Jul med farmor och farfar.

Farmor Bibis blogg om deras julfirande här med oss i Barcelona nu under mellandagarna:

"Bereden väg för Barcelona.
Här är vi igen. Gläns över stad och strand, du stjärna i fjärran land, för nu är det jul igen för tredje gången i år - 27/12. Här skiner solen, och än är en och annan ros utsprungen. Nu har vi ljus här i vårt hus och palmen står så grön och grann i stugan klädd i röd ljusslinga. Julesnaps och julespis har vi med från Sverige, men julegröt och julegris fick stanna hemma. Avslappnade vilar vi ut efter julklappsmassörens heltimmesjobb. Midnatt råder, tyst det är i huset. Snart tar spanska julen slut, slut, slut. Palmegranen bär vi ut, ut, ut, men vi kommer snart igen, ty Barcelona är en trogen vän ock i februari månad. Härlig är jorden..."

Först tafsar hon på min man på stranden...

Min man är en strandraggare. Och det tackar jag för.

För några veckor sedan käkar vi lunch på stranden, köttfärspaj. Då kommer en kinesisk kvinna förbi och undrar om någon av oss ville ha massage. Det vill min man. Ted sover i sin vagn och jag läser Bamse för Max under tiden.

När hon är klar betalar jag. Och hör och häpna. Min man bjuder hem henne till oss! För att få massage igen. För hon var så fantastiskt duktig tycker han. Eh... Gör man så, undrar jag... Vi byter nummer, hon får vår adress och ikväll ligger jag raklång, nästan naken under hennes masserande händer i vårt vardagsrum medan Mannen lagar mat.

Inte alls dumt faktiskt.

Gröna dalar och vita berg. Julen i Spanien 2006.

Nä, det är inte alltid lätt att vara småbarnsförälder. Det är det sannerligen inte. Speciellt inte nu när vi har två barn märker jag. Leta skidkläder. Amma. Byta blöja. Plocka undan. Bråka. Laga mat till äldsta grabben. Packa bilen. Springa på toaletten. Torka bajs. Och försöka komma iväg innan dagen är slut. Det kan vara rätt meckigt.

Efter amning halva natten så är jag rätt mör på julaftonsmorgonen. Det är dags att käka frukost och bege sig ut i backen. Helst vill jag bara krypa in under täcket och somna om. För knappt två månader sedan födde jag barn och kunde varken gå eller sitta på över en vecka efteråt, men nu vill jag börja röra kroppen igen.

De senaste 12 vintersäsongerna har jag bara åkt snowboard, fast nu när jag ska hjälpa sonen i liften och i backen så är det enklare med skidor, så jag ska testa. Känner mig orolig innan vi tar liften upp. Men sedan...wow. Det är helt ljuvligt. Vacker utsikt. Solen skiner. Och skidorna nuförtiden svänger ju nästan av sig själva. Hur lätt som helst. Vilket flow.

Visst är det så. Man måste kämpa och ha det lite besvärligt för att kunna få de här härliga upplevelsekickarna. Jag tror det. Uppe på berget känns det praktiska trixandet värt allt och livet blir så där extra underbart.

Picknick med bergsutsikt.

Skrattande babyn och cognac framför brasan på julaftonskvällen.

Liften upp till toppen - då blir man lika stolt som tuppen.

Snökanoner gör också spanska träden vintriga.

Max på väg att hämta sina skidor och köra ett sista åk.

God Jul önskar Maria med familj

Hoppas du får en underbar jul med mycket kärlek och kyssar.

Mot snön.

Nu åker vi upp till Pyrenéerna, två timmar härifrån för att få njuta av en vit jul. Masella nästa.

Hög på mat.

Jo, man är nog en junkie. En kick-junkie. Livet blir trist utan adrenalin. Men att klättar uppför berg och slänga sig ut är inte min grej. Det är för läskigt. Jag känner mig modig bara av att våga bo på 16:e våningen med terrass och lågt räcke. Knark är inte heller min grej.

Nä, jag blir hög av små vardagliga saker. Blir så ofantlig lycklig av mat. Det låter barnsligt, men det är sant. Känner oftast inte hur hungrig jag är. Är bara stressad, trött och arg. Och så plötsligt när jag tuggat några matbitar blir jag alldeles lugn och varm inombords. Avstressad. Man skulle nog kunna säga lycklig. Kanske är det amningsbrösten som skriker efter näring. Fast det måste smaka gott förstås. Annars funkar det ju inte.

Vad mer. Jo, njutbar är den stund på kvällen som båda barnen somnat - innan minstingen vaknar och vill amma igen. Och innan Mannen somnar i soffan! Det är väl den tiden man räknar som "kvalitetstid" för vuxenrelationen.

Saknar mina kampsportskickar. Måste hitta ett bra gym härnere. Finns det något härligare än att duscha efter ett tufft träningspass?

Och så resor förstås. Suget i magen när planet lyfter. Förväntan. Beredd på nya möten. Alltid rätt.

Hjälp, så tråkig jag är. Förutsägbar. Inget knark, sex eller farligt förbjudet. Mat och sovande barn - och en liten flygresa då och då. Det räcker för mig. Förresten jag glömde min egen sömn. Det är också underskattat. Kanske är det mer frid än adrenalinkickar jag söker just nu.

Skärpning. Ut och jaga äventyret nu lilla stumpan. Se så.

Klart man måste ställa upp när man är kung.

The show must go on.

Det är julavslutning på skolan idag. Sång och dans-uppträdande antar jag. Max hostade djupt halva natten och har ont i ena örat. En riktig jobbig förkylning alltså. Vi ringer fröken för att berätta att Max är sjuk.

