Snäll, snällare, snällast.

Tillbaka i Barcelona igen.

Jag är inte riktigt den gulliga-tjejen-typen. Jag kan vara rätt rak och tydlig. Och bli riktigt arg emellanåt. Förmodligen uppfattas jag som lite för tydlig. Men själv känner jag mig rakryggad och supersnäll.

Om jag kan utföra tjänster till nytta för människor så gör jag det gärna. Kopplar ofta ihop folk som behöver varandras hjälp i olika sammanhang. Sånt är jag bra på. Men jag myspratar inte gärna om ingenting. Det gör nog att jag kan uppfattas som nonchalant ibland.

Nog om mig. Nu ska vi prata om min fantastiska franska vän Eva.

Hennes gravida tyska syster och knäopererande kirurgmake fick låna vår våning när vi var i Sverige. Inget märkvärdigt med det. Vi lånar gärna ut den till behövande om vi ändå inte är i stan.

Men Eva är inte som jag, som snyltar på svenska släkten utan städa efter sig. Nä, Eva är den schyssta snygga tjejen next door. Hon kör ut och möter oss på flygplatsen, trycker in alla våra nio väskor i sin stora bil och kör oss ända hem till dörren och sedan när vi kommer upp upptäcker jag att hon fyllt kylen med både kvällsmat och frukost samt givit oss choklad, champagne och en CD med Carla Bruni i present.

Av henne kan jag lära mig massor.

Nu är jag alldeles glad i hela kroppen.