack.
Jo, middagen igår var fantastisk. Helt fenomenala rätter. Eleganta. Intressanta. Katalanska. High End.
Tydligen hade den lilla krogen en stjärna i Guide Michelin och avsmakningsmenyn på åtta rätter och lika många vinsorter var inte riktigt något man bara slinker in och käkar en vanlig vardagskväll.
Förutom min man då - och hans naiva fru.
Det så förödande amerikanska tankesättet att krediträkningen ändå inte ska betalas förrän om en månad verkar fortfarande styra vår vardagskonsumtion.
onsdag 28 januari 2009
Veckans date.
Ikväll har jag en dejt med min man. Vi ska äta mat på Cinc Sentits strax före nio.
P.S. Det här med blogg är ju helt sjukt. Som om någon bryr sig om var och när jag ska äta middag ikväll. Men jag tänkte att om maten är god så kan ju någon annan få ett bra restaurangtips...eller något. Eller också tänkte jag inte alls.
Nu är min digitala flytt klar.
Skrivare inkopplat, nätverk uppkopplat, Skype och Spotify nedladdat, kontakter, bilder och dokument överförda via USB till min Mac.
På min gamla PC spelar just nu Max, datorn nya ägare Club Penguin och chattar online med sin klasskompis Peter.
tisdag 27 januari 2009
Borde kanske koppla ner.
Kom precis på att jag arbetar oerhört effektivt på flygplan. Man vet att man har ungefär tre timmar på sig. Varken mer eller mindre. Och då måste man bara bli klar innan batteriet tar slut.
Jag blir oerhört fokuserad och det är tekniskt förbjudet att kolla mailen eller glida iväg ut på nätet och på så vis riskera att fasta i något stickspår.
I vanliga fall har man ju hela dagen på sig...
och vips är dagen slut.
Jag blir oerhört fokuserad och det är tekniskt förbjudet att kolla mailen eller glida iväg ut på nätet och på så vis riskera att fasta i något stickspår.
I vanliga fall har man ju hela dagen på sig...
och vips är dagen slut.
Nätverket IRL
Facebook har en ny funktion där man kan visualisera sitt eget nätverk och programmet klustrar ihop vännerna i olika grupper beroende på vilka andra som känner varandra och från vilken plats.
Om man inte orkar köra leksaksbilar med de söta barnen någon kväll kan man ju leka med detta istället.
Mellan mina tre digitala världar.
Just nu skriver jag på min jobbdator, en liten Sony med engelskt tangenbord som jag använder för mitt senaste uppdrag, hemma har jag min gamla Dell dator där hela mitt digitala liv existerar och inom kort måste jag börja föra över de viktigaste dokumenten till min nya Mac som framöver förhoppningsvis kommer att kännas som min nya förlängda kroppsdel.
Idag skedde det första avgörande steget i och med att jag numera hämtar hem mailen till min Mac. Det är stort.
Känner hur beroende jag är av att ha allt samlat på samma ställe. Köpte ett USB-minne på 16 G igår.
Det tog 1,5 timmar att ladda över alla fjolårets 3000 bilder från min PC till USB-minnet. Sedan tog det endast 30 sekunder att ladda över samtliga bilder från minnet till min Mac.
Tror min nya Mac fjäskar för mig.
Idag skedde det första avgörande steget i och med att jag numera hämtar hem mailen till min Mac. Det är stort.
Känner hur beroende jag är av att ha allt samlat på samma ställe. Köpte ett USB-minne på 16 G igår.
Det tog 1,5 timmar att ladda över alla fjolårets 3000 bilder från min PC till USB-minnet. Sedan tog det endast 30 sekunder att ladda över samtliga bilder från minnet till min Mac.
Tror min nya Mac fjäskar för mig.
Facebook.
Det här med att "adda" folk på Facebook. Jag känner mig alltid elak när jag ignorerar någon, men jag vill bara ha med människor i mitt nätverk som jag har (haft) eller vill ha någon form av relation med; vän, kollega, släkt, medlem i samma klubb/nätverk, barndomsvän, bloggkompis, bekant från förr eller så. Helst ska man ju typ ha träffat människan någon gång.
När det är ett namn jag inte alls känner igen brukar jag först alltid messa och fråga: "förlåt men mitt minne sviktar, hur känner vi varandra?", ibland får jag inget svar, ibland skriver de att de tyckte jag var söt och att de skulle vilja lära känna mig (det syns ju att jag är gift!) och ibland svarar de något om att vi setts på ett seminarium för 100 år sedan...
Hittills har jag kanske tackat nej till närmare 100 personer som jag inte känt alls. Varför gör folk så?
När det är ett namn jag inte alls känner igen brukar jag först alltid messa och fråga: "förlåt men mitt minne sviktar, hur känner vi varandra?", ibland får jag inget svar, ibland skriver de att de tyckte jag var söt och att de skulle vilja lära känna mig (det syns ju att jag är gift!) och ibland svarar de något om att vi setts på ett seminarium för 100 år sedan...
Hittills har jag kanske tackat nej till närmare 100 personer som jag inte känt alls. Varför gör folk så?
måndag 26 januari 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
View Maria Agrell's profile
