Jo, det där jag skrev om bostadsproblematiken innan jag började yra iväg om alla möjliga språk man kan läsa min blogg på. Ja, det med rubriken: hur snäll måste man vara i ett äktenskap.
Resonera gärna kring detta med mig i kommentarsfältet för jag känner mig lite osäker och vilsekommen i denna fråga. Ja ja, jag förstår att jag måste lösa detta själv i samtal med min make, men ändå, här skulle jag behöva några goda råd på vägen.
Så klicka i kommentarsfältet och ge dina ärliga synpunkter, supertack. Och kram.
onsdag 21 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
5 kommentarer:
jo de har varit väldigt jobbigt, men allt är verkligen så mycket bättre nu =) Kram
Från en okänd som brukar läsa din blogg, hittade den när min man jobbade där nere för ett par år sedan:
Eftersom jag har fått intrycket att du verkar vara i Barca mycket mer än din man är eftersom han verkar resa mycket, och därmed tar mer av "tråkansvaret" för att vardagen ska funka, är det för mig självklart att ni ska bo på ett ställe där det är så enkelt för dig att få ihop det som möjligt. När han är hemma mer och kan ta mer av vardagsansvaret så tycker jag ni kan diskutera ställen längre ut med längre pendlingsavstånd. Vill inte han se så mycket av barnen som möjligt när han dessutom väl är hemma?
Min man bodde i Barcelona ett år efter vi gifte oss (han fick flytta hem strax innan sonen föddes, nu bor vi väldigt centralt i Stockholm); något jag gillade med stan är att det ändå fanns en hel del öppna parker etc. Särskilt i området där ni bor kan man ju bo så att man har riktigt nära till havet dessutom. Jag har faktiskt inte fattat varför man ska bo i en storstad om man ändå vill bo ute vid naturen (förutsatt att man har råd att bo centralt då)? Vill man bo nära naturen är det ju bättre på alla sätt att bo i en mindre stad, om det nu är naturen/egen tomt man är ute efter.
Jag märker ju på alla mina stressade kompisar som bor i förorten hur jobbigt det är, och när man inte kommer hem förrän vid 6 så orkar ju ungarna knappt gå ut och leka i trädgården ändå, om de nu skulle hinna för då hinner man ju egentligen mest bara äta och sedan i säng. Hur stressade de blir när trafiken får infarkt och det är ännu längre köer än vanligt ska vi inte tala om... Helgerna, ja då hinner barnen vara i trädgården och leka själva och tur är ju det eftersom föräldrarna är upptagna med att ta hand om huset. Nu har vi en bra innergård där jag bor, och har man det så tycker jag det duger väl så bra som en egen trädgård. Vi har sommarstuga dock (delad med min familj), och det känns lite bra så sonen får springa på lite gräsmatta ibland också.
Sedan vet jag ju inte om det skulle vara bättre för äldsta sonen att bo närmare hans skola? Det är ju också en aspekt förstås, men så länge han inte tycker det är jobbigt att pendla kanske det är OK då, det ger väl honom tid att varva ner (och spela spel då verkar det som :-) ).
Man måste väl i allmänhet inte teckna ett hyreskontrakt på 5 år, så ni kan ju alltid flytta senare. Mina 5 cent är fortfarande att den som har största ansvaret för att sy ihop vardagen har större tyngd i sina argument. Det är jättelätt att vilja saker som låter fint och härligt men som gör det jobbigt i vardagen när man sällan är den som måste ta konsekvenserna av det. Hyra stuga nära att åka ut till på helgerna istället kanske som någon föreslog? Det är ju ändå då man har tiden att utnyttja en trädgård!
Lycka till med diskussionen, den är inte lätt!
//Helena
Ja, Helena har lite rätt, ungefär som jag skulle ha skrivit. Vi bodde ju i Valldoreix i 3 àr och barnen pendlade till Esplugues. Det var jobbigt för dem fast de klagade inte för mycket. Kunde dock bli 4 timmar i buss varje dag. Och du ska veta att luftkonditioneringen inte alltid fungerade. Jag körde dem ocksá 2-3 ggr i veckan. Köer, livsfarliga situationer och en enorm frustration. Kom fram svettig och arg till skolan för det mesta... Pá en bilfri dag tog det bara 15 min till skolan, men vem ákte till skolan pá en söndag? Efter en galen 3 timmarsfärd till skolan ( även bussarna kommer försent nästan varje morgon) gick jag in pá ett mäklarkontor och tog första bästa lägenhet i Esplugues. Vi tillbringade ju bara ett ár där innan vi flyttade tillbaka till Schweiz, men VILKEN LYX att slippa köra, att kunna gá till skolan pá 5 minuter, att kunna cykla till Plaza Catalunya och att vakna 1 timma senare varje morgon! Försök att hitta ett hus i Esplugues med trädgárd, sá blir alla nöjda. Barnen kan promenera (sunt), Maken fár sin trädgárd, du kan cykla downtown, barnens skolkompisar bor närmare, ni kan vakna senare, och det är 10 minuter till flygplatsen. MEN havet är inte sá nära och förorten är ju trots allt inte livet i Barcelona pá riktigt... Under vára 3 ár i bil och buss, ság vi ca 100 seriösa olyckor samt skolbussen som barnen ákte med, krockade och tanten som jobbade med chauffören flög genom rutan och krossade ansiktet. Hon kunde aldrig mer jobba...Nä fy, flytta närmare skolan. Bara nágra tankar, kära Maria.
Kram,
Lena
Hej Maria!
Det är inte lätt det där att att veta var man ska bestämma sig för att bo. Man får fråga sig själv vad som är viktigast? Närheten till skolan? Närheten till nöje? Närheten till stranden? Närmre till flygplasten om någon resor ofta? etc etc
Vi är i precis tvärtom situation, bor lite "off" för vad Bcn har att erbjuda. Vi söker med ljus och lykta ett läckert boende downtown, eftersom vi vill ha allt som Bcn kan erbjuda nära till hands.
När vi letade boende i Bcn hittade vi lägenheter med den standarn som en svensk oftast eftersöker i de området där ni bor nu. Uppväxt på kusten i Sverige hade vi önskemål att bo nära stranden. Som klippt och skuret att bo vid Mar Diagonal. MEN, det var långt till skolan.
Dagarna i skolan är mycket längre här, så vi bestämde oss för att ha lite kortare pendelingsavstånd. Vi prioriterade närheten till skolan eftersom vi jobbar hemma ifrån. Det blev Vallvidrera. Kunde bli skönt med lite "lantluft" (trodde vi). Hmm.
Snabbt insåg vi att om vi bor i centrum har vi det mesta inom räckhåll. Det går lika fort för yngsta dottern att åka till skolan från centrum, vi har närmre till stranden, närmre till kulturutbudet. Till flygplatsen är det hugget som stucket. Samt att den äldsta dottern tycker att när vi bor i en storstad ska vi bo i STAN inte på LANDET. Det "suger" som tonåringar säger. Om vi blir sugna på att se vildsvinen i skogen samt den underbara utsikt vi har över Barcelona, så tar vi en dagsutflykt hit upp.
Ni har mindre barn än oss, då resonerar man annorlunda.
Jag håller med tidigare inlägg att den som är mest hemma i vardagen, den rösten måste väga tyngre, var boende ska vara.
Lycka till/M
Åh vilka bra tips. Jag har nämligen boende-prat-kväll med min man på onsdag och då ska jag skriva ut alla era svar och ha som diskussionsunderlag...
TACK.
Skicka en kommentar