Det är i mötet med andra vi visar vilka vi är och vart vi är på väg.

Har precis läst klart boken Medmänniskor av Stefan Einhorn och förutom sista kapitlet som lämnade efter sig en frustrerande känsla, var det en bok som lyfte upp min själ och fick mig att vilja bli en bättre människa.

Gillar särskilt historien om försoning och förlåtelse med budskapet att även om människor varit elaka, så ska man inte låta hatet gro i sin kropp, utan genom förlåtelse kan man själv gå vidare utan bitterhet:

"Han är en liten människa och kunde inte hantera situationen då och han kan det fortfarande inte. Jag förstod att det var upp till mig att försonas med honom och gå vidare i mitt liv. Alternativet var att jag skulle leva mitt liv nedtyngd av hat och därmed vara känslomässigt bunden till en människa som var min största fiende"