Jag tittar på mina söner. De sover sött här intill mig. Jag uppskattar mina barn kanske ännu mer nu när jag jobbar intensivare och reser mer.
Fast lite märkligt känns det att vakna i Tyskland samtidigt som maken sitter på ett flyg till London och jag själv inte landar i Barcelona förrän sent på kvällen.
Är tacksam för att barnvakten inte fick akut magsjuka....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
2 kommentarer:
Hej!Jag vill bara säga att jag inte gillade din blogg från början, men någonting fick mig att fastna och nu har jag läst den i ett år! :)
Och så skulle jag vilja säga något annat, jag är 25år, har sambo,barn, universitetsutbildning. Vill mycket med mitt liv men har nu "fastnat", det är svårt att hitta jobb inom det jag är utbildad till men jag kämpar på!Drömmarna och målen för mig framåt! Nu till saken:
DU är en inspirationskälla, varje gång jag tittar in här så får jag energi och smittas av din livsentusiasm och din ambition. Du kanske inte själv tycker att alla inlägg känns så positiva men jag ser din drivkraft och den smittar av sig!Du har av någon anledning gjort avtryck i mig!TACK!!!!
(och lycka till med framtida projekt!)
Mvh. Hanna
Vilken underbar komplimang. Tack.
Det är ju precis det vill uppnå: motivera och inspirera människor att försöka trotsa sina rädslor och identifiera och realisera sina livsdrömmar:)
Skicka en kommentar