Fast Spanien är inte som Sverige.

Fröken säger något i stil med; ok, han verkar ha öroninflammation. Men han måste komma hit en halvtimme före showen så att han hinner byta om till föreställningen kl. 15.30. De har övat jättemycket och Max behövs. Ge honom en aspirin en timme innan och försök vara här. Ni kommer att gilla julföreställningen.

Jaha ja. Mina väninnor i Sverige beklagar sig över att så fort dagisfröken ser en snorkråka i näsan (nästan) så måste man hämta hem ungen för att inte smitta ner de andra. Nu snackar vi några dagar kvar till jul och de tjatar in min sjuka son till skolan. Undras varför spanjorer knaprar mest pencillin i Europa typ...

Provocera vs moralisera.

Är det för att jag blivit äldre eller är jag för mycket svensk?

Jag vet inte, men jag blir provocerad och andra kanske skulle kalla mig moralist när jag upprörs över några detaljer jag möter i min spanska vardag:

1) När folk vevar ner rutan på sin bil och slänger ut skräp på gatan.

2) När bebisar sitter i famnen på någon vuxen i bilen istället för i en bilbarnstol eller sitter löst utan bilbälte där bak.

3) När bilister kör som idioter, byter fil utan att blinka, kör mot rött och jag tvingas blunda när jag passerar alla dessa läskiga bilolyckor.

4) När kassabiträdet nonchalant fortsätter att tala i telefonen med sin kompis fastän jag står i kassan för att betala.

5) När det slarvas med kvalitet i nya dyra bostäder. Snyggt på ytan, men fusk och billiga material överallt där det inte syns direkt.

6) När min son får godis i affären varje gång vi handlar och jag måste säga att vi får spara det till lördag.

7) När alla jobbar svart fastän skatterna är låga; t.o.m. min gynekolog på ett stort sjukhus!

8) När föräldrarna ger sina barn godis, chips och läsk som mellanmål på vägen hem från dagis/skolan.

9) När gravida och kvinnor med bebisar i famnen röker.

10) När det inte finns spanska skolor i en spansk stad - Alla skolor, som inte är internationella, i Barcelona har katalanska som undervisningsspråk.

Nu måste jag äta något gott och kanske vila lite, så jag blir lite mindre sur och bitter. Jag har ju valt att bo här, så jag får acceptera läget.

Vild och vacker.

Den fula ankungen växte upp och blev, nja inte riktigt en svan, men låt oss säga en prinsessa för att göra historien enkel. Den lilla prinsessan hittade till slut sin prins. Rosa moln på kärlekshimlen. Bröllop och ljuv musik.

Ett år senare föddes en liten prinsbebis, som växte upp och blev en alldeles underbar liten prinspojke.

Och alldeles nyss föddes ytterligare en liten prinsbebis i den gulliga lilla puttisnuttfamiljen.

Men helt plötsligt förvandlades den förstfödda prinspojken till en busig vilde. Nåja. Inte hela tiden. Inte alltid. Men tillräckligt ofta för att den gulliga mamma-prinsessan ska förvandlas till en elak häxa några gånger varje dag.

Den minsta prinsen vet ännu inte om att han är den stora prinsens favoritleksak, som man måste undersöka för att se hur mycket den tål innan den går sönder. Prinspojken funderar ut hur han ska göra för att få den lilla leksaken att börja gråta - innan mamman upptäcker leken och börjar skrika.

Fast då kan man alltid gosa lite. Och pussa på den minsta prinsen. Då blir mamma-prinsessan glad igen och känner sig som världens lyckligaste.

Thanks for coming.

Roligt att ni kom till vårt julbord i år:

Lena, Marcelo, Scarlet, Lily, Ellen, Madeleine, Pedro, Monica, Josep, Nils, Annika, Lars, Oscar, Ana, Joaquim, Oscar, Laura, Beatrice, Oliver, Orion, Gudrun, Lola, Cesar, Marta, Yaro, Aina, Elena, Diederik, Sarah, Eva, Federico, Michelle, Ricard, Josefine, David, Lisa, Ninnie, Eva, Fredrik, Dina.

Och tack till Carolina och Carin som hjälpte till i köket.

Är glad att det är så lätt att träffa människor här i Barcelona. Känns märkligt att vi för två år sedan bara kände David och Oscar av alla gästerna. Eller också är det så att vi borde byta namn till familjen ultrasocial. Jag bara älskar att ha vänner och bekanta hemma hos oss. Då trivs jag. Äta gott (eftersom Mannen är vår stjärnkock), dricka bubbel/julmust/glögg/vatten och möta vänliga ansikten och diskutera livet.

Olika öden. Annorlunda vägar. Men alla bor vi nu här i Barcelona. Människor från Sverige, Katalonien, Spanien, Argentina/USA, Venezuela, Tyskland och Italien.

Våra vägar korsas en mild decembereftermiddagen. Vi delar samma nu några timmar, innan alla åker iväg för att fira jul och nyår runt om i världen.

Hugs and kisses - until we meet again.

Oscar i stan.

Det går ju inte att ha vårt traditionsenliga julbord utan vår vän Oscar. Vilken tur att han flugit hit. I snart tio års tid har vi fixat julbord för våra vänner sista söndagen innan jul.

Vi började redan när vi bodde i Gamla Råsunda. Sedan har det blivit några gånger på Riddargatan i Stockholm och på Älgö. När vi bodde i Sitges hann vi med ett och nu här i Barcelona. Fast det är först imorgon.

Idag käkar vi pastasallad på stranden. Strax innan solen går ned. Lite småkyligt, men havet är alltid avkopplande.

