Som en respons till Evergirls önskan: "Vi vill förstås höra om vad du gör, men gärna även veta var du gör det."
Gårdagen:
Det regnar på morgonen, jag orkar inte cykla utan tar en taxi till mitt möte med revisorn mitt i stan. Hinner med att svepa en kaffe efteråt i den nya saluhallen Mercado de Santa Caterina och där stöter jag ihop med min väninna Eulalia och två av hennes döttrar och vi pratar en stund.
Eftersom jag är sen slänger jag mig in i en taxi igen för mitt lunchmöte på restaurang Rita på C/ Aragó, men kön är lång, så jag, min kollega Sascha och Magnus från Golden Gekko går vidare via Pau Claris till ett annat hak på C/ Valencia istället där jag käkar kött.
På min promenad tillbaka till kontoret i Borne går jag på gatan Via Laietana och möter Eva och Omar som driver IS Internationella Skolorna på trottoaren. Vi pratar om senaste lunchen på Handelskammaren där vi sågs senast.
I Stockholm träffar jag alltid bekanta på gatan när jag är hemma, men i Barcelona brukar det bara hända i mina egna kvarter. Gårdagen bevisar att mitt nätverk har vidgats och jag börjar få en hemmakänsla i city även här.
Innan jag går vidare är jag tvungen att att ta upp mina solglasögon för första gången på länge för att inte bländas av strålarna.
P.S. Men allvarligt, den här texten är ju hur tråkig som helst. Jag är uppenbarligen inte duktig på att skriva reseberättelser.
onsdag 4 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
5 kommentarer:
;-) Det kommer.
Allvarligt talat, en av texterna som jag minns bäst från din blogg var för några år sedan när du skrev om hur din morgon såg ut som mammaledig... vill minnas att du brukade gå till något café varje dag och beställa ungefär samma sak. Du brukar skriva så jättebra små texter/"vardagsbetraktelser" när du är i Stockholm ju... men vi frusna svenskar vill ju höra om Barcelona också. :)
En vacker dag kanske jag också springer in i dig ;-)
Barcelona är inte så stort och du jobbar runt hörnet från min lägenhet - jag lär inte missa dig för det springer inte runt så många långa blondiner på dessa gator... ;-)
Evergirl. Ok, jag förstår vad du menar. Jag tror helt inte att jag har DET i mig just nu. Jag jobbar för mycket. Man behöver den där drönartiden för att vara kreativ.
Sara. Ja, det vore trevligt :)
Kära Evergirl borde veta lite hut och förstå attt det här texten var jättefin, skojig och vacker på alla sätt. Ta det lungt Maria, det är bra så här. Behövs inga svävande beskrivningar som gränsar i det poetiska. Eller nåt.
Angående min beklagande kommentar till föregående inlägg så har jag tänkt om och tänkt tillbaks. Tillbaks på den tiden jag själv bodde i Barcelona. Visst tyckte att livet var härligt men klagade ju jämt och ständigt och tyckte Sverige var minsann helt fantastiskt. Sedan nu sitter jag här och klagar på Sverige och tycker Spanien är det enda rätta. Hjälp, moderna människan idag blir ju aldrig nöjd.
Hur som helst. Fint inlägg.
Elisabeth.
TACK Elisabeth jag skriver som jag skriver. Ibland lite bättre och ibland bara tråkigt.
Sedan är det ju det där med "gräset är grönare känslan", som man får jobba lite med...
Skicka en kommentar