Imorgon flyger jag SJÄLV till Stockholm.

Är på väg till Stockholm för styrelsemöte, PA&Co-middag, farfars 70-års fest, Henrik Schyffert 90's show, fler jobbmöten och söndagsmingel med våra vänner för att fira boken "Totalt ointegrerad".

Maken måste jobba kvar i Barcelona hela veckan. Dessutom får han flyga till Sverige själv med barnen. Vet inte hur jag lyckades förhandla till det, men det ska bli spännande att höra hur det går.

Senaste och enda gången jag flugit själv med båda barnen glömde jag min snygga svarta vinterkappa, Teds nyköpta tröja och vinterjacka + Max fula jacka i säkerhetskontrollen.

Det blev så när lillebror sprang i 180 åt alla håll och kanter, medan jag tog av mig skärpet och sedan skorna eftersom metalldetektorn pep och säkerhetsvakten vägrade inse att jag hade liiiiite bråttom att hinna stoppa min lilla 1,5 åring som höll på att rymma.

Till slut lyckades storebror springa ikapp honom och brotta ner honom för att få stopp på honom - men då var det några tanter som skällde ut min hjälte.

Och innan jag hade hunnit hämta en bagagevagn för att kunna sätta fast den överförtjusta rackarungen, så hann jag glömma att jag lagt väskorna och jackorna på två olika "röntga-väskorna-rullband".

Storebror frågade efter sin jacka när vi lämnar fram boardingpasset för att gå in på planet - och jag min dumma strut trodde att jag skulle kunna rädda upp situationen genom att springa tillbaka och leta.

Jag yrde runt till lekplatsen, tittade in på restaurangen och ställde till en scen vid säkerhetskontrollen - desperat ville jag inte att barnen skulle frysa när vi skulle landa i det snöiga kalla Sverige.

Det enda som hände var att Ted skrek glädetjut över att få hänga på min arm när jag sprang runt, själv blev jag bara andfådd, hittade inte kläderna och Max som stod kvar vid gaten med vårt handbagage blev jätteorolig och trodde att vi skulle missa planet. Personalen i gaten hade tröstat honom och vi klev på planet sist av alla.

Men som sagt, denna gång reser jag själv och maken flyger med ungarna.