Svenskar blir svenskare utomlands.

Så sitter jag där. Med tårar i ögonen. Och lyssnar till våra klassiska svenska Lucia sånger. På en restaurang vid Passeig de Gràcia, mitt i Barcelona.

Ser mina svenska bordsdamers gråtmilda ansikten. Vi är uppemot 25 svenskor som samlats till SWEA:s månatliga lunch. Denna dag är extra speciell förstås.

Det är Lucia. Och det är ju så vackert. Så svenskt. Man blir glad, allra längst in i hjärtat. Lyckotårar. Det är väl så. Det svenska blir så mycket viktigare när man inte är i Sverige. En stund senare kommer en manskvartett in på restaurangen och sjunger för oss. Gudrun Bruna dirigerar. Ljuvligt.

Katalanerna runt omkring oss på restauranger viskar. Undrar vad de säger. För oss känns det som hemma. Idag bryr jag mig inte om att jag är en invandrare som knappt kan kommunicera med lokalbefolkningen. Jag kommer ju alltid att vara och förbli svensk. Jämt. Så är det med det.

Efter något år i Spanien så känner jag allt större samhörighet med alla sk. nysvenskar i Sverige. Frågan är om de verkligen vill bli svenskar, för jag vill ju varken bli spansk eller katalan. Jag skulle heller aldrig platsa i Leijonborgs-språktest-Sverige - om det vore i Spanien. Inte heller vill jag fira alla spanska helgon för att jag bor här. Jag vill äta sill på midsommar och se ljus i håret på Lucia.

Nä, jag är inte särskilt integrerad, men min 5-åriga son är det. Precis som "andra generationens invandrare" brukar vara i Sverige. Fast det är klart, det är enklare att ingå i ett Expat-community där alla pratar engelska än att komma till ett land som flykting. De som flyr till ett annat land p g a rädsla, krig, fattigdom eller förföljelse har andra behov och förväntningar än oss som flyttar utomlands av nyfikenhet och äventyrslusta. Vi flyttar för att vi vill - de flyttar/flyr för att de måste.

Sveriges coolaste bebis.

Såklart det är en fånig tävling. Alla bebisar är ju bäst/sötast/coolast/underbarast - för sin mamma och pappa.

Men jag har ändå lagt in vår lille prins Ted på Amelias hemsida i tävlingen tillsammans med hundra andra gulliga bebisbilder.

Kunde inte låta bli.

Inte nog med det. Jag är också den förste att lägga upp en Välkommen till världen annons på Vi föräldrars sajt. Ted och åter Ted. Inser att jag precis som många andra nyblivna mödrar är helt odrägligt upptagen av min avkomma. Förstår att alla andra är inte är lika intresserade, men det bara blir så. Skyller på hormonerna.

Choklad med vispgrädde uppe i Montseny.

Dagsutflykt uppe i bergen med båda barnen. En timme nordväst med bilen. Max är stolt när han cyklar runt innan vi har picknick i det gröna. Vi sätter oss i en bortglömd hotellträdgård med utsikt över massiva berg och sluttande dalar. Bara natur. Tystnad. Gräsmattan påminner oss om sommaren. Höstlöven simmar runt i poolen.

Varmkorven värmer vi i en medtagen termos med kokt vatten, lagerblad, svart peppar, salt och socker. Plockar fram ketchup, senap, korvbröd. Allt blir gott utomhus. Chokladkakan bakade vi på morgonen. Sprutar grädde på kakan, i koppen och rakt in i Max förtjusta gap.

5-åringen hittar dinosaurieskelett i skogen intill. Lille Ted sover i sin vagn. Jag vilar på ett liggunderlag i solskenet och slumrar till. En fridfull eftermiddag.

Det är skönt att min man kommit hem igen. Vardagslivet blir så mycket roligare.

Megavardag när det är helg.

Alltid är det något helgon som ska firas. Fråga mig inte vilket, men nu är det helg här i Spanien i alla fall, två dagar denna vecka - och skolan är stängd onsdag till fredag.

Mannen är på jobb i Norden. Sover i tre olika huvudstäder och två småstäder på fem dagar. Så jag är själv med två barn och håller tummarna att jag ska klara av det. Jo, jag vet, miljoner kvinnor gör samma sak världen över, men jag är ju faktiskt nybörjare på att vara tvåbarns mor.

Min 5-åring är inte alltid helt nöjd med att den lille behöver så mycket uppmärksamhet hela tiden, så han har egna idéer på att locka till sig mamma. Som att spela fotboll inomhus. Eller att alltid och hela tiden vägra göra som mamma säger, oavsett om det gäller att klä på sig kläderna eller sitta vid bordet och äta maten. Eller att trycka på ALLA knapparna i hissen när vi ska upp på 16:e våningen. Eller varför inte hota lillebror med en fet smäll.

Det är också roligt att busringa, speciellt när jag ammar Ted och inte kan avbryta; Ringa någon av mina affärsbekanta via Skype på datorn och spela in meddelande till dem och säga ordet BAJS i varje mening. Det är jättekul, tycker Max.

Det gäller att ha TÅLAMOD och det är inte min starka sida. Men jag får sannerligen chans att öva. Nu har jag börjat med några strategier för att få det hela att fungera bättre:

Strategi 1:
Duscha mig själv så fort jag bara vaknar på morgonen, så att jag är klädd och stridsberedd och kan snabbt komma iväg ut till lekparken eller mataffären när det blir kris. Fast när Max skriker HJÄLP samtidigt som jag ammar Ted har jag inte riktigt löst ännu.

