Jag kom precis på att det är ju de där sakerna som man ändå inte gör som man stressar mest för. Det verkar dumt. Bättre att koncentrera sig på att göra färre grejer och göra dem bra och strunta i resten.
Och sedan hitta en metod att ignorera känslan av dåligt samvete.
Som idag, vi är bjudna till våra franska grannar på någon sorts eftermiddagsmingel vid femtiden med ett gäng bekanta. Men jag får inte ihop det nu när jag är själv med barnen, utan tog istället hänsyn till att den ena killen behövde sova middag och den andra måste äta.
Borde ringa, men skäms för att jag inte klarar av att styra upp mitt liv bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du är duktig. Rätt prioriterat.
Dåligt samvete kommer man ändå inte undan.
kram
Tack syster.
Skicka en kommentar