Jag vill inte verka som en gammal bitterfitta, men någon jäkla gräns måste det väl ända finnas bland äckliga mobilbolagsgubbar.

torsdag 19 februari 2009

Jag vill inte verka som en gammal bitterfitta, men någon jäkla gräns måste det väl ända finnas bland äckliga mobilbolagsgubbar.

Spana in gubben som verkligen inte tittar på demon utan bara på bruden.

P.S. Svenska män särskiljer sig. Verkligen. Inga lättklädda brudar i de svenska montrarna. Svenskarna har tack och lov en modernare kvinnosyn.

8 kommentarer:

Anonym sa...: Bra att du reagerar, det tycks behövas.
Bibi; 10:10 fm
Anonym sa...: det är inte bara männen. kvinnor älskar att visa upp sig. sen att vissa i svergie förtränger det är en annan sak.; 7:30 em
Tove sa...: Men allvarligt Maria, tror du att män är annorlunda i andra branscher? Och tror du att svenska män verkligen skiljer sig från övriga män? Å andra sidan så kanske man inte skall ge männen hela skulden för lättklädda damer eller ?!?
Trevlig helg!; 10:48 em
Anonym sa...: Både män och kvinnor har nog svårt titta bort när de ser halvnakna av det motsatta könet. Så det är nog inte bara ett äckelgubbsproblem.

Det vore intressant att veta om den Svenska montern var lika välbesökt som de som hade lättklädda brudar hos sig.

Som kund skulle jag nog ta den svenska montern som seriösare den de övriga. Men så är jag också uppväxt i Sverige där det inte ses som rumsrent som i den övriga världen.

Jag bor i Tjeckien och här är också lättklädda brudar som marknadsföringstrick vanligt.

Bra eller dåligt men effekt har det tydligen.; 9:22 fm
Anonym sa...: Men skojar du eller? Itutad inbillad korrekthet. Vad är problemet? Att de inte blir "respekterade" för sina "inre" kvaliteter? Jag kan lova dig att du också tittar om du ser en snygg tjej med stora bröst och djup urringning på gatan. Killar gör det definitivt.
Och vad är problemet? Alla tycker väl om att titta på snygga grejer, eller?

Heja Sverige förresten. Alla går i jeans och dunjacka välkomnar invadrare och diskriminerar inte. Dessutom med stark maternalism...; 6:56 fm
Nic's NEWs sa...: intressant.....; 9:21 fm
Anonym sa...: Det verkar inte helt otroligt att även du påverkas av de lättklädda damerna, jag ser ju inga foton från de svenska montrarna i din blogg ej heller från andra montrar där det saknas lättklädda damer. Och vad det anbelangar svenska män så är min erfarenhet att de inte så sparsmakade när de kommer bort ifrån sina svenska sammanhang.; 6:55 em
Shadow sa...: Då ska du se mässorna i Manictown - lättklätt på gränsen till osmakligt och inget som helst samband med produkterna. Hälften av de besökande har systemkameror med enorma teleobjektiv.; 9:09 fm

Skicka en kommentar

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

torsdag 19 februari 2009