Strategi 2:
Planera MATEN supernoga. Max blir helt sjövild när han är hungrig. Och jag också. Problemet är bara att jag inte är världens duktigaste kock och orkar inte laga mat när jag själv är hungrig och glömmer bort att laga innan jag är hungrig. Så det här med maten är oftast ett bekymmer. Nu har jag planerat i förväg. Lagade några rätter jag klarar av; kycklingcurrygryta och köttfärssås typ och frös in förra veckan, så nu går micron för fullt. Ett annat enkelt trick är att alltid ha massor av frukt hemma.

Strategi 3:
Aldrig vila. Alltid på topp - hela dagen. Så fort den lille sover och den store leker, så antingen diskar jag i köket, hänger upp blöt tvätt eller plockar undan kläder och leksaker. Eller smygbloggar lite. När lugnet blir kaos gäller det att vara redo.

Strategi 4:
Leka. Helst utomhus. Länge. Öva cykla, klättra på lekstugans tak i parken, spela padel på innegården, lira fotboll samtidigt som jag har på mig praktiska amningströjor så vi slipper gå in för att ge Ted mat. Favoritlelar inomhus; lägga pussel, spela schack, kriga med riddarna, rita och klippa i tidningar. Min 5-åriga kille har hur mycket energi och nyförlösta ammande mamman försöker hänga på.

När lovet är slut och skolan börjar igen - då ska jag vila och göra vuxengrejer. Längtar till några minuter över för att fixa med årets julkort.

P.S. Fjolårets julkort från familjen Agrell bifogas.

Dopp i havet i december.

Vi promenerar längs stranden på väg för att äta lunch på Bestial. Solen steker. Jag går i min svarta t-thirt och känner mig varm. Mormor också.

Vi ser några som badar och närmar oss nudiststranden. Själv får jag tyvärr inte bada eftersom jag precis fött barn, men jag har med en extra handduk till Ted. Nu får vi användning för den. Min modiga mor doppar sig i havet.

Det är december. That's Barcelona folks.

White Christmas after all.

Äntligen snö i Masella, 2 timmars bilresa härifrån Barcelona. Det ser ut att bli en en VIT JUL för oss i Spanien också i år, för nu har vi bokat hotell så vi kan åka skidor uppe i Pyrenéerna på självaste julafton. Känns rätt ok.

Mera party tonight.

Julfest hos Pedro & Madeleine ikväll.

Tuffa Lisa syns också (till vänster) på bilden med kvällens värdpar.

Max stannar hemma med mormor och tittar på nyköpta DVD:n Cars och äter fruktsallad med glass till efterrätt, medan lillebror Ted tvingas bli en riktig partyprins. Oh yes! Puss o hej.

Party!!!

Ikväll blir det Cava-mingel med anställda och respektive för att inviga Mannens nya kontor för Telemedicine Clinic på 21:a våningen i Torre Mapfre.

Det ska bli kul. Party party. Hurra hurra.

Förresten, hur ska jag hinna bli snygg tills dess? Coola kläder förstås. Måste fundera... undras vilken amningströja jag ska ta... någon svart med långa armar - eller svart med korta ärmar? Jättesvårt val.

Adminstration.

Tänk så lite byråkrati det är i Sverige. Här springer jag dagligen till olika myndigheter. Måste fixa personnummer och pass till Ted, patientbricka till båda barnen, spansk föräldrapenning och barnbidrag till Ted. För varje ärende krävs att man besöker minst 5 olika myndigheter - personligen. Helst med Mannen i släptåg också. Fråga mig inte varför. Nu har jag ett gäng dokument med stämplar och signaturer. Fast mer än hälften återstår.

Har besökt lokala kommunkontoret, försäkringskassan, vårdcentralen, svenska konsulatet, folkbokföringen, skattemyndigheten etc. Jag letar vägbeskrivning och bussförbindelser via webben och när jag väl kommer fram finns sällan någon ramp eller hiss för barnvagnen, utan Ted får studsa nerför trapporna. Inte heller kan någon engelska förstås, utan jag tragglar på med min dåliga spanska i ständig presens.

Och så måste jag vaccinera båda barnen. Lyckligtvis har jag hittat en fantastisk barnläkare från Tyskland - som talar engelska. Han får bli min lokala Barnavårdscentral. Alltid något.

En lustig detalj. I Spanien har folk 5 veckors semester + ytterligare 3 dagars ledighet - för administration av allt möjligt hos olika myndigheter. I wonder why...

Livet i övrigt är glamouröst som vanligt. Ted äter, sover, kräks (se bild), bajsar och äter lite mer.

Mormor har anlänt.

Idag firade vi lilla julafton med mormor. Vi fick massor med paket - alla fyra. Hon fick ett. Skärpning!

I like "Swenska tjej it's the grej" med Henrik Schyffert

Cyklar själv - med flytväst under jackan!

Max, 5 år, cyklar för första gången idag. Alldeles själv. För en månad sedan testade vi sist - och det gick inte alls. Och idag bara gjorde han det. På en gång. Antar att han var mogen för det nu. Kanske blev han modigare med hela sin skyddsutrustning; benskydd, flytväst (!) under jackan som stötdämpare om han ramlar och skyddande handskar. Filmtajm folks.

Tack Cecilia.

Min underbara vän Cecilia är här för att hälsa på Ted. Vi har blivit riktigt bortskämda med hur många presenter som helst.

Max fick Bamse i alla former; tidning, tandborste, tandkräm, badskum, plåster etc. Och lille Ted fick en söt grön Polarn & Pyret body och filurer av Anna Hökerberg till barnvagnen. För att inte tala om vuxenpresenterna; geléhallon, glöggkryddor och en hög med tidningar och böcker. Lyx lyx lyx.

