Min personliga maskin.

Oftast är jag så fokuserad på det man ska göra att själva kroppen där hela mitt medvetande bor glöms bort.

Om jag nu tänker på min kropp som en maskin kräver den rätt mycket service och ofta är det någon del som inte riktigt fungerar perfekt.

Just nu har jag några delar som skulle behöva reservdelar: mina knän behöver en ordentlig utredning, min rygg har de senaste 20 åren krånglat, två naglar väntar på att växa till sig, en tand gör ont och magen lever sitt eget liv.

Sedan bara det här dagliga skötseln. Borsta tänderna både morgon och kväll, tvätta, borsta och torka håret med jämna mellanrum, ansa naglarna varannan vecka, klippa och tona håret en gång i kvartalet, duscha varje morgon och träna kroppen så den orkar med allt den ska göra.

Eftersom man ska göra allt detta även på två små killar så brukar jag prioritera ner min egen kropp. Mitt yttre skal riskeras att förfalla.

Förutom det ska man fixa så den helst ser snygg ut också. På något sätt. Försöka orka sminka mig med åtminstone mascara på morgonen och inte glömma att ta bort den innan jag ska sova.

Bränsle behöver den också. Mat i olika former. Helst många olika sorters vitaminer och fibrer. En bil tankas enkelt på en bensinmack. Människans bränslebehov tar betydligt längre tid att tillreda. Två till tre timmar går åt varje dag för att fylla på depåerna, en halvtimme på morgonen, en timme på lunchen och lika lång tid på kvällen.

Sedan är det ju viktigt att inte stressa. Då gör magen ont. Hur ska en enkel människa hinna med? Fast en trasig kropp i tidig ålder är också ett högt pris att betala.

Måste boka tandläkartid, frisörtid, hämta provsvar, boka läkartid och ta mig tid att träna. Den här hyddan får inte förfalla. Jag ska ju bo här inne i minst 80 år.