Det här med att "adda" folk på Facebook. Jag känner mig alltid elak när jag ignorerar någon, men jag vill bara ha med människor i mitt nätverk som jag har (haft) eller vill ha någon form av relation med; vän, kollega, släkt, medlem i samma klubb/nätverk, barndomsvän, bloggkompis, bekant från förr eller så. Helst ska man ju typ ha träffat människan någon gång.
När det är ett namn jag inte alls känner igen brukar jag först alltid messa och fråga: "förlåt men mitt minne sviktar, hur känner vi varandra?", ibland får jag inget svar, ibland skriver de att de tyckte jag var söt och att de skulle vilja lära känna mig (det syns ju att jag är gift!) och ibland svarar de något om att vi setts på ett seminarium för 100 år sedan...
Hittills har jag kanske tackat nej till närmare 100 personer som jag inte känt alls. Varför gör folk så?
tisdag 27 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
4 kommentarer:
Jag är också med om det, vissa verkar tycka att Facebook är ett sätt att lära känna nya människor, dejta osv. Så är det inte för mig, jag använder det för att hålla kontakten med nuvarande vänner och bekanta samt att reconnecta med gamla vänner. Jag har läst din blogg länge, är granne med dig (Poble Nou) och har väntat på samma flyg som din man, var även på samma inbjudan till julmiddagen som du, men inte skulle jag adda dig på Facebook...man är kanske svensk? :)
Roligt att du läser min blogg.
Nämen det här måste vi reda ut. Har vi träffats? Vilken inbjudan till julmiddag?
Är du med i SWEA? Eller mammagruppen? Jag som tror/tycker jag känner de flesta svenskor här i stan.
Maria
Hej! Nej vi har aldrig träffats :) Jag började läsa din blogg när jag flyttade hit i maj 2006. Det var julmiddagen på IKEA i december jag tänkte på, kunde dock aldrig gå... är relativt ny medlem i handelskammaren och jobbar utanför Barcelona så kan inte gå på luncherna. Men det var rätt komiskt att sitta mittemot din man i CPH och fundera på var i helsike jag kände igen honom ifrån ha ha! Jag har inga barn, annars hade vi säkert träffats på nåt sätt. Jag har två fd kollegor som jobbar på din mans företag nu, Frida och Nicky. Kanske ses vi snart på nån träff med handelskammaren :)
Ha ha, vilken liten värld.
Maria
Skicka en kommentar