Nu ska vi promenera längs Medelhavet och ta en kaffe i solen. Så roligt med en svenk väninna på besök. Även utan alla fina presenter.

På Ekot om Mannens företag.

Sveriges Radio, Ekot: "På Akademiska sjukhuset i Uppsala träffar inte röntgenläkarna sina patienter utan gör bedömningarna via dataskärmar. I vissa fall görs bedömningarna hemifrån läkarens bostad. Förra året genomförde landstinget i Uppsala ett tvåveckorsförsök med en utsänd jourläkare i Australien. Det blev mycket lyckat.

Nu gör ett spanskt-svenskt företag (Telemedicine Clinic) verklighet av den svenska idén och placerar röntgenläkare på andra sidan jorden."

Läs mer och lyssna på inslaget.

Livsmotto

Livet är inte en resa till graven med syftet att komma dit i en attraktiv och välbevarad kropp. Det handlar om att glida in sidlänges med en chokladkaka i ena handen, en flaska vin i den andra, fullständigt slutkörd, totalt utsliten, skrikande "Hoho, kan nån ge mig lift!"

Tack till Maria Tjärnlund.

Tror jag ska sova lite mera.

Och vad gör jag här? Jag skulle ha varit hos min redovisningsfirma för 20 minuter sedan och hämta några dokument. Usch och fy.

Men jag har ammat, bytt bajsblöja, diskat upp i köket, tvättat kräkiga bebiskläder och snart ska jag duscha. Glamour life med andra ord. Fast det är mysigt också. Att pussa på lille Ted förstås.

Vid tvåtiden; lunch med Kristin som precis kommit tillbaka från Sverige. Det ska bli kul. Vill höra allt om Stockholm.

Och solen skiner. Som vanligt.

Jag älskar Kjell.

Söndagskväll är happy afton hemma hos familjen Agrell. Efter att barnen somnade käkade vi entrecôte med sallad och smuttade på rödvin. Pusskalas i soffan. Sedan skrattparty i sängen framför senaste avsnittet av Mäklarna med Kjell Bergqvist och Cecilia Frode via SVT.se på datorn. En annan favorit är Söderlund & Bie. Ann är hur rolig som helst och var den allra galnaste bröllopsgästen när vi gifte oss på Marstrand 2000. Tänk att hon blivit trebarnsmor. Klart det blir bra TV.

Teds första dag på stranden.

Mannen lagar köttfärspaj som vi äter på stranden tillsammans med ett glas svalt rosévin. Solen skiner och Max blöter ner skorna i vattenbrynet.

En flicka med nyköpta silkonbröst solar topless och min kära make zoomar med kameran. Klick. Antar att män alltid är fula gubbar när de får chansen. En annan farbror badar. Länge. Själv tycker jag det känns kallt i vattnet.

Ted sover hela tiden, men tvingas ställa upp på fotografering. Vi tar bilder till både Hudiksvalls Tidning och Örnsköldsviks Allehanda. Både morfar och mormor måste få se lilla prinsen i lokaltidningen förstås.

Sen får Mannen ryggmassage av en stark thailändska. 9 Euro för en halvtimme. På stranden. Det tyckte han var skönt. Själv springer jag iväg och handlar present. Barnkalas hos grannarna lite senare idag.

Tänk, för tre veckor sedan precis låg Ted inuti mig och jag stod jag på samma ställe med världens största mage (se bloggbild lördag 28 oktober) och nu idag är han i min famn. Naturens enkla gång är ofantligt magisk.

Hört talas om ljuvlig (medfödd!) bebisdoft?

Jag har egentligen inte pratat någonting om själva förlossningen. Blev igångsatt, tre dagar över tiden. Och fick epidural efter halva dagen. Det är en fantastisk känsla att krysta fram ett barn. En sådan naturkraft. Jag älskar det.

Fast navelsträngen låg två varv runt huvudet och axlarna fastnade på vägen ut, så gynekologen fick ta fram saxen. Aj aj. Dessutom vägde Ted över 4 kilo. Så jag har haft lite ont efteråt. Men nu äntligen börjar det bli bättre och jag njuter så av den lille sötnosen.

På BB gick de iväg med Ted för att ta några prover. När han kom tillbaka så luktade han annorlunda. Som en svettig fet översminkad kärring på en fullsatt buss ungefär. Vi frågade personalen vad de gjort med honom. "Baby cologne" svarade de. You don't like? frågade sköterskan, som var den enda på i stort sett hela sjukhuset som talade engelska.

Bebismys.

Min kropp börjar återhämta sig och nu kan jag äntligen gå omkring hemma relativt smärtfritt. Och jag kan sitta igen. Med hjälp av Ipren förstås. Bingo. Tillbringar dagarna med Ted. Gosar. Pussas. Ljuvligt.

Heja Stockholm.

Byrån Farfar har på uppdrag av VisitSweden gjort en fantastisk rolig reklamfilm på nätet om STOCKHOLM där man kan skriva in sitt namn (om det är vanligt eller klingar engelskt) och så sjunger de en musikal för att locka just mig som besökare till stan. Dessutom finns tips på schyssta restauranger, caféer och klubbar om man klickar på The Cast. Fyndigt.

Nu nämns ju inte det faktum att det är mörkt ute redan vid tre tiden i november och att termometern inte visar några plusgrader. I Barcelona skiner solen fram till kvällen och idag är det 20 grader varmt. Trots det skulle det aldrig kunna göras en lika rolig reklamfilm för Barcelona. Självironi är inte spanjorernas starka sida.

Teds debut i pressen.

Nu på söndag den 12 november är Ted med på bild i Svenska Dagbladet. Vi vill ju gärna välkomna honom till världen med en födelseannons.

Vardagen knackar på min lyckobubbla.

Registro Civil i Spanien kontra Folkbokföringen i Sverige.

Ett barn är fött.

I Sverige skickade barnmorskan in födelseattesten till Folkbokföringen och efter några dagar hade vi ett personnummer i brevlådan.

Nu är det inte lika enkelt.

Inom 20 dagar ska vi precis som alla andra nyblivna föräldrar här anmäla mitt barn personligen hos Registro Civil för att få en sk. Libro de familia.

Där måste vi också bevisa att vi är gifta. Vårt svenska vigselbevis räcker inte. Det svenska konsulatet säger att följande procedur är nödvändig:

1) Skaffa ett personbevis från folkbokföringen.
2) Intyget skall undertecknas av handläggare.
3) Därefter skall en svensk Notarius publicus stämpla en sk. apostilla.
4) Intyget ska därefter översättas till spanska av auktoriserad
översättare.

Och så måste då någon göra allt detta åt mig hemma i Sverige - för vi är ju här.

Och så ska dokumentet skickas till mig för att tas med tillbaka till Registro Civil innan barnet fyllt 20 dagar.

Därefter skickar man in Libro de familia via konsulatet till Sverige för att få ett svenskt samordningsnummer eller i bästa fall ett personnummer direkt.

Och så kan vi därefter beställa ett pass, så att vi så småningom kan resa hem till Sverige hela familjen.

Hrm. Själv är jag fortfarande väldigt öm efter alla stygn och kan knappt gå. Nu börjar jag känna mig lite smått stressad inför hela den här administrationen.

För att inte tala om försäkringsbolaget mäklare, som tycker att gynekologen tagit oskäligt mycket betalt för förlossningen - och inte vill ersätta våra sjukhusutlägg- utan ska upp med mig till min gynekologs klinik och diskutera hennes fakturor. Tror jag gör efterkontrollen först...

Vill ägna min tid till lille Ted - och inte till all denna pappersexercis!

Tryggare kan ingen vara.

Det är fascinerande att se hur storebror tar emot den lille. Max vill krama, pussa och hålla Ted.

Ibland blir känslorna lite för starka. Och storebror vill krama superjättehårt. Eller så spårar han ur totalt och hoppar omkring som en galning. En stor förändring för honom förstås. Det kom ju inte ut vare sig en docka eller en lekkamrat, utan att en skör liten varelse som mest bara vill sova, amma, bajsa och sova mera.

Häromnatten sprutlackerade Ted hela skötbordet, halva min man och dörren bakom, när han låg på skötbordet utan blöja. Vi fick tvätta bort bajsfläckarna med svinto. Det är humor det.

Kärlek

Nu vågar jag erkänna. Var osäker på om jag skulle kunna älska ett till barn lika mycket som min första. Trodde inte det gick. Att jag skulle behöva låtsas.

Men det är något magiskt. Kärleken bara finns där. Helt naturligt. Wow, som jag älskar denna lilla nya fantastiska varelse. Känslorna kommer direkt. I samma sekund som han föds.

Don't touch my breast!

Min nya bebis vill äta i fred.

Det roligaste av allt... Ted gjorde detta obscena tecken sedan jag kämpat för att dra bort hans mun med mitt finger för det gjorde såååå ont - utan att lyckas!

Välkommen till världen.

NYFÖDD - NYFÖDD - NYFÖDD

Barcelona
Tisdagen den 31 oktober 2006 föddes lillebror.

Ted Sydney Agrell

Klockan: 16.10.
Plats: Teknon.

Vikt: 4090 gram.
Längd: 52 cm.

Vi är så lyckliga.

Tack för detta lilla under!
Maria, Henrik & Max.

Aj.

Jag tror det blir bebis idag.

Kroppen är mör.

Nej, ingen bebis har kommit ännu. Trots att jag redan för en vecka sedan var öppen 1 centimeter och processen borde ha börjat.

Igår fick jag panik av allt stök i lägenheten, så när alla andra var på stranden med Max som följde sin upphittade sjörövarkarta för att leta den nergrävda skatten (som farmor i hemlighet hade gömt), så var jag kvar hemma och fick värsta tokrycket. Slet ut min mans alla flyttkartonger ur tvättrummet och bar ut dem i trapphuset. Plockade upp Max urväxta kläder ur flyttkartongerna och la dem fint i Teds blivande skötbordsbyrå. La mig under sinken för att försöka fixa det droppande röret. Torkade golv och sorterade leksaker.

Idag är min kropp helt slut. Jag har ont i höften, i ryggen, i benen och måste nog ta en Alvedon. Kanske var det inte så särskilt klokt att bära runt sådär, men tydligen är det hormonernas fel. Det sägs att även djur vill göra fint i sitt bo innan avkomman föds/kläcks. Skyller på min genetiska instikt - och gläds åt att man kan vanka omkring någorlunda fritt utan att ramla på skräp här hemma idag.

Borde börja "boa".

Vaknar mitt i natten och kan inte somna om. Kanske vänjer sig kroppen vid nattliga amningsbestyr. Läser i Gravid-tidningen att väntande mödrar "boar" ordentligt, fixar i hemmet, bakar bröd, förbereder för den lille. Det borde jag ha gjort.

Visst, vår lägenhet är fantastisk med mycket fönster och utsikt över både staden och Medelhavet. Den passar perfekt till galna festen då discobollen snurrar och det är också vackert när åskar går.

Men...vi har ju inte tillräckligt med förvaringsutrymmen. Det är saker och kläder ÖVERALLT. Tvättrummet är ett enda kaos och där får inte den blöta rena tvätten plats, så den hänger här i sovrummet. Och nu när jag tagit hem barnvagnen så känner jag att det blir så trångt så trångt när lille Ted ska sova här intill - bredvid skrivbordet, tvättställningen, och vår dubbelsäng.

Det här är nog väldigt icke - feng shui.

Min man har dessutom fräckheten att påstå att jag snarkar och bredvid mig sover istället en 5-åring tvärs över hela sängen. Jag måste ha vaknat av Max sparkar. Eller av Ted, som buffar mig inifrån.

Måste komma på någon smart lösning snart.

P.S. För hemfridens skull: Blixtfotograf: Henrik Agrell.

Idag är dagen, men inget händer.

Äntligen ringer de från butiken. Barnvagnen och bilbarnstolen har anlänt. Känns skönt att hämta dessa grejer innan bebisen föds - när det nu blir...

Tidningen Vi Föräldrar Gravid hörde av sig igår och frågade om jag kunde berätta om skillnaderna mellan svensk och spansk mödravård för ett reportage som publiceras i tidningen under nästa år. Och så ville de ha några bilder och dagboksanteckningar från min graviditet. Linslus som jag är ringde jag genast min man för att fotografera mig med magen på stranden och satt uppe till långt efter midnatt för att skriva klart texten. Är det vad man brukar kalla mediakåt? Tror det. Erkänner. Och så ska jag exploatera min nyfödde son också. Det blir ett 2-sidigt uppslag med helkroppsbild på Ted i naturlig storlek.

Tack snälla Bibi och Björn.

Farmor och farfar har anlänt. Och aldrig har vi haft sådan ordning och reda här hemma.

De kom redan i lördags och samma dag kom skötbordet på rätt plats i rätt rum. Källaren städades. De små söta bebiskläderna blev helt magiskt strukna.

Varje kväll står middagsmaten färdiglagad på det vackert dukade bordet och morgonen därpå är alla tallrikar diskade och står prydligt tillbakaställda i skåpet - fastän varken jag eller min man har handlat någon mat. Mannen behöver inte längre stryka sina skjortor själv och någon bäddar alla sängar varje dag.

Tanken är att de ska ta hand om storebror när det är dags för oss att åka in till BB, men eftersom Ted inte verkar vilja titta fram än på ett tag, så blir vi vuxna och vår förstfödda bortskämda ordentligt istället.

Tack snälla för att jag får en chans att vila upp mig och för att ni fixar med allt så att Mannen hinner jobba undan ordentligt och för att ni pysslar om Max med sagor, mat, mys och lekar.

Lyckos oss!

Spanska kontra svenska matvanor.

Läser Martina Haags nya bok; Martina-koden och reagerade på krönikan "Fredagsmys". Kvällsmaten är klar 17.00! Och det verkar inte vara något konstigt med det.

Vi var förspanskade redan när vi bodde i Sverige - för jag gillar verkligen sena mattider.

Eftersom jag är morgontrött, så är jag sällan på kontoret före 9.00. Vid ett-tiden börjar magen kurra och när jag brukade komma till den svenska lunchrestaurangen vid halvtvå tiden var alla bord smutsiga och gästerna hade lämnat lokalen.

Här är jag först om jag anländer halv två. Folk kommer vid 14.00 och tar nästan alltid en trerätters lunch med kunder, familj eller kollegor, dricker vin och drar därifrån några timmar senare. Världens skönaste businessluncher, istället för att som i Sverige, oftast stressa iväg tillbaka efter 45 minuter och ett glas mineralvatten.

Jag minns speciellt ett lunchmöte. Jag skulle äta med Barcelona Stads informationsdirektör och fick boka tid med hans sekreterare fyra månader i förväg, för att han är så otroligt uppbokad. Var supernervös när jag väntade på den tjusiga restaurangen. Hade förberett mig noga. Och så kom han... började prata litteratur, beställde in vin, diskuterade familjen och bjöd mig på trerätterslunch. Så otroligt trevligt. Det kändes som vi känt varandra hur länge som helst. I Sverige är det pang på business direkt. Effektivt.

Visst, problemet är att de flesta jobbar sent. Men som i vårt fall, när vi ändå slutar arbetet vid sextiden är det helt perfekt. Och middagen äter vi vid åtta, niotiden på kvällen, som alla andra grannar. Fast äter vi ute, så går det ju inte att boka bord förrän tidigast kl. 21.00, eftersom restaurangerna inte öppnar förrän dess.

Nackdelen är att man inte alltid äter tillsammans hela familjen. Vi brukar laga mat till sonen någon timme tidigare, och det är ju lite tråkigt. I andra familjer får barnen ett mellanmål när de kommer hem från skolan vid halvsex tiden och äter med familjen sent på kvällen, men vi är fortfarande lite svenska och tycker inte att barn ska äta så himla sent. Eftersom eleverna fortfarande sover siesta på skolan i några timmar per dag, så är inte sonen trött förrän vid nio, tio på kvällen. Det är mysigt för vi hinner verkligen umgås hela familjen på vardagarna och göra saker tillsammans på kvällen.

Fast jag brukar fortfarande reagera när vi blir bortbjudna på middag. Nu senast kl. 22.00 en lördagskväll. Först fördrink och snacks. Vi satte oss till bords först vid halv tolv och åt till framåt 2.00. Det kändes lite too much även för mig.

Lyxsjukhus är inte alltid lika bra som svensk landstingsvård.

Har sett fram emot att föda på det privata lyxsjukhuset Teknon (bilden) där t.om. prinsessan födde sina barn och en portier tar emot när man kommer. Förväntningarna var såklart höga, men jag blev grymt besviken när vi tittade på den sk. BB sviten.

Här betalar vi HUR MYCKET SOM HELST för graviditetsvård och förlossning, även om vi får tillbaka det mesta av pengarna via försäkringsbolaget.

Vi går upp till BB-avdelningen med tindrande ögon och tittar in.

Rummet består av en smal, kort typiskt sjukhussäng där varken man eller bebis får plats. Utsikt genom fönstret rakt in i en annan vägg. På natten är det tänkt att mannen ska sova på en liten soffa i galon. Utan vare sig lakan eller kudde. Gråa fula väggar. Och skötbord? Non exciting. Man byter på bebisen i sängen. Fräscht... Man får ta med allt själv om man vill få det att funka; täcke, kudde, blöjor, våtservetter, skötbord etc. Och jag har hört från andra att de serverar äcklig katalansk mat.

Och så jämför jag med den svenska skattefinansierade vården...

Max föddes på Danderyds sjukhus och efter förlossningen låg vi på deras Hotell-BB som var helt ljuvligt underbart med härliga vita lakan, dubbelsäng, vacker utsikt mot ett grönområdet, egen TV på rummet, pastellfärgade väggar, skötbord, blöjor, våtservetter och god mat. Heja Landstinget!!

Nåväl, jag tror att själva vården är bra här också - tryggt och säkert - och det känns bra. Men varför måste allt vara så medicinskt? Kan man inte få ha det lite mysigt hemtrevligt efteråt med den lille?

Ingen väska är tillräckligt stor.

Nu är det dags att packa den sk. BB-väskan.

Jag går igenom mina gamla papper från Sverige. På min svenska "medtag till förlossningen-lista" finns följande saker: Energidryck till mor, min födelseplan, patientbricka, ID-kort, telefonkort, journalen, mat till far, mössa till barnet, musik och kamera.

Och på BB-listan står: Kläder till bebis + något att bära hem bebisen i, exempelvis bilbarnstol.

Sedan så har vi nu den spanska varianten och här har jag fått ordentlig listor från min gynekolog på saker vi måste ta med när vi åker in till förlossningen:

Nödvändiga artiklar till den nyfödda:

• 6 tunna tröjor, som knäpps från sidan, korta, så att navelsträngen inte är täckt. Kortärmade på sommaren, långärmade på vintern.
• 4 stickade bomulls- eller ulltröjor
• 4 par byxor eller kjolar
• 4 par sockor
• 3 bebishanddukar
• 1 flaska bebisparfym (frivilligt)
• 1 flaska baby tvål eller schampo
• 1 flaska bebishudkräm
• bebis hårborste
• bebis tvättlappar

Tänk att jag redan har en 5 årig son. Han har inte ens haft 4 stickade tröjor i hela sitt liv. Termen overkill känns adekvat i sammanhanget. För att inte tala om parfymen. Det var ju för vänligt att det åtminstone var frivilligt. Allergi någon?

Nödvändiga artiklar för Mamman:

• 3-4 nattlinnen
• 2 BH:s
• Många trosor
• Tofflor
• Morgonrock
• Necessär

Och jag som inte ens äger ett nattlinne.

För att registrera ditt barn, ta med:

• Ert vigselbevis i original samt en kopia
• Modern och faderns pass samt kopior på dessa

Vigselbevis???? Jaha. Antar att det borde översättas till spanska också eller?

För det medicinska behövs också:

• Blodtestresultat
• Graviditetsjournalen

Dessutom står att barnmorskan kommer fram efter förlossningen med ett formulär där man ska fylla i föräldrarnas namn och den nyfödda bebisen namn. Det står: Var noga med att lämna korrekta detaljer och kolla att barnmorskan stavat barnets namn rätt. Nu vet vi att det ska bli en kille och vi har bestämt oss för namnet Ted, men tänk på alla andra, som kanske inte ens vet om det ska bli en flicka eller pojke. Efter ett dygns värkarbete ska familjen snabbt enas om ett passande namn där och då. Tjena.

Welcome to Spain.

Ja, jo, ja, jag vet, man får ta seden dit man kommer. Men jag undrar ändå vad som hände med mañana mañana?

Undras när det är dags?

Man borde ju förstått. Det är redan nu det börjar. Som förälder får man nästan jämt kämpa för att barnen ska göra som man säger. Man försöker sätta upp tydliga regler och ramar, för att barnen ska blir trygga som vuxna. Men barn förstår inte sitt eget bästa. Barn vill bestämma själva. Punkt. Och det börjar redan i magen. När de har lust så kommer de ut. Varken förr eller senare. Så det är bara att avvakta. Lyssna inåt och vara någorlunda förberedd på när Ted har lust att kika fram.

Hrm...det var just det. Förberedd? Nja. Varken barnvagnen eller bilbarnstolen som jag har beställt har kommit till butiken ännu. Och Max urväxta bebiskläder ligger fortfarande i kartonger. Jag borde nog börja packa BB-väskan snart. Fast jag kommer nog att stryka några saker från den spanska ta-med-till-BB-listan som bebishårborste, bebishudlotion, bebisparfym (!) och kanske behövs inte hela 6 olika uppsättningar av ombyten till den lille och hur ska jag hinna handla 4 nattlinnen till mig själv? Äh, jag tar med några t-thirts, en CD-spelare och kameran istället.

Borde, måste, borde, måste...men just nu vill jag bara vila. Ted rör sig som en galning där inne, och jag blir helt matt. Hoppas på en lugn natt och planerar att packa upp och ner imorgon. Det är ju trots allt inte förrän på lördag som han beräknas födas och det kan man väl lita på